Det är inte fint längre. Det har liksom till och med krupit under ful-sträcket. Faktiskt.
Otur som svider och faktum som blir överaskningar. Trist. Ungefär. De ljusblåa filtarna i källartaket är fortfarande som att drömma. Men där stannar det.
Jag blir arg av röd gubbe och ledsen av regn på ryggen. Jag vill hem fast jag vill stanna och jag vill sova när jag är vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar