Sidor

fredag 18 maj 2012

min största sorg i livet

Det var en bra dag. Fram till nu. Det är så fruktansvärt ledsamt att man inte kan få vara nöjd forever. Till och med när himlen inte gick att se bakom alla grå tjocka moln, och termometern visade på 8 grader (när vi kommit över maj-mitten), och åtta timmar skolarbete låg framför, och hårt jobb väntar i morgonbitti... ja till och med då var det en bra dag. Men nu. Nu känna det bara jobbigt.
Jag har ätit upp.
När maten tar slut. Det är verkligen inte roligt alls. Man sitter där med den perfekta smakkombinationen framför sig. Förväntansfull. Sugen. Hungrig. Stressar med kameran för att kunna föda instagram-appen, innan man låter sig själv ta del av det gottigaste. Aptiten växer. Tugg, tugg. Mjam yum. Och där tog allt slut. Som att släcka en lampa.
Skola och träning. Det var allt jag kan bjuda på idag. Det gick dessutom inte ens bra på gymmet. Var inte alls pepp på att hänga med de starka snubbarna idag. Och min core-matta var proppfull med stretch-töntar. Haha. Så här bitter är jag egentligen inte. Jag nöjde mig med att jag var trött i benen efter gårdagens löpning. Körde en halvtimma CT på mellanintensiv nivå och fortsatte med några magövningar à la tunga vikter. Sedan gick jag och solade nosen utanför mitt hus någon timma, samtidigt som jag lyssnade igenom ett gäng artister på spoti, jag ska få se live nästa helg.
Nu sitter jag och unnar mig ett glas efter-maten-vin och önskar att det vore dans-lördag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar