Ey! Tänk att det kan vara så trevligt med höst. Mitt humör fortsätter att ligga någonstans ovanför molnen och jag vill liksom bara fnissa loss hela tiden. Människor blir finare. Och snällare. Själv blir jag bara gladare och gladare. Starkare också. Och uthålligare.
För att snacka träning; dagens pass gick ut på att slå ännu ett personligt rekord. Inte något att hänga nära julstjärnan i granen, om man jämför alltså. Men letar man sig tillbaka i min rätt så kassa konditionshistoria skulle man förstå att jag blir lite lyckligare för varje kilometer orkad. Idag - 5.2. En halv mil. För mig är det stort, och det är väl det som räknas.
Efter en helt galen dag på jobbet, tog jag en 25 minuters tupplur i solariet för att bättra på fräknarna, innan jag gav järnet på bandet. Och så hängde jag och dinglade lite i dips-maskinen också. Jag har ju fortfarande hängiga underarmar...
På vägen hem möter jag sambon min som varit och handlat påfyllning till sin marmeladburk. Det är inte allt hon hunnit med under dagen. Nä, hon har nämnligen städat hela lägenheten super-duper-noga. Bästaste bästa överaskingen!
Nu har jag duschat av mig all löparsvett och funderar över exakt hur sugen jag är på risgrynsgröt, kanelknäcke och kaffe. Aaah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar