Det var dags att kleta i lite mera rött i min hårbotten igen. Varför? Varför är man inte för tillfället född med det man ska ha? Typ rött hår, stora ofrissiga lockar, långa, mörka ögonfransar, en fabulös metabolism etc. (fett bankkonto)? Det är hårt och dyrt att vara snygg, och ändå är man aldrig nöjd. En konstant resa mot för högt satta mål. Inga delmål. Bara köttande efter perfektion i en fucking oändlighet.
Försökte skaka av mig lite julhull på gymmet tidigare. Skakskak sa rumpan, och ändå är det ett missnöjdt flickebarn som, efter några snarkningar på sofflocket, fortfarande har lite 2011-års-energiöverskott till övers. Dock är det inte så hög kvalitet på den där energin, att den orkar ta sig egenom ens ett kapitel i estetikboken. Det blir filmtittande istället. Utan macka eller müsli. Lika bra att sätta igång med de där töntiga nyårslöftena i förskott. Man vill ju inte shocka de stackars kärlekshandtagen den första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar