Efter sju timmars sömn tyckte Sofus att det var nog. Då satte ett jäkla jamande igång. Då min ena öronpropp trillat ut under en av mina mardrömmar*, gick det hjärtskärande ljudet rakt in mellan venerna. Det var bara till att stiga upp. 06.45. I snöstorm. Stackarn hade varken mat eller vatten, så vem kan klandra honom?
Nu har vi båda fyllt på depåerna och är nu redo att möta dagen. Dessvärre ser den lite fattigare ut för min ludna vän. På mitt schema står i alla fall yoga och arbete. Först kanske man borde unna sig någon timma framför nyhetsmorgon?
*Nu, så här i klarvaket tillstånd, känns det ju lite fjantigt och inte alls läskigt. Klockan tre inatt var dock tanken på att Jamie Oliver hade blivit mördad av en kanibal och tillagad som en helstekt kyckling, med sina egna ben instuckna i armhålorna, som en fruktansvärd och skakande upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar