Vi gick en promenad i det iskallaste kalla. Hur ska man klara 18 minues om man behöver? Vi löste dock problemet med rinnande näsa och stulfrusna tår, med att laga till en vegetarisk carbonara när vi kom hem. Och så såg vi på film också. Eller en dokumentärfilm vid namn Who Killed Kurt Kobain? Synd att den sög. Tur att man tyst kan kolla in i en vägg, och ändå trivas i Maries sällskap.
Efter en lika kall spårvagnsfärd hem till mitt, hetaste duschen någonsin och ett avsnitt Walking Dead, var det lätt att slumra in. Och sova gott. Fram till nu.
Ångrar storleken på min grötportion nu i efterhand. Ångrar till och med valet av frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar