Sidor

fredag 31 december 2010

nyårsmeny

Så fort jag har mindre att göra, ska jag uppdatera er om min vecka med mina hjärtegull.
Så här på årets sista dag väntar jag besök från Erica. Undertiden har jag klistrat ihop en liten låtlista med den musik som på ett eller annat sätt har fångat min uppmärksamhet mest 2010. Nytt och gammalt. Bra och mindre bra. Varsågoda.

Ha ett niceigt 2011 allesammans!

söndag 26 december 2010

i brist på bakfylla

Sitter på bussen i en härligt vintrig soluppgång. Sällskap? En kräkdoft som inte är av denna värld. Flyttade från bak till fram. Och alla vet ju att de coola sitter längst bak i bussen. Jaja, idag är jag en tönt. En tönt med nya förhoppningar och en redig kasse full med julklappar och godsaker.

Är på väg till min kära arbetsplats (arbetskamrater). Sedan blir det flygbuss ut till Landvetter, och vem vet vad som väntar mig där.

lördag 25 december 2010

juldagssysslor


Yo! Jag firar inte juldagen med mina vänner. Inte heller med familjen. Inte ens Sofus får njuta av min närvaro. Nej nej. Jag är alldeles alldeles ensam.
Efter en iskall tågresa (ja, i väntan på i alla fall), traskade jag med mina julklappar från Eketrä till hemma. Det gick ju bra det också. I stället för att göra mig en kopp varm choklad, blev det en het proteindrink som fick värma upp mig när jag kom hem. En dusch på det och jag landade pladask i soffhörnet. Nu är det bara mys som står på schemat innan det är dags att gå till sängs med mitt Yoga-magasin.
BTW den rekordeliga julcidern med smak av äppel och kanel är alldeles lagom julig och släcker törsten utan att vara så där sötsliskig. Nåja, lite slisk kommer man inte ifrån.
Den här hemmakvällen är inte självvald utan påtvingad då jag nu för tiden är såpass vuxen och mogen (läs tråkig och klen) att jag inte pallar arbeta dagen efter en utekväll. Är det så det är, ja då får man glatt slå sig ner i soffan och titta på Kungens tal och Stjärnorna på slottet.

fredag 24 december 2010

en riktig jul


God jul allesammans. I det Hellbergska hemmet har stämningen varit på topp men avslappand hela dagen. Vi började som vanligt med en grötfrukost följt av en tur till kyrkan, som bjöd på det gamla vanliga - julevangelie, falsksång och en eldlåga från födelsekyrkan. På utvägen fick vi glögg som var så het att det kanppt gick att hålla i muggen.

Någhon var tvungen att vässa finkniven.

Mamma och pappa var galna och kärleksfulla på beställning.

Dagen har fortgått med snöpromenader, julamat (pappa gjorde den godaste janson och har lovar att ge mig receptet!), allas vår Kalle Anka och paketöppnande.
Jag är supernöjd med alla mina klappar. Och min julafton.
Vet ni. Jag är inte deppellidepp längre. Vinden har vänt, och kanske kanske blir allt så satans fantastiskt som det skulle ha blivit från början.
Nu ska vi spela spel innan långfilmen på TV börjar.

torsdag 23 december 2010

Tja tja bloggen. Och god jul typ.

Här sitter jag i ångorna av en nygrillierad julskinka. Ett stort köttstycke jag inte tänker sätta tänderna i. Inte det här året inte. Nepp. I år håller jag mig till sillen. Och laxen. Och hm. Grönkålen. Köttfri jul, det är skiten den här gången.

Vinsmuttande. Det är fint.

Dock är jag bitter. SVIN-bitter! Satans paranoida man som SPARKAR ihjäl en 10 veckors gammal golden retriever-valp. Jag kräks. Bajs. Läs.

Jag och mamma har klätt granen. Det har vi.

Och så har jag arbetat. Med mina två favoriter. Så himla juligt!
Och väntat på försenade tåg. Och sómnat på tåg. Vaknat på tåg. Och lyssnat på fint på tåg.

Och vet ni. Jag har hälsat på Robin. I typ 20 min. Jag gjorde en påse av paketpapper till en grön grod-fot-värmare. Det ni.

Jag fick fick fikat med en Line också. Det var typ det bästa. Tänk vad längesedan sist. Åh.

Nu börjar mamma prata med sig själv, så det är dags att joina henne vid middagsbordet.

onsdag 22 december 2010

kul jul och underbara unge

Ja. När man åkt bergochdalbana i minusgrader måste man borsta tänderna i varmvatten för att få upp någon form av okyla i kroppen. Det är kallt nu. Inte minus-18-kallt, men kallt. Tillräckligt för att få fötter att frysa i de varmaste kängor och att få snoret att forsa så mycket att de två borrar man har inte riktigt räcker till.

Jag och Marie firade jul på Liseberg. Eller ja. Vi firade väl inte riktigt men. Vi var där. Och det var jul. Eller, det är jul nu. Och vi var på Liseberg för att förstå det. Inte för att jag har några problem med att märka att julen är här allra redan. Jag har ju för satan bakat julgodis sedan november.
Det var hur som helst trevligt att mysa runt i äckelkyla bland skrikande barn, tomterenar (både i korv-format och livs levande) och alla de där miljoner små lampor som är upptejpade på alla buskar. Yes. Det var trevligt tills jag blev upptvingad i Rabalder. Bergochdalbanan alltså. Årets julgärning är i och för sig gjord, då vi förbarmade oss över den stackars tre-åring som lämnats att klara sig på egen hand i kö och åkning. Fy på sig, dumma mamma som klämt ut detta stackars flickebarn - bättre bör du veta.

När vi druckit fina hjärteprydda lattes på något slags café, fick det vara nog. Vi sa tack och hej till Liseberg för det här året och åkte varsin buss till olika platser.

Jag fick ett plötsligt sug på hönekaka, så det blev min middag. Hönekaka och bregott. Vilken kombo. Till denna fantastiska middag höll Emma mig sällskap. Precis som om jag skulle kunna motstå att titta på serien med samma delikata namn som mig själv. Dessutom älskar jag ju brittiska kostymdraman. Som förutspått, gillade jag även den här.

I förmiddags låtsades jag att jag var fullt frisk och gick med Linda till gymmet. Jag var nästan lite för sugen på att lyfta tunga grejer. Men oj vad svårt det är att hålla fokus när man är två.

Och det här är platsen där exakt hälften av mitt hjärta befinner sig. I mitt Monster.
video
För er som undrar vad det är frågan om: Jade ber mig knipa igen, så hon kan sjunga denna svenska julsång på egen hand. Det var ju ett år sedan nu, kanske hon övat något sedan dess.
Bedårande sate!

tisdag 21 december 2010

en ny istid

Yo mother fuckers!
Eller ja. Nä. Seriöst.

Kinderna mina är typ fortfarande svin-rosiga från min morgonpromenad med jycken. 18 minus biter inte nådigt i de kroppselar man omöjligt kan hindra från att blottas i vintervädret. Detta rör ju så klart inte Azta det minsta. Nejdå, hon stoppar glatt ner sina.. öhm... delar... i en snödriva och njuter av att få tömma blåsan. 18 minus.
Jag hade hellre drabbats av inre kissningar än att pissa utomhus en sådan här dag.
Jag fick inte se någon månförmörkelse. Det är liksom ett tjockt mul på himlen. Så no förmörkelse what so ever. Det kändes fint att veta att den var där bakom i alla fall.

Nu har jag fått i mig lite bovetegröt och är redo att ge mig ut i istiden igen. Strax bär det av till Götet. Tåg. Man kan ju undra hur det kommer te sig. Jag är självklart ute i god tid. Man vill ju inte vara sen till jobbet. Eller till tåget.

Hoho. Kaffe och hjärtklappning.

måndag 20 december 2010

Jag är så långt över en okej sockernivå som det är möjligt just nu. Tillbringade för- och eftermiddag hos Erica och blev bjuden på alla tänkbara sorter av julgodis. Jag blir alltid lite yr i huvudet när jag märker att intaget är mer än vad som är nyttigt. Hur som helst fortsatte jag att spä på min redan överdoserade halt av vita kristaller när jag kom hem. Den här gången i form av pepparkakshusruiner.
Låt oss säga att konstruktionsbranschen inte är riktigt för mig. Det började som disaster och slutade i dubbel-disaster. Vad gör man? Tålamodet mitt fick sig rejält med stryk så jag bad min mamma säga åt mig att slänga allt sammans. Och det gjorde hon, min snälla mamma. Tak, väggar och golv åkte direkt i soporna, utan att passera gå.
Nu är jag nöjd i mitt misslyckande. Jag tackar deg, kavel och kristyr för att ni fick mina tjuriga tankar på andra banor för en stund, och önskar er att aldrig återkomma som en glödlampa ovan mitt huvud.

Är ni med? Får jag för mig att någon gång igen bygga ett hus eller koka knäck, snälla- få mig att göra något annat. Vad som helst. Ibland uppskattar jag dokumentärer om krabbfiske.

Det är tur för min stackars s-chockade kropp att den titt som tätt får ett mål hälsosam mat. Det unnar jag den ibland. Under min Varbergsvistelse har vi tryckt i oss fisk, skaldjur och grönsaker i massor.

Nu tänkte jag roa mig en stund på yogamattan, innan det är dags att bänka sig framför TV:n. Det är inte klokt vad jag har tevatt mig den senaste tiden. Trist.

söndag 19 december 2010

Efter regn kommer solsken och efter snöstorm kommer mera snöstorm... och lite blixthalka. Ofta mår man mycket bättre efter att ha varit långt ner, och det är väl det jag borde fokusera på nu. Att sluta gnälla och hoppas på att det trots allt ljusnar. Besvikelser kommer och går. En del av livet, det är vad det är.

T ex. har jag en fantastisk hårdag idag. (Dock är det ingen som får chansen att skåda detta, fail!)

Jag har också kommit till ännu en insikt. Julen och allt som hör detta fenomen till, är absolut ingenting för mig. Det betyder att jag kan (om jag får lust) droppa två högtider. Att stryka både jul och nyår ur kallendern hade ju varit nådigt mot plånboken.

Jaja. Här står jag med sju sorters julgodis och inte en ända sugen unge att läska. Jag är obotligt trött på pepparkaksos i hår och stickade tröjor och sockersveda i gommen.

Det är inte ofta man känner behovet av att bli av med något innan man välkomnat det. Tur är väl det.
Satan vad jag ångrar mig. Hur kunde jag få för mig att det skulle vara en bra idé att baka ett pepparkakshus?
Hur kunde jag få för mig att det var en bra idé att födas?

lördag 18 december 2010

Det känns ju lite makabert att gå in här och klottra, när jag tidigare berättat att jag skulle ta en paus. En paus jag skulle använda till grejer som värmer hjärtat mer än något annat.
Men saker är alltid osäkra, och oftast blir det inte som man tänkt sig. Negativ eller ej, men livet är otroligt oförutsägbart.

Återigen är det skitväder som sätter käppar i mina hjul. Snöstorm. Kom igen!?

Istället för att älska julen, åka pulka, fläta fjunhår och njuta av den bästa tiden i år, bloggar jag om besvikelser som svider i hjärtat. Att något som skulle bli så fint och perfekt, skepnade fort till den största tomhet någonsin. För det är så det är. Ensamt. Fruktansvärt ensamt.

Nej, nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och skänka pengar till Radiohjälpen i stället. Och baka ett pepparkakshus. Fantastiskt.

torsdag 16 december 2010

zebran

Självklart är jag bitter efter många långa stunder i iskyla i väntan på bussar som aldrig dyker upp. Tragiskt. Sena kvällar och tidiga (mitt-i-natten)-mornar. Detta har satt sina spår. På min satans hals. En miniförkylning nu när jag återhämtat mig från den förra.
Det kan absolut inte komma olägligare med ett sjukdomstillstånd än nu.
Det är nu jag vill vara frisk. Om någon gång! I morgon är förhoppningsvis den bästa dagen på hela året. Åh vad jag älskar i morgon. Redan!


Kvällen har gått åt till roomie-häng. Vi åt. Tillsammans. En åt köttfärs och en annan pannkakor. Så har vi slått in paket också. Och lagt dem under jul-gröna-växten. Och lyssnat på en jullåt. Och jag har tvättat. Tvätt som hunnit torka. Fantastiskt. (Nu tycker mina grannar att det är en perfekt tid att börja borra i väggen.) Jag har packat också. Och städat rummet.

Innan dess tränade jag mitt sista pass innan jag tar ett litet jullov. Wierd. Det var hur som helst armar, axlar och rygg som jag slet med för fulla... muskler?

Det här inlägget har jag egentligen varken tid eller ork till att knåpa ihop, då jag borde sova. Men vem vet när jag hör av mig igen?

Hoho, vi ses i snöstormen gott folk!

onsdag 15 december 2010

bitter-sweet

Gud i himlen vad jag inte längtar efter när klockan ringer i morgon 05.45. Buss-Satan dök ju så klart inte upp när den skulle, och det är ju alltid extra kul när man dessutom har jobbat över.
Jag är helt slut i kroppen efter att ha stressat runt hela dagen. Att städa en trea må låta trevligt, men rackarns vad det tär på nerverna. När jag var klar med putsandet och fejandet kunde jag inte hålla mig ifrån att motionera litegranna i alla fall. Jag power walkade till jobbet. 50 minuter tog det. Förstår ni hur snabb jag är?
Den rundan höll mig varm precis hela dagen. Igenom focaccia-tillverkning och det återkommande moppandet.

Nu har snöstormen börjat ser jag, och det är dags för mig att sova. I morgon väntar arbete, styrketräning och tvätt. Hoho. Snart är det fredag, och det kommer vara den bästa dagen i år.

att blotta sitt

Halv nio vaknade jag av ett fasligt skrikande som skar rätt igenom öronpropparna. Kraffs och klös på dörren och det var en omöjlighet att sova vidare.
Däremot är det fortfarande mysigt att vara i sängen, så det är här jag håller hus. Svalt rum och varm bädd. Morgonsol genom fönsret och gott om tid.

Tiden gav jag mig själv i present, när jag bestämde mig för att strunta i gymmet idag. Sista passet innan ett icke-önskat juluppehåll får bli i morgon.

Nu borde jag städa. Städa som i dammsuga och moppa. Men jag hatar att börja med sådant trams om det står en massa disk i köket. Jag hatar i och för sig disk i köket hur som, städning eller ej.

tisdag 14 december 2010

vem kallar du ost?


En ledig måndag spenderas bäst med likasinnade. Därför mötte jag upp min favorit i Nordstan för lite finklädesprovning, Lucia-fika och allmänt mysande. När vi tröttnat på att brottas med julstressade människor åkte vi till min favoritaffär - Kvantum Sannegården - för att handla middagsmat. Couscous- och svampfyllda auberginer slängde vi ihop. Kanske inte i en hast.
Efter maten tittade Marie plus respektive in och försökte få med oss på ölhäng. Ena halvan ville också laga vår trasiga skåplslucka med silvertejp. Jag tackade nej. Till båda förslagen. Jag och Linda föll för frestelsen vi inhandlat åt oss själva - ost och kex. Till detta (premiär-såg Linda) underhöll vi oss med Interview With The Vampire.

...och ibland kan det bli för mycket även av det goda.

Idag lyckades jag lura med mig Linda till yogan. Härligt! Det är alltid trevligt med sällskap.
Efter ett inte-så-svettigt-träningspass var det dags att arbeta. Stänging. Mycket folk. Mycket disk. Mycket focaccia.

Nu är jag kind of slut.

måndag 13 december 2010

hands behind your head


Tut i luckan!

Ännu en natt av fantastisk sömn. Inte för att ni har någon aning om att det var andra natten i rad mina hjärnhalvor fick vila ostört. Att vakna i ett svalt rum under ett perfekt täcke, är något jag vill göra varje minut av mitt liv. Tyvärr får man ju bara chansen en gång per dygn.

Efter mysigaste glögg-aftonen hos Monique igår, kom jag hem till en uttröttad Marie som var sugen på godis. Jag var hungrig, så vi gick till affären och shoppade loss på diverse godsaker.
Till filmen Twisted snaskade Marie tredje-advents-lussebullar och lösgodis, medan jag surplade spenatsoppa och ägghalvor. Fint.
Nu har jag varit på gymmet och bråkat med typ fem miljarder 15-åringar. Det är svårt att hålla fokus när det skriks, gapas och brakar runt om en. Nej, högstadieelever borde utrotas.

Jag hann med ett träningspass igår också. Skönt när man kan klämma in träning även på helgen.

Nu ska jag ta bussen (igen, jag är en sådan buss-människa nu för tiden) in till stan och möta upp min lilla molntuss.
Tjing!

söndag 12 december 2010

kors


Det får jäklanimej bli ett snabbinlägg i kväll. Ja, om jag nu ska hinna skriva klart det innan det faktiskt inte är i kväll längre.

Min hyasint har slagit ut. Det var väl trevligt?
Något annat trevligt som hänt är att jag varit bortbjuden till Monique på super duper-mysigt glögg-gille. Massor av mumsiga muffins och julklappar.

Mer om det i morgon kanske?

Den där bilen längst upp visar hur som helst hur jag såg ut innan jag insåg att det var lite väl kallt med bara en tröja under min icke-varmaste jacka.

God natt med er.

lördag 11 december 2010

the annoying one

Jag har blivit en sådan där kattdam. Ni vet, hon som sitter mellan kisslådorna i sin lägenhet och aldrig går ut. Hon som inte fattar att det luktar och pratar med sig själv.
Nja. Riktigt så illa är det inte än. Det är faktiskt Sofus jag pratar med, och jag vet om att det luktar.

Jag undrar om jag är ensam om att dammsuga en lördagkväll. Jag hoppas det. Folk borde ägna sig åt betydligt trevligare påhitt.

Nu tänkte jag ta hand om mina naglar. I morgon ska de få vara med om trevligeter nämnligen.

fredag 10 december 2010

If you won't save me, please don't waste my time

Jag tjurade lite innan. Lite bara. Inte över något speciellt. Mest för att jag inte hann vara ute i dagsljus. Och för att jag pulsat i snöslask. Och för att jag har blödande sprickor i min handflata. Och för att man blir tjock om man äter för mycket knäck.
Jag slutade att tjura. Bara för att jag kom på (precis som att det var någon nyhet!?) att inget är värt att tjura över. Jag har ingen rätt att hänga läpp. Inte när det finns människor i mitt liv som är finare än människor i andras liv. Små ord - stora betydelser.

Efter jobbet promenerade jag förbi operan, bort till gymmet. Jag älskar att gå förbi operan. Inte för att byggnaden är vacker. I alla fall inte på utsidan. Men för att det känns så viktigt på något sätt. En opera. Liksom.
Hur som helst var det mina armar och rygg som fick sig en genomkörare idag. Jag kan tala om att det redan börjar kännas av.

Nu har jag sysslat med det jag gillar bäst. Muffinsexperiment alltså. Resultatet står i kylen, redo att ges bort. Därför väntar jag lite med att posta receptet.Jag skjuter också lite på att berätta vilken jäkla succé jag tycker att det blev! Oops.

Äh. Nu ska jag gå och ägna mig åt fredagsbestyr. TV-tittande kanske?

Rocky Road



Rocky Road har blivit ett måste på julens godis-lista. Det ultimata snasket. Sött, knaprigt, sliskigt, salt, segt och lent. Här får ni godis nr 3. Jag gör den nääästan som Leila.

600 g Marabou mjölkchoklad (här använder Leila 70%-ig kvalitetschoklad!?)
2 påsar dumle
2 dl salta jordnötter
1 dl salta pistagenötter
2 dl mini marshmallows

Hacka nötterna (om du vill) och blanda dem med (skalad - haha) dumle och marshmallows. Smält chokladen i vattenbad och blanda ner nötter och godis. Smeta ut i en form klädd med bakplåspapper och låt stelna. Hacka upp stora bitar. Kanske några små också om du har en töntig vän som inte pallar trycket.

onsdag 8 december 2010

the town where everybody is in love



Gardinkatastrof. Av allra högsta grad. För ca sex månader sedan köpte jag ett par beigha längder på indiska. Ända sedan mitt i våren har de där gardinerna legat i ett skåp och väntat på att få hängas upp. Anledning? Mitt rum har saknat gardinstång och jag är helt lost på området.
Hur som helst gick jag till Hemtex och köpte mig en stång idag. Nice. Och hur fick jag upp den? Jo, jag började så klart från grunden. Att ringa Erica. Vilket håll ska krokarna sitta på? Hur får man borrmaskinen att rotera åt andra hållet? Ska pinnen ligga i böjen? Upp kom den. Efter många om och men.
Förargelsen trädde i verket när jag upptäckte att jag bara köpt EN gardinlängd. Sex månader. Undrar om de finns kvar. Annars kanske min önskelista till tomten borde få lite påökning.

Det är inte bara klappar till mig själv jag fått tag på idag. Nähädå. Jag är så gott som på snudden till helt färdigshoppad inför kommande helgdagar. Tre timmar i ett förälskat Göteborg gav mig åtta överfulla kassar.
Tvättat har jag också gjort. Den här gången gick det smärtfritt.
Jag trotsade tand Gredelin och min blodförlust och gav mig ut på en 35-minuters power walk i det underkylda regnet. Underbart. Jag mötte typ 58 par som höll varandra i handen. Fint.

Nu ska jag göra en varm proteindrink och baka muffins. Det var en evighet sedan.

this is what i love

Det bästa av allt är när man trixar och fixar för att få grejer att gå ihop.

Det bästa av allt är när man enser.
Den här dagen är min. Jag tänker ägna den åt tråkigt och roligt och jag tänker göra det själv. Från och med nu; inget fejjande eller sms:ande.

Massor av macka ligger redan i magen tillsammans med julte och knäck. Bättre energi finns knappt. Inte när man ska ut och leta julklappar. Lite energi måste dock sparas till senare. Då blir det tvätt och, om det finns tid och ork över, även ett litet bak.

Äsch.

tisdag 7 december 2010

Följ min blogg med bloglovin

rött

Det blev en sådan där bra dag i stället. Motsatsen till vad som väntades i mitt huvud. Yogan har i och för sig alltid den inverkan på mig. Jag kände mig otroligt stark och smidig, trots träningsvärk i bröst från gårdagens pass. Det är alltid lika trevligt när vi får testa på nya ställningar. Extra kul är det när inte ens instruktören fixar en avancerad arm-balans-övning. Då känns det lugnt. Och fint.

I mitt lite småtrötta och avslappnade tillstånd efter passet, körde jag på med lite benstyrka. Detta för att slippa ta mig till gymmet i morgon. Morgondagen får bli en vilodag med julklappsshopping och tvätt.

Detta för att jag och Monique bestämde oss för att impuls-blod-giva tidigare. Vi körde en drop in och är nu 4.5 dl fattigare av vår ädla syrebärarvätska. Vi passade så klart på att fika en massa också. Kakor, frukt och macka. Mums.
Mitt blodvärde var dock inte så mycket att pryda granen med den här gången. Jag låg en bit under gränsen och skulle alltså inte ha fått lämna egentligen. Men men, jag lever ju och frodas fortfarande.

Efter lite mera fikande, mötte jag upp mina kära föräldrar för en getostmacka och tomtelatte. Vi planerade inför jul och myste i bastuvärme innan de skulle bege sig tillbaka till Varberg och Azta.

hjärtevärk

Mardrömmar på morgonkvisten. Fram till 10 sov jag som en sten i sängen. Det måste vara all ilska som flyger raket inne i huvudet.
Tur (eller kanske otur?) att det finns någon mer som delar denna vrede med mig. Och underbart att hon ville komma hit för att sitta i mörkret och spy galla. Nej, nu måste ändringar ske.

Nu för tiden är alla så upptagna att man till och med måste tjata på sin mamma för att ha någon att hänga med. Då är frågan; Hur lyckas jag hinna med alla måsten och ändå bita av mig naglarna i rastlöshet?

Nu ska jag iväg och yoga. Förhoppningsvis kan jag få lite perspektiv på saker och ting.

måndag 6 december 2010

Julig kladdkaka


Lagom till 2:a advents-myset plockade jag fram varsin portionsförpackad bit av den ultimata kladdkakan i julskrud, ur frysen. Det är alltså mitt favoritrecept på denna "svensson"-kaka, som jag förjuligat med lite pepparkakskryddor och paranötter. Här får ni receptet på julgodis nr 2:

150 g smör (riktigt så klart)
3 dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl vetemjöl
2 msk pepparkakskryddor (egen blandning eller färdigköpt om du inte är 100 på vad det är för något)
1 dl paranötter eller valnötskärnor

Ugnen ska vara på 175 grader.
Smält smöret i en rätt så stor kastrull. Ta bort den från värmen och blanda i socker, kakao, vaniljsocker och kryddorna. Rör i ett ägg i taget. Jag brukar använda mig av en slickepott. Allra sist blandar du i mjölet och nötterna. Smaka gärna på smeten. Du kanske vill ha mer julsmak? Eller mindre? Attans i så fall!
Kleta ut smeten i en smord springform (En sådandär rund med löstagbar kant) och ställ in kakan i nedre delen av ugnen. Lämna den inte där i mer än 20 minuter. Helst typ 18 och en halv.

Den här kladdkakan smakar som bäst när den är kall. Jag har alltid några bitar i frysen. Perfekt att ta fram när Robin kommer på besök.
På andra advent fick den sällskap av en klick vispad grädde och lite rocky road-smulor

proteiner

Det är klurigt det där med att äta. Äta ensam eller tillsammans? Delar man lägenhet och kök med någon är det ju ganska naturligt att man äter ihop, även om målen består av simpla flingor och rostade mackor. Men varför egentligen? Att man äter en lagad middag tillsammans har jag inga konstigheter med att förstå. Men att det känns bättre att äta sin havregrynsgröt med en annan människa, också smaskandes och knaprandes mittemot. Det begriper jag liksom inte riktigt.
Så nu sitter jag här i valet och kvalet. Borde jag sms:a Murgh och fråga om hon tänker inbefinna sig här innan jag blir för hungrig, eller borde jag trotsa detta mänskliga beteende och trycka i mig en skål citronyoghurt och en smörgås med jordnötssmör?

Att stiga upp kl 05.45 på morgonen är ingen dans på rosor må jag säga. Särskilt inte när snödrivorna och minusgraderna väntar på en på andra sidan dörren. Usch och fy för att stå ute i vinterkylan så tidigt på morgonen, och vänta på försenade bussar. Tur att man arbetar i en bastu?
Ett pass som gick fantastikt avslutades med framkallning av lite vrede och sorg. Trist. TRIST, TRIST, TRIST! Tur att jag har världens bästa mamma att ringa och klaga för när jag är så bitter att tårarna nästan trillar ur ögonen på mig. Och tur att att jag kunde använda min ilska under mitt första gymbesök på en hel vecka.
Jag tog en paus, då jag blev otroligt förkyld helt plötsligt. Men det märktes inte. Jag kände mig himla stark och till och med snygg, när jag tittade på mig själv i spegeln. Tänk om detta hände lite oftare. Motivationen är i alla fall på topp, nu när en ny träningvecka har börjat. I morgon blir det dock yoga. Förmodligen. Jag behöver sträcka ut. Konditionsträningen får vänta ett tag till. Jag måste känna mig helt kry i näsa och hals, innan jag börjar tramsa ordentligt på löpbandet eller crosstrainern.

Nu säger magen ifrån. Dags att äta. Ensam.

söndag 5 december 2010

O chants de fête


Det är vi som är de lata. Jag och Sofus. Det är vi som aldrig går ut.
Jag tog mig ur sängen i alla fall. Rostade mig ett par valnötsmackor och drack en kopp te. Men där tog det inte stopp. Jag fortsatte med att baka julgodis nr 4 och 5, slog in lådor i fina papper, skrev julkort och pyntade lägenheten med söta små lampor. Nu sitter jag nedbäddad under en filt i soffan och opererar mig i mörkret. Det blir liksom djupare och finare då. Sofus gör det samma. Fast jag tror inte han gillar musiken. Han har stoppat huvudet under den tjocka magen och försökt trycka in tassen i örat.
Förhoppningsvis kommer min vän hem snart. Jag vill gå till coop och handla något saltigt att äta till middag. Ja, innan det är dags för adventsmys deluxe så klart.


Och för den stackars personen som sliter sitt hår över ovetskapen om hur jag spenderade min lördagsnatt, kan jag upplysa om att den tillbringades med Linda i ett snöigt Göteborg. Drinkar på Puta Madre (dit jag för övrigt skulle kunna flytta in vilken dag som helst, för att få dricka perfekt amaretto sour ur låtsaskristall), öl hos bönderna och toalettbesök på Andra lång.
Efter två missade bussar med 25(!) minuters mellanrum, alltså 1 timmas väntan, fick jag mig en kick som hette duga av för mycket på för lite.
Glad att jag kom hem, hel och hållen.

swoosh

jag har ett problem som jag är ganska obekant med jag vill inte stiga upp ur sängen jag vill ligga under det perfekta täcket hela dagen och bli matad med apelsiner och pepparkakor vetskapen om att det össnöar på andra sidan fönstret och antagligen är mer blött och kallt än mysigt förstärker ju bara min teori om att det är hemskt att ta steget ner på golvet dock gapar min mage tom efter gårdagens fattiga födointag bestående av keso med päron och kaffe med mjölk inte ens min dagliga fade away love lindalatte med extra skum fick vara med jag vet att det ligger en hemmabakad limpa i frysen om jag ändå bara kunde sträcka mig efter den åh

fredag 3 december 2010

700 elva

Byxlös på kyrkogården. Med fingrar som luktar en blandning av cigarett och clementin. Med en mage som inte är tom. Ett hår som en femåring. En hjärna som en degklump. Byxlös på kyrkogården med en tanke som seglar segelbåt i hjärnsubstans. En tanke. En krävande en som tar alldeles för mycket plats.

Det är fredag. Återigen är äventyren ersatta av eko och katthår. Men vem är bitter när man har ett täcke som inte är möjligt att tacka nej till?

You gotta keep on keepin' on

Nigellas chokladfudge med pistage


Julgodis nr 1

300 g mörk choklad (jag använde Marabou premium 70%)
1 burk kondenserad mjölk
30 g smör
150 g pistagenötter (jag pallade bara skala 100 g)

Smält ihop choklad och mjölk på lag värme i en kastrull. Tillsätt smöret och låt det smälta, det också.

Tag kastrullen från värmen och rör i nötterna.
Häll upp smeten i lämplig form klädd i bakplåtspapper. Plasta eller sätt på lock, och ställ in i kylskåpet några timmar innan du skär upp i kuber.

torsdag 2 december 2010

Kropp i container och knark i gränd.

Jag saknar att vara tom. Fast full. Full på tom. Full och tom. Next mission!

onsdag 1 december 2010

broken rules


Under tiden jag julstökade i morse, passade Sofus på att bädda ner sig själv i min säng. Trots att han vet att mitt rum är förbjudet område, gosade han som Satan mellan mina lakan. Fin herre det där!

För att inte bli för stressad när det börjar nalkas jul, har jag redan börjat pillra runt i köket med diverse julbak. Idag förvandlade jag mitt favorit-kladdkake recept till en julkaka, en vanlig Svensson bara kan drömma om. Återkommer säkerligen med recept på detta mästerverk. Dessutom gjorde jag en riktigt saftig mjuk pepparkaka i min oanvända loppis-sockerkaksform.
Jag stuvade också ner hemmagjort chokladpulver i finfina plåtburkar jag norpat hemma hos farmor, och fejjade runt lite med dammtrasan och sugaren.

Det blir förmodligen inget gymmande för min del i morgon heller. Jag är tät i näsan och har ont i halsen. I huvudet är det ett fasligt ajaj som försigår och orken räcker inte långt. Allting är ansträngande. Tyvärr måste jag vänta ända till på söndag med att ha vilodag. Det blir tufft.


Lite adventsmys har fått flytta in vid mitt sovrumsfönster.

tisdag 30 november 2010

några ord om sådant som aldrig sker

Jag är tjejen som sover i halsduk för att inte bli sjuk. Det var så himlans längesedan jag kände mig ens lite dålig. Men nu har det smugit sig på. Lagom till att Erica skulle visa hur man får biffiga armar och mindre gäddhäng. Lagom till att man borde börja förbereda kroppen på adventskalender-choklad, glögg och risgrynsgröt. Nej, en förkylning kommer aldrig lägligt. Men alltid när man allra minst önskar den. Jag vill inte hoppa över några träningspass. Särskilt inte när jag ändå tänkt dra ner på dem. Jag vet, det låter galet. Men jag måste om jag ska hinna jobba, julstöka och inhandla diverse julgåvor innan julafton faktiskt står på farstun.
Jag vill heller inte ligga sängbunden (eller ens sitta fast i lägenheten) när det är så mycket mysigt som försigår på utsidan.
Äsch, precis som om jag skulle bli sjuk. På riktigt. Sådant biter aldrig på mig. Nej, halsduk i natt också, sedan får det vara prima skinka med den här tjejen.

favoriter


Nu har jag fått en hejdå-puss av Azta och tänkte lämna Varberg för den här gången. Men först får det bli en frukost med Cilla på stan'. Myspys på hög nivå.

måndag 29 november 2010

pec fly

Och så var man tillbaka i Varberg igen. En hel månad sedan sist. Galenskap. Det första jag gjorde var att ta med mig Erica (och hör och häpna: ÖMMANDE HALS) till gymmet för att bröst- och tricepspass. Med en portion havregrynsgröt och två äpplen i magen, gick det väl ändå hyffsat. Trist att känna sig krasslig när man ska jämföra sig med proffsen dock. Min träningsguru!

Nu är jag ensam hos mamma och pappa. Eller ja, hos Azta kanske man borde säga. Hon är ju den ända som har hyffs nog att hålla sig hemma, när det väntas finbesök.
Någon vidare matsansation hittade jag inte i skåpen heller. Jag stekte någon potatis/rotfrukts-ugnsblanding och skrapade ur det sista ur en ajvarburk. Mätt är jag i alla fall. Och mitt kaffe fick jag.

Jag tror jag får återkomma.

söndag 28 november 2010

fungerar

Det är söndagkväll och vitt på marken. Det är första advent och jag har jobbat i 10.5 timmar. Jag hade sällskap till jobbet i morse. Kan man få en bättre start på adventarna än så?

Linda höll mig även sällskap efter mitt in-hoppar-pass igår. Myskvällarna avlöser varandra. Vi dippade grönsaker i yoghurtsåser och frukt i kesella. Till detta fantastiska lördagssnacks underhöll vi oss med Linas Kvällsbok på stora nya TV:n. Med magarna fulla av nyttigheter, somnade vi som stenar under tjocka täcket och vaknade av två små telefonljud när plikten kallade.

Även denna kväll har jag myst. Den här gången med Marie och Dexter. Några lussekatter, skumtomtar och glögg fick så klart också plats i soffan.

Åh vad trevligt det är. Just nu.

lördag 27 november 2010

where you end and I begin

Var lite för mesig med vikterna på pumpen idag, men passet kändes grymt. Fick sådan energi. Ja, den varade ungeför tills jag steg på bussen. Somnade nästan stående. Trots 8 timmars sömn i natt. Det känns bra när man lärt rutinen, och att vi kommer köra den ett tag framöver. Då får jag en chans att luska ut exakt hur mycket jag kan köra på stången utan att avlida.

En hållplats innan jag ska av, ser jag Marie längst bak. Trevligt att ha följe mellan Sannegården och Nordvik. Hon var bakis och hade cravings på kålsoppa, så det blev Coop med en gång. Inne i affären bestämde vi oss för att dissa spännande hemmafester och ha myskväll i stället. Med godis. Och Dexter.

Men först skulle jag träffa min kära mor på stan. Vi skyndade mellan några affärer, bl a Åhlens där vi mötte Peter Siepen i egen hög person. Sedan tog vi en kvällsfika med sallad och laxmacka på Franska, Vallgatan. Det är stort men mysigt ändå. Och vem vill inte se cafébiträden i fluga och vest? Stiligt.

Efter fikan var det dags att bege sig till Tyska kyrkan för julkonserten Änglaljus med John Kluge, Louise Sjöstedt, två brittiska tenorsnubbar och kören Loud and Proud. Det var vackert. Tills den självgoda Kluge började muta oss med julklappar om vi sjänkte pengar ntill organisationen Friends. Gåvan? Hans singel Tonight på CD. Nja. Just Kleuge hade jag inte valt som dekoration i min julgran, oavsett en fin röst. De andra dock, opererade så det gjorde ont i min nyfödda operamuskel.

Nu är det waaay over läggdags. En viss Martini tyckte att jag borde arbeta på min lediga lördag. Och vem säger nej till caféjobb en lönelördag? Nice!?

fredag 26 november 2010

wet laundry finger paint and electric hair



Kunde sova ända fram till 9.20 idag. Det behövdes. Tror jag.
Har legat och slappat i soffan framför nyhetsmorgon och ätit citronyoghurt. Och målat naglarna. Det var ett tag sedan. Har hunnit med att vika min fuktiga tvätt också.
Men nu hinner jag inte så mycket mer. Body pump!

torsdag 25 november 2010

about love birds

Kärlek. Öppen. För allmänheten. För ofrivilliga att beskåda. Rara smekningar och blyga pussar. Färtäring av tungor. Och lungor. Jag vill inte se mer.

Yogan idag kändes grymt bra. Jag var mer fokuserad än vanligt, och byggde upp en riktigt härlig värme som hållt hela dagen. Mycket balansövningar, men även några ställningar som sved till ordentligt i musklerna. För en gång skull fick jag inte sådär svinigt ont i ryggen av skulderståendet, och jag kunde också få upp benen hyfsat rakt. Skönt med ett sådant super-pass efter flera halvtrista och motivationslösa gymbesök på senaste tiden. I morgon blir det antingen att lufsa runt bland maskinerna efter egen planering, eller att vara med på pump vid lunch.

Humöret har varit ganska jämnt under hela dagen. Jag har varit en lugn och harmonisk tjej. Dock brusade det till lite i hjärteroten när jag upptäckte att det är satans dyrt att köpa gardinstänger. Men vad fasen, jag har ju gardinerna (köpte dem i april). Någon gång måste de ju upp.

Nu ska jag ta tag i min fuktiga tvätt. Sortera, vika, stuffas in. Det lukar så gottgottigottgott.

onsdag 24 november 2010

silence

Hoho. En ny dag och jag ska precis skriva mitt 901:a blogginlägg. Nice!

Vet inte än om jag vaknat på rätt sida eller ej. Jag har lite att göra idag, trots att den ska vara ledig. Nu är jag på väg till te-skola på Kahls, och efter detta väntar träning och tvätt.
Min motivation till att träna har under de två senaste veckorna legat på noll. Tar mig till gymmet i alla fall.
Mest sysslar jag med grejer som inte gör mig speciellt glad. Det - plus snöstormar och mörka långa dagar - gör mig väl inte precis till världens gladaste person. Nej, nu är det snart dags att dra igång äventyrsmaskinen.

tisdag 23 november 2010

about nothing

En varm dag är nu till ända. Ja, min kroppstemperatur har varit ovanligt hög. Måste bero på yogapasset vid lunch. Det gjorde mig i alla fall så avslappnad att jag somnade som en sten på en hård soffa i källaren. Jisses! Tuppluren gav mig ett märke under ögat som matchade finfint med mina rosiga kinder. Men vem bryr sig om ångande ansikten, när det finns kletiga väggar som ska skrubbas? Klättrade som en apa, gjorde jag. Kom åt smuts som inte tagits bort på Gud vet hur många år!
Tre glas pepparmintste fick jag i mig under passet.

Och ni som trodde att jag hade något spännande att förtälja denna afton, kan jag ju upplysa om att så icke var fallet. Det känns dött på äventyrfronten just nu. Det här var ingen rolig månad. Alls! Jag önskar mig en ny i för tidig julklapp. Visst har den haft sina ljuspunkter här och var, men seriöst. Hade jag vågat anända så grova fraser som Linda, hade jag kanske sagt: "Jag pissar på november!".

By the way. Smög omkring bakom gallret på Lanvin för H&M i Nordstan. Kände mig lite som en skurk bland alla fjädervestar, pälskavajer och galna tyllklänningar. Varför? För att typ fem miljarder securitas-vakter patrullerade runt och fnös om någon petade på ett plagg. Töntigt! Det är inte diamanter som säljs på världens största budget-klädaffär.

måndag 22 november 2010

jackie

Jag äger två fungerande veckarklockor, en mega-dunder-skön säng, en gnisslande nacke och ett par knakande höfter. What's up egentligen? Var det verkligen 21 jag fyllde i april? Dessutom brände jag mig (igen) idag. På en skvätt grön ärtsoppa. OCH jag har ett sår i munnen.

På gymmet var jag värdelös. Dock fick jag båda dammsugit lägenheten och diskat upp all disk som stått i drivor ett tag. Det kan jag ju vara nöjd med. Mindre nöjd kan jag vara över att pepparkaksburken åkte fram efter att jag vaknat med ett underjordiskt blodsocker i soffan.

Medan jag ligger och grämer mig över allt som är segt just nu, och kollar på något så sliskigt som Gossip Girl, kan ju ni få en bild på gänget med galningar som hälsade på mig i helgen. Tack och adjö.
c

söndag 21 november 2010

fade away-love


Det här är ingen bra dag att skriva klurigheter till er, så jag struntar i det. Fint va?

lördag 20 november 2010

Ärligt talat. Dra åt helvete.

Crazyness. Totalt jädrans cafékaos. En riktigt jäkla hård lördag. Men visst är man lyckligt lottad ändå. Det är inte alla som har världens bästa arbetskamrater. Och alla jobbvänner är absolut inte duktiga, snabba, roliga och hur mysiga som helst att hitta på fredagsäventyr med. Men mina är det. Fint.

Efter att ha jobbat morgonpass och tränat armar och axlar på gymmet (och handlat diskmedel och tops till vår lya, (hihi)) anlände jag slitnare än de flesta, hem till förparty nr 1. Marie hade sitt hänggäng över på ölkalas och jag följde med lite på hörnet. Ja, innan de drog till Majorna och ersattes av min egen patrull. Då öppnades proseccon för att sätta igång ännu ett äventyr. Skratta-så-man-trillar-ur-soffan-historier, högstadiefoton, saffransbullar och nästan-dans i soffan.

När det började snöa tyckte vi det var dags att möta upp ännu en bagge i staden och fortsätta festligheterna på en aveny-bar. En bar blev två. Och där fick jag och Linda nog. Vi gick. Någon annan stans. Efter ett tag tröttnade vi på att låtsas-förstå norska, så vi begav oss till en hemfärdsbuss. Jag hoppade av två stationer för tidigt och tyckte det var fint att pulsa i snön.
Min vän tyckte det var finare att pulsa på andra sidan, men vad gör väl det? Vi hittar alltid varandra. Däremot hittar vi inte alltid försvunna mobiltelefoner. Inte på en gång i alla fall. Inte när de gömt sig i ett dumt jackfoder. Men vem tackar nej till en extra 45 minuter i snö kl 3 på natten? Speciellt när man börjar arbeta kl 8 dagen därpå.

Nattäventyren gör sig väl påminda nu, när jag sitter här i sällskap av mina stjärnor. Eller är det eldflugor? De glittrar så fint framför ögonen på mig hur som helst. Jag är så himlans nöjd med att inte göra någonting. Jag, Sofus, flugorna och en helt platt lördagskväll. Håll tummarna för att jag kan hålla mig vaken till Paradise Hotell börjar.

Och det var väl det. För nu i alla fall.

torsdag 18 november 2010

away

Åmål är lika grått idag. Mysigt att träffa farmor. Spännande att höra samma historia sju gånger innom samma timma. Trevligt att fika flera gånger om dagen.
OJ. Det ska bli så himla skönt att komma hem till Göteborg. Min säng och min Marie. Haha!
Jag är en nörd idag. Så får det vara.

onsdag 17 november 2010

fucking åmål

Jaha. Här sitter man i Åmål igen. Ledsen för den föga uppdateringen, då jag faktiskt har med mig datorn. Den är dock inte så mycket att hänga i granen längre. Ett blogginlägg tar ganska mycket tid OCH energi att få till. Det krävs ordentligt med tålamod och det fattas ibland när annat lockar. Åmåls mäktiga metropolmyller t ex.

Idag har vi hunnit med en långpromenad till Örnnäs i iskylan. Det är lite kallare här än i Varberg. Näsan rinner gott när man får upp flåset lite och man märker att lungorna får arbeta hårdare. Men skönt är det när man kommer in i värmen. Efter att jag fått en smärre hjärtsnurp när jag nästan trampat på en blodig fiskmås, passade det utmärkt med en fika på Strandcafét. Mysigaste huset evvah, som serverar godaste pecannöts-cheesecaken på hela planeten. (Men Satan vilken värdelös cappuccino!)

måndag 15 november 2010

att lunka


Nu är det dags. Efter en lååång frukost. Jag gör det på egen hand. Igen.

some late octobers and early novembers


Den 17:e var en söndag och den var iskall. Den första riktigt iskalla dagen. Jag tog på mig en turban och såg missnöjd ut.

Dagen slutade i kaos och blödande ben.

Den 22:a startade jag och Linda en ny tradition. Fredagsäventyr. Vissa regler måste följas. Tur att de finns nedprintade på dryckesburkar.

Vi testade våra nya uteliggar-mössor också. Fint.

Den 30:e var det ju gratis-sms-dagen (ni minns väl?!). Jag och Marie skickade en hamster till Nacho.

Sedan fikade vi kaffe och focaccia i Nordstan.

På tåget till Varberg, gjorde jag och Simon en lättare variant av hamstern och skickade till Robin.

När jag kom hem till mamma fick jag en latte ur hennes nya Tassimo.

Vid månadsskiftet slog det slint i huvudet på Per. Han förvanlades till en espresso-spruta!

Den 4:e åt jag något så fantastiskt som sushi-buffé med min mamma.

Den 5:e power walkade jag till jobbet.

Den 7:e var en söndag, och den var vacker så det gjorde ont. Soligt och iskallt.

Den 8:e är jag mer taggad efter gymmet än innan. Sjukt.

Lördagen den 13:e myste jag i min ensamhet och klämde en hel chokladkaka. PLUS massor av ostbågar.

14:e. Igår. Min pappas dag. Familjen firade med pasta på Toscana och jag åt min första Barbapappa.

söndag 14 november 2010

us

Om nakenhet. Och idioti.

Två glada tjejer och en halverad fredagsuppgift. En bunker. En storstad och utrealiserad starköl. En promenad. En dyngad glasögonorm. En garsad dryck. En nedklottrad toalett. En lång och en... dvärj. En ny plats. En färd i en taxi. Glas av gammal whiskey. Och TV-spel. Ett stort jävla missförstånd, vrede insvept i dun och en satans snabb flykt från hönsgården. Plankor på kollektivtrafiken. Vägran till kafferep. Ett litet "hej"(!?). Två trötta tjejer i ett handfat till en sovasängsängsäng.

1000 gånger

Det är en seg tjej som masar sig iväg till gymmet den här morgonen. Det är dags att jobba bort lite av de där ostbågarna jag frossade i igår. Nu ska jag ladda med lite diskning och lyssna på Daniel Adam!

I eftermiddag får jag besök av mor och far. De ska lämna ett nytt tillskott till lägenheten och sedan ska vi käka middag tillsammans. Tjing!

lördag 13 november 2010

uni

en söt blogg och en söt enhörning

Blir fruktansvärt rastlös av att kolla på film. Orkade koncentrera mig de första 30 minutrarna av Sagan om ringen. Sedan gick allt åt skogen.

det är alltid kul med makaroner


  • marängswiss
  • chips
  • banankaka
  • chorizo
  • pepparkaksmuffins
  • kycklingsallad
  • gulash
  • scones
  • stampot
  • stekt fläsk med löksås
  • gräddig fisksoppa
  • pp-soppa
  • ugnsrostad-/hasselbackspotatis m. fläskfilé (grönmögelostsås)
  • karamellkungen
  • svampsås
Så här såg listan ut när vi i morse (runt 14.00 ungefär) klurade på vad vi hade för cravings. Som bilden visar, blev resultatet av vår matshopping inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Men gott vare. Och mätta blev vi.

Den här dagen försvann innan den ens började. Plötsligt var det kolsvart ute. Det kan ha något att göra med att vi inte vaknade förän kl 12. 12 alltså. Jesus!
Då lagade Marie (Makari) makaroner åt oss alla, som vi avnjöt med en skvett ketchup och ett glas kolsyrat vatten. Det är märkligt det här med att inte äta frukost till frukost.

En timma på coop xtra. Bus och fnitter. Smakprov på mörk choklad.

Nu är jag helt alene. Eller, jag har ju Sofus så klart. Vi ska kolla på Skönheten och odjuret och äta ostbågar.

Vi har en söt och tjock katt under mattan

video

fredag 12 november 2010

we don't talk about it

Jag kan inte minnas mig att jag någonsin vaknat upp till en gråare dag än den här. Hämtad från en skräckfilm, det är vad den är. Hur ska det här gå? Partyfredag och allt.

Just nu saknar jag varända millimeter av Holland.

Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska äta till frukost. Då är det tur att kaffet tar lite tid.
Personen med beslutsångest sitter framför datorn i full sovmundering. Inget var för varmt och svettigt i natt. Nej, allt var svinkallt. Varända lem, varända strå. Spenderade till och med en tid med huvudet under täcket för att försöka få upp värmen. Sätta på elementet? Jag? Tror fortfarande stenhårt på att jag är världens varmaste person, och kör alltså med avstängda värmekällor. No elkostnad. Med andra ord; no miljöhot.
Att hålla igång blodcirkulation med hjälp av träning, värkar vara bästa metoden.

Med risk att vara tjatig; Sitter här och beskådar mina händer igen. Torrheten håller liksom till på fler ställen än i handflatan. Fingertopparna t ex. Detta utgör ju en ganska så stor svårhet när det kommer till linsgnuggning om kvällarna. Rengöra linser med sandpapper?
Hoppas verkligen att de nya linserna jag testar nu, kommer fungera att sova i. Då behöver jag bara ta ut dom en gång i månaden, alltså när jag ska sätta i nya. Score?

Innan arbetet idag, ska jag köra ett pump-pass. Hoppas på sådan där härlig träningsvärk i rumpa och lår igen. Mums!

torsdag 11 november 2010

sixes

Det blev en jäkla skitdag...
...och jag är bittrare än grapefrukt. Usch, hur kunde det gå så snett. Varför suger man åt sig sådant man borde lämna på skinnet? Det måste vara min fnoskehud som absorberar allt den kommer åt. Då även inklusive skäll, näsvishet, stress och idiotisk glömska.

Yogan betades av utan problem. Lika så ett litet besök på systembolaget. Där hittade jag en ny sorts prosecco. Ekologisk. Vem kan motstå?

Resten är sjukt trist och ointressant och det glömmer vi... NU!

inte snor inte

När jag vaknade var det orange på mina väggar. Nej, det var ingen mystisk svamppsykos, utan en soluppgång utan dess like. En sövande soluppgång. Jag somnade om och vaknade igen 40 minuter senare. Då satte jag på kaffe, men glömde lägga i kaffet. Min megaportion havregrynsgröt fick vänta ännu längre.
Nu sitter jag här, med både kaffe, gröt och frukt i magen och blöder i handflatan. Satans handflata som aldrig blir normal. Att jobba med händerna i vatten gör inga under för din hud kan jag lova. Torrhet som kliar. Dinosariehud ungefär.

För ett år sedan förberedde vi oss för Sint Maarten. Vilken mysig kväll det var. Och vad roligt det var att gå runt och tigga godis hos folk igen. Undrar om det skulle fungera även här...?

Nja. Jag antar att det är dags att borsta tanden nu, så jag kan komma iväg till gymmet i tid.

onsdag 10 november 2010

magic cucumbers

Varför tycker man alltid att det är en bra idé att ta av sig strumpbyxorna ut-och-in när man kommer hem mitt i natten/tidig morgon? Det blir ju liksom jättemycket jobbigare när man sorterar ut tvättad tvätt. Då tvingas man slita och dra i det tunna tyget med sina snustorra händer, och inte sällan blir det maskor.

På tal om sammanträffanden. Jag tjuvlyssnade på ett samtal som försigick mellan ett gäng högljudda ungdommar på bussen hem. En tjej berättade att hon alltid stötte ihop med en och samma person, varje gång hon stod och väntade på bussen i kuren. Det spelade ingen roll om hon skulle till skolan, till gymmet eller ut en lördagkväll. Inte heller spelade det någon roll när hon skulle hem. De lyckades alltid vänta på samma buss, på samma hållplats. Konstigt. Vem stalkar vem?
Jag tycker det är märkligt när man tycker sig se en person flera gånger, för att alltid inse att det inte är den man tror att det är. Till slut är det verkligen den här personen i alla fall. Det är liksom som att man framkallat ett möte. Det är min konstighet.

Jag är lite sur idag för att jag inte hunnit träna. Tvätt och synundersökning tog upp all min tid innan arbetet. Det blir liksom lite stelt i leder och muskler, nu när jag haft lite träningsvärk från pumpen.
I morgon tänkte jag däremot springa en halvtimma innan yogapasset, för att få fart på kroppen igen.

Nu ska jag fortsätta gunga i takt till mitt nya favoritalbum medan jag sorterar mössor, halsdukar och vantar på vår hatthylla.
Kanske att jag snart kan pressa ur mig den sista koppen psyko lemon, så jag kan knyta mig.

use


Jag kunde inte riktigt låta bli att köpa lite julpynt när jag vandrade runt på stan igår. De håller ju på att pynta gatorna för fullt. Och överallt luktar det clementin och kanel.
Två röda ljuslyktor och en röd pappstjärna att hänga i fönstret fick följa med mig hem. Stjärnan får dock vänta ett par veckor i skåpet.

Den här morgonen ringde klockan 07.40 för att jag ska hinna med att tvätta innan synundersökning kl 12.10. Efter det blir det ett till kvällspass på cafet. Det är trist att inte hinna träna. Det känns liksom som att man glömt något. Och alldeles för mycket frukost har jag tryckt i mig också. Ajaj.

Kanske borde man sätta lite fart om man ska få något gjort innan det är dags att gå hemifrån. Ja.

tisdag 9 november 2010


Vilken härlig morgon. Jag har myst utav bara 17. Tända ljus, nyhetsmorgon, hemligheter...
Två frukostar. Knäckemacka med ost, knäckemacka med jordnötssmör. Efter yogan blir det knäckemacka med cream cheese.
Jag känner mig riktigt taggad för att ge mig ut i snöslasket. Kanske inte just för själva slaskandet, men för den friska luften.
Framför mig ligger nu fyra kvällspass på cafét och en ledig helg. Underbart!

white rooftops

Efter sju timmars sömn tyckte Sofus att det var nog. Då satte ett jäkla jamande igång. Då min ena öronpropp trillat ut under en av mina mardrömmar*, gick det hjärtskärande ljudet rakt in mellan venerna. Det var bara till att stiga upp. 06.45. I snöstorm. Stackarn hade varken mat eller vatten, så vem kan klandra honom?
Nu har vi båda fyllt på depåerna och är nu redo att möta dagen. Dessvärre ser den lite fattigare ut för min ludna vän. På mitt schema står i alla fall yoga och arbete. Först kanske man borde unna sig någon timma framför nyhetsmorgon?

*Nu, så här i klarvaket tillstånd, känns det ju lite fjantigt och inte alls läskigt. Klockan tre inatt var dock tanken på att Jamie Oliver hade blivit mördad av en kanibal och tillagad som en helstekt kyckling, med sina egna ben instuckna i armhålorna, som en fruktansvärd och skakande upplevelse.

måndag 8 november 2010

about unfairness



Hemkommen och nyduschad. Ute är det iskallt och mörkt, men i mitt kök doftar det saffran och kanel. Saffranen kommer från tekoppen. Det är Kahls röda julte. Rooibos Julte - begränsad säsong Ä2468 Rooibos, kanel i bit, hel kardemumma, hel kryddnejlika och safflor-blommor. Smaksatt med vanilj, grädde, kanel, kardemumma, kryddnejlika, ingefära och svartpeppar. Luktar och låter roligare än det smakar. Kan också bero på att jag inte är inne i en av mina teperioder just nu. Eller att det är min andra kopp för dagen. Hur som helst är jag glad för min gåva, och för kursen.

Kaffekursen på Kahls rosteri var himla trevlig och intressant. Jag tror nog alla fick lära sig något de inte redan visste. Förhoppningsvis har vi övat upp våra skills, så att vi kan bli bäst i stan' på kaffe.

Efter att jag hängt lite i fönstret på cafét, begav jag mig till gymmet och ett stenhårt pump-pass. Benen skakade gott efter lite för tunga och lite för många utfall. Härligt. Det är så det ska vara.
Nu önskar jag mig utmattning i själen och att få somna tidigt.

start me up

Det verkar bli en lika fin dag som igår, vädermässigt alltså. Min termometer visar 0-gradigt, men det ser ut att vara ännu kallare. Underbar känsla att inte behöva gå upp när klockan ringde kl 8, utan att kunna ligga kvar och mysa under täcket. Ja, ända fram till chefen påminner om kaffekursen vi ska på idag, med ett sms.

Som sagt; det är kaffekurs på Khals idag. Spännande. Jag räknar med en massa provsmak, så jag har bytt yt morgonkaffet mot te. Te och kanelknäcke. Det ger mig lagom med energi att bylsa på lite paltor och traska ut i vintermorgonen. En promenad känns som en bra idé.
Efter kursen får det bli en tur till gymmet. Kankske löpning, kanske pass.

Nähä, nu får jag nog se till att stänga av min stackars dator. Den började flåsa något väldigt helt plötsligt. Åldring!

söndag 7 november 2010

few words

Då var en arbetarhelg över. Slit och släp och drickspengarna räcker till en hel öl.
Med en jamande katt utanför sovrumsdörren, blev det inte många timmars sömn för mig i natt. Trots trötthet till döds. Istället kollade jag igenom hela veckans Paradise Hotel-avsnitt. Roande nattunderhållning. Dock varade det inte för evigt, utan ett antal timmar av vridande och vändande i sängen väntade mig efter programmets slut.
Detta gjorde min dag väldigt seg i starten. Inte ens krispig luft, frostbitna löv på marken och strålande sol fick mina ögon att sluta svida. Jag gick som i koma fram till 15. Ungefär.
Nu har jag soppas mycket energi till övers, att jag orkar gå och placka, borsta och fluxa.
Over and out.

lördag 6 november 2010

all saints


Jag vet inte om den här bilden säger er ett jota. För mig betyder den att det finns många, många själar där ute som inte är bortglömda. Det är som om kyrkogården har ett eget disco i kväll. Hundratals dansande lågor. Hundratals själar som fortfarande lever.

Den här dagen har jag inte mycket att berätta om. Ett pulserande skärsår i pekfingret. En räksallad i kylskåpet. Nada lösgodis. Nada energi. Levande ljus och soffan, det får bli min melodi.