Igår var det dags igen. Med ett baksug som växt sig enormt efter alla dessa månader av förbud. Men nyttigt och hälsosamt fick det bli. Ett gäng proteinmuffins. Fortfarande bakverk. Fortfarande gottigott.
Surfade runt som en liten blå för att hitta ett fotograferat recept som stämde in på min vission av hur en muffin ska se ut. Alltså hög och fluffig. Luftig men ändå krämig. Icke. Lika bra man gör det själv.
Med våg och mått i högsta hugg, har jag nu alla siffror man behöver för att skapa dessa byggar-loves en gång till. Här har ni dem också:
Ugnen vill vara på 200 grader och pappersformarna bör placeras i en muffinsplåt. Smeten räcker till 8 stycken små.
I en bunke mosar du ihop en mogen banan (120 g) med 100 g fettfri kvarg. Blanda i 2 tsk bakpulver, 4 msk kakao, 1 dl proteinpulver, 2 msk jordnötssmör, 1/5 dl physaliumfrön, 1 msk fiberhusk och ett ägg. I en annan bunke vispas 75 g äggvita till hårt skum. Vänd ner äggvitan i smeten och fördela den i formarna. Baka i mitten av ugnen i ca 14 minuter. Voila! Höga och fluffiga, luftiga och krämiga.
Rörde ihop en liten frosting av kvarg, lätt-färskost, mosad jordgubbe, mandelsmör och vaniljpulver, som jag bredde över en av dem innan den gled ner i magen. Resten frös jag in och de ska få agera snabb-mellanmål till stressade tiden. Sen när blev jag stressad?
Har suttit och läst hur mycket som helst här nu. Småskrattar i min ensamhet och tur är nog de annars hade folk trott de var fel på mig.
SvaraRaderaVilket jäkla skönt sätt du skriver på! I'm hooked! Och sen grymma recept och massvis med inspiration. Dessa muffinsen är en av recepten som ligger på prova listan nu!
Ser fantastiskt goda ut!
SvaraRadera