Vaknade i min klänning. Minns att jag inte förstod varför den var så svår att få av sig. Det är inte lätt att alltid tänka på alla dragkedjor som finns överallt. Det är en lång och plågsam process att se sig själv gå från berusad (fullfullfull) till anständigt nykter. Jag har under den senaste en och en halv timman, sysselsatt mig själv med att spela diverse mobilspel, ta roliga bilder på mig själv då jag gör peacetecknet och plutar med läpparna, kollat igenom alla roliga ölunderlägg från gårdagens fester. Gårdagens fester. FY SATAN vad kul vi hade det igår.
Vi började hemma hos mig, efter att vi hade ätit de mest underbara thai-fisk-muffinsarna någonsin. En och en halv flaska vin på mitt rum, var allt vi mäktade med innan vi tog oss ner till tågstationen. DJ föreslog bilen. Jag föreslog fötterna. Jag är duktig. Hörni! Man ska inte köra bil när man ar alkohol i blodet. Punkt slut.
Vi tog tram från stationen till Rembrandhtplein den här gången. Med mitt minne som en guldfisk som skinande referens, glömde jag numret till Emily liggandes på mitt rum. Nedskrivet på ett A4-papper. Det blev alltså en trevig och gemytlig partynatt för bara mig och Marie. Inget jag ångrar. Vi ägde Amsterdam, ärligt talat.
Den fösta klubben vi styrde koasan mot var Kokos. En Australiensk. Det var trångt. Nej. Det var så trångt, att vi behöver ett nytt ord för trångt. De hade kärlekstema, med dress code - red. Vi var helsvarta båda två. En kort australienare med röd hood, ville ta platsen som kvällens pain in the ass. Varsågod, vi går någon annan stans. Det var dock ett roligt dansställe, och till och med jag svängde runt några varm på det fullpackade golvet. Bland annat till spice girls. (Vi bestämmer att det var här de spelade dem.)
Vi gick vidare tillCharizzma där vi träffade några snubbar som såg till att vi hade en Red Bull-vodka i handen hela tiden (ja mamma, vi var försiktiga och klarade av situationen alldeles utmärkt). Men jag tror jag ska vänta på bilderna innan jag drar den här historian för er. Jag ska tjata på henne.
Det är lördag och jag känner för en promenad runt slingan. Min slinga. På håsten. Tänk vad mysigt! Med Azta. I stället ska jag ta mig hem och baka. I kväll blir det tapas i det Kanterska palatset, spännande. Nu borde jag kanske städa bort sopsäckarna under ögonen, och smyga mig upp till min vän och mini-aporna. Jag ser fram emot att öppna brevet från M och P som ligger hemma och väntar på mig.
Grattis på alla hjärtans dag på er! Puss!
By the way, solen skiner här. Sug på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar