Crazyness. Totalt jädrans cafékaos. En riktigt jäkla hård lördag. Men visst är man lyckligt lottad ändå. Det är inte alla som har världens bästa arbetskamrater. Och alla jobbvänner är absolut inte duktiga, snabba, roliga och hur mysiga som helst att hitta på fredagsäventyr med. Men mina är det. Fint.
Efter att ha jobbat morgonpass och tränat armar och axlar på gymmet (och handlat diskmedel och tops till vår lya, (hihi)) anlände jag slitnare än de flesta, hem till förparty nr 1. Marie hade sitt hänggäng över på ölkalas och jag följde med lite på hörnet. Ja, innan de drog till Majorna och ersattes av min egen patrull. Då öppnades proseccon för att sätta igång ännu ett äventyr. Skratta-så-man-trillar-ur-soffan-historier, högstadiefoton, saffransbullar och nästan-dans i soffan.
När det började snöa tyckte vi det var dags att möta upp ännu en bagge i staden och fortsätta festligheterna på en aveny-bar. En bar blev två. Och där fick jag och Linda nog. Vi gick. Någon annan stans. Efter ett tag tröttnade vi på att låtsas-förstå norska, så vi begav oss till en hemfärdsbuss. Jag hoppade av två stationer för tidigt och tyckte det var fint att pulsa i snön.
Min vän tyckte det var finare att pulsa på andra sidan, men vad gör väl det? Vi hittar alltid varandra. Däremot hittar vi inte alltid försvunna mobiltelefoner. Inte på en gång i alla fall. Inte när de gömt sig i ett dumt jackfoder. Men vem tackar nej till en extra 45 minuter i snö kl 3 på natten? Speciellt när man börjar arbeta kl 8 dagen därpå.
Nattäventyren gör sig väl påminda nu, när jag sitter här i sällskap av mina stjärnor. Eller är det eldflugor? De glittrar så fint framför ögonen på mig hur som helst. Jag är så himlans nöjd med att inte göra någonting. Jag, Sofus, flugorna och en helt platt lördagskväll. Håll tummarna för att jag kan hålla mig vaken till Paradise Hotell börjar.
Och det var väl det. För nu i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar