Jag vet inte om den här bilden säger er ett jota. För mig betyder den att det finns många, många själar där ute som inte är bortglömda. Det är som om kyrkogården har ett eget disco i kväll. Hundratals dansande lågor. Hundratals själar som fortfarande lever.
Den här dagen har jag inte mycket att berätta om. Ett pulserande skärsår i pekfingret. En räksallad i kylskåpet. Nada lösgodis. Nada energi. Levande ljus och soffan, det får bli min melodi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar