Nike Free Run och löparlyckan är total

Jag är tillbaka! Ja, då menar jag inte att jag någonsin varit borta. Men jag är inte slö längre. Jag är pigg, stark och i form.

Vaknade efter ett överdrivet långt pass i sängen. Slöttitta på film, sova, se om filmen, sova lite till och se den där tennisfilme och sedan sova på riktigt för att vakna pigg och allert till alarmet klockan 7. Mosade ner lite frukost i min ej så hungriga mage och väntade en stund innan jag snörade på mig mina nya kärlekar:
Nike Free Run+ 3, 5.0 

I blåaste blått och vitaste vitt. Förmodligen de finaste (sport)skorna jag vilat mina ögon på. Och hur bekväma är de sedan? Mega!

De är ju Nikes version av barfotaskor och jag med mitt lätta pronationssteg bör väl egentligen inte mig med så här lätta dojor. Enligt vissa i vart fall. Men hur skulle jag kunna låta bli att haka på den här hypen? Syftet är att ta med de här skönheterna på kortare utomhusrundor för att sedan använda dem som training-skor på gymmet. That's a plan.

Hur var det att springa i dem då? Helt amazing! Tänkte köra en kortare sträcka på tre km, men hade svårt att saktna ner, så landade på en fyra istället. Oh well. Än så länge känns det bra i fossingarna. Gjorde dessutom sträckan på rekord-tid. Nöjd tjej.

Nu har jag även avklarat dagens gym-pass vilket innebar de två muskelgrupper som fanns kvar att jobba med den här veckan. Triceps och axlar. Lite wierd kanske, men tyckte det gick så himla bra alltihop. Avslutade med att köra igenom magen med bl a de där bollinrullningarna. Fy satan!  

Mumsat tidig lunch/brunch och lyssnar på Säkert! Fem veckor har gått sedan den bästa-dagen-i-mitt-liv. Lite gnäll får man väl lov till när man varit så positiv tidigare i posten? Haha.

Nu ska här dammsugas (lovar att inte höja volymen så jättemycket...).