När jag vaknade var det orange på mina väggar. Nej, det var ingen mystisk svamppsykos, utan en soluppgång utan dess like. En sövande soluppgång. Jag somnade om och vaknade igen 40 minuter senare. Då satte jag på kaffe, men glömde lägga i kaffet. Min megaportion havregrynsgröt fick vänta ännu längre.
Nu sitter jag här, med både kaffe, gröt och frukt i magen och blöder i handflatan. Satans handflata som aldrig blir normal. Att jobba med händerna i vatten gör inga under för din hud kan jag lova. Torrhet som kliar. Dinosariehud ungefär.
För ett år sedan förberedde vi oss för Sint Maarten. Vilken mysig kväll det var. Och vad roligt det var att gå runt och tigga godis hos folk igen. Undrar om det skulle fungera även här...?
Nja. Jag antar att det är dags att borsta tanden nu, så jag kan komma iväg till gymmet i tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar