Jag är tjejen som sover i halsduk för att inte bli sjuk. Det var så himlans längesedan jag kände mig ens lite dålig. Men nu har det smugit sig på. Lagom till att Erica skulle visa hur man får biffiga armar och mindre gäddhäng. Lagom till att man borde börja förbereda kroppen på adventskalender-choklad, glögg och risgrynsgröt. Nej, en förkylning kommer aldrig lägligt. Men alltid när man allra minst önskar den. Jag vill inte hoppa över några träningspass. Särskilt inte när jag ändå tänkt dra ner på dem. Jag vet, det låter galet. Men jag måste om jag ska hinna jobba, julstöka och inhandla diverse julgåvor innan julafton faktiskt står på farstun.
Jag vill heller inte ligga sängbunden (eller ens sitta fast i lägenheten) när det är så mycket mysigt som försigår på utsidan.
Äsch, precis som om jag skulle bli sjuk. På riktigt. Sådant biter aldrig på mig. Nej, halsduk i natt också, sedan får det vara prima skinka med den här tjejen.
tisdag 30 november 2010
favoriter
Nu har jag fått en hejdå-puss av Azta och tänkte lämna Varberg för den här gången. Men först får det bli en frukost med Cilla på stan'. Myspys på hög nivå.
måndag 29 november 2010
pec fly
Och så var man tillbaka i Varberg igen. En hel månad sedan sist. Galenskap. Det första jag gjorde var att ta med mig Erica (och hör och häpna: ÖMMANDE HALS) till gymmet för att bröst- och tricepspass. Med en portion havregrynsgröt och två äpplen i magen, gick det väl ändå hyffsat. Trist att känna sig krasslig när man ska jämföra sig med proffsen dock. Min träningsguru!
Nu är jag ensam hos mamma och pappa. Eller ja, hos Azta kanske man borde säga. Hon är ju den ända som har hyffs nog att hålla sig hemma, när det väntas finbesök.
Någon vidare matsansation hittade jag inte i skåpen heller. Jag stekte någon potatis/rotfrukts-ugnsblanding och skrapade ur det sista ur en ajvarburk. Mätt är jag i alla fall. Och mitt kaffe fick jag.
Jag tror jag får återkomma.
Nu är jag ensam hos mamma och pappa. Eller ja, hos Azta kanske man borde säga. Hon är ju den ända som har hyffs nog att hålla sig hemma, när det väntas finbesök.
Någon vidare matsansation hittade jag inte i skåpen heller. Jag stekte någon potatis/rotfrukts-ugnsblanding och skrapade ur det sista ur en ajvarburk. Mätt är jag i alla fall. Och mitt kaffe fick jag.
Jag tror jag får återkomma.
söndag 28 november 2010
fungerar
Det är söndagkväll och vitt på marken. Det är första advent och jag har jobbat i 10.5 timmar. Jag hade sällskap till jobbet i morse. Kan man få en bättre start på adventarna än så?
Linda höll mig även sällskap efter mitt in-hoppar-pass igår. Myskvällarna avlöser varandra. Vi dippade grönsaker i yoghurtsåser och frukt i kesella. Till detta fantastiska lördagssnacks underhöll vi oss med Linas Kvällsbok på stora nya TV:n. Med magarna fulla av nyttigheter, somnade vi som stenar under tjocka täcket och vaknade av två små telefonljud när plikten kallade.
Även denna kväll har jag myst. Den här gången med Marie och Dexter. Några lussekatter, skumtomtar och glögg fick så klart också plats i soffan.
Åh vad trevligt det är. Just nu.
Linda höll mig även sällskap efter mitt in-hoppar-pass igår. Myskvällarna avlöser varandra. Vi dippade grönsaker i yoghurtsåser och frukt i kesella. Till detta fantastiska lördagssnacks underhöll vi oss med Linas Kvällsbok på stora nya TV:n. Med magarna fulla av nyttigheter, somnade vi som stenar under tjocka täcket och vaknade av två små telefonljud när plikten kallade.
Även denna kväll har jag myst. Den här gången med Marie och Dexter. Några lussekatter, skumtomtar och glögg fick så klart också plats i soffan.
Åh vad trevligt det är. Just nu.
lördag 27 november 2010
where you end and I begin
Var lite för mesig med vikterna på pumpen idag, men passet kändes grymt. Fick sådan energi. Ja, den varade ungeför tills jag steg på bussen. Somnade nästan stående. Trots 8 timmars sömn i natt. Det känns bra när man lärt rutinen, och att vi kommer köra den ett tag framöver. Då får jag en chans att luska ut exakt hur mycket jag kan köra på stången utan att avlida.
En hållplats innan jag ska av, ser jag Marie längst bak. Trevligt att ha följe mellan Sannegården och Nordvik. Hon var bakis och hade cravings på kålsoppa, så det blev Coop med en gång. Inne i affären bestämde vi oss för att dissa spännande hemmafester och ha myskväll i stället. Med godis. Och Dexter.
Men först skulle jag träffa min kära mor på stan. Vi skyndade mellan några affärer, bl a Åhlens där vi mötte Peter Siepen i egen hög person. Sedan tog vi en kvällsfika med sallad och laxmacka på Franska, Vallgatan. Det är stort men mysigt ändå. Och vem vill inte se cafébiträden i fluga och vest? Stiligt.
Efter fikan var det dags att bege sig till Tyska kyrkan för julkonserten Änglaljus med John Kluge, Louise Sjöstedt, två brittiska tenorsnubbar och kören Loud and Proud. Det var vackert. Tills den självgoda Kluge började muta oss med julklappar om vi sjänkte pengar ntill organisationen Friends. Gåvan? Hans singel Tonight på CD. Nja. Just Kleuge hade jag inte valt som dekoration i min julgran, oavsett en fin röst. De andra dock, opererade så det gjorde ont i min nyfödda operamuskel.
Nu är det waaay over läggdags. En viss Martini tyckte att jag borde arbeta på min lediga lördag. Och vem säger nej till caféjobb en lönelördag? Nice!?
En hållplats innan jag ska av, ser jag Marie längst bak. Trevligt att ha följe mellan Sannegården och Nordvik. Hon var bakis och hade cravings på kålsoppa, så det blev Coop med en gång. Inne i affären bestämde vi oss för att dissa spännande hemmafester och ha myskväll i stället. Med godis. Och Dexter.
Men först skulle jag träffa min kära mor på stan. Vi skyndade mellan några affärer, bl a Åhlens där vi mötte Peter Siepen i egen hög person. Sedan tog vi en kvällsfika med sallad och laxmacka på Franska, Vallgatan. Det är stort men mysigt ändå. Och vem vill inte se cafébiträden i fluga och vest? Stiligt.
Efter fikan var det dags att bege sig till Tyska kyrkan för julkonserten Änglaljus med John Kluge, Louise Sjöstedt, två brittiska tenorsnubbar och kören Loud and Proud. Det var vackert. Tills den självgoda Kluge började muta oss med julklappar om vi sjänkte pengar ntill organisationen Friends. Gåvan? Hans singel Tonight på CD. Nja. Just Kleuge hade jag inte valt som dekoration i min julgran, oavsett en fin röst. De andra dock, opererade så det gjorde ont i min nyfödda operamuskel.
Nu är det waaay over läggdags. En viss Martini tyckte att jag borde arbeta på min lediga lördag. Och vem säger nej till caféjobb en lönelördag? Nice!?
fredag 26 november 2010
wet laundry finger paint and electric hair
Kunde sova ända fram till 9.20 idag. Det behövdes. Tror jag.
Har legat och slappat i soffan framför nyhetsmorgon och ätit citronyoghurt. Och målat naglarna. Det var ett tag sedan. Har hunnit med att vika min fuktiga tvätt också.
Men nu hinner jag inte så mycket mer. Body pump!
torsdag 25 november 2010
about love birds
Kärlek. Öppen. För allmänheten. För ofrivilliga att beskåda. Rara smekningar och blyga pussar. Färtäring av tungor. Och lungor. Jag vill inte se mer.
Yogan idag kändes grymt bra. Jag var mer fokuserad än vanligt, och byggde upp en riktigt härlig värme som hållt hela dagen. Mycket balansövningar, men även några ställningar som sved till ordentligt i musklerna. För en gång skull fick jag inte sådär svinigt ont i ryggen av skulderståendet, och jag kunde också få upp benen hyfsat rakt. Skönt med ett sådant super-pass efter flera halvtrista och motivationslösa gymbesök på senaste tiden. I morgon blir det antingen att lufsa runt bland maskinerna efter egen planering, eller att vara med på pump vid lunch.
Humöret har varit ganska jämnt under hela dagen. Jag har varit en lugn och harmonisk tjej. Dock brusade det till lite i hjärteroten när jag upptäckte att det är satans dyrt att köpa gardinstänger. Men vad fasen, jag har ju gardinerna (köpte dem i april). Någon gång måste de ju upp.
Nu ska jag ta tag i min fuktiga tvätt. Sortera, vika, stuffas in. Det lukar så gottgottigottgott.
Yogan idag kändes grymt bra. Jag var mer fokuserad än vanligt, och byggde upp en riktigt härlig värme som hållt hela dagen. Mycket balansövningar, men även några ställningar som sved till ordentligt i musklerna. För en gång skull fick jag inte sådär svinigt ont i ryggen av skulderståendet, och jag kunde också få upp benen hyfsat rakt. Skönt med ett sådant super-pass efter flera halvtrista och motivationslösa gymbesök på senaste tiden. I morgon blir det antingen att lufsa runt bland maskinerna efter egen planering, eller att vara med på pump vid lunch.
Humöret har varit ganska jämnt under hela dagen. Jag har varit en lugn och harmonisk tjej. Dock brusade det till lite i hjärteroten när jag upptäckte att det är satans dyrt att köpa gardinstänger. Men vad fasen, jag har ju gardinerna (köpte dem i april). Någon gång måste de ju upp.
Nu ska jag ta tag i min fuktiga tvätt. Sortera, vika, stuffas in. Det lukar så gottgottigottgott.
onsdag 24 november 2010
silence
Hoho. En ny dag och jag ska precis skriva mitt 901:a blogginlägg. Nice!
Vet inte än om jag vaknat på rätt sida eller ej. Jag har lite att göra idag, trots att den ska vara ledig. Nu är jag på väg till te-skola på Kahls, och efter detta väntar träning och tvätt.
Min motivation till att träna har under de två senaste veckorna legat på noll. Tar mig till gymmet i alla fall.
Mest sysslar jag med grejer som inte gör mig speciellt glad. Det - plus snöstormar och mörka långa dagar - gör mig väl inte precis till världens gladaste person. Nej, nu är det snart dags att dra igång äventyrsmaskinen.
Vet inte än om jag vaknat på rätt sida eller ej. Jag har lite att göra idag, trots att den ska vara ledig. Nu är jag på väg till te-skola på Kahls, och efter detta väntar träning och tvätt.
Min motivation till att träna har under de två senaste veckorna legat på noll. Tar mig till gymmet i alla fall.
Mest sysslar jag med grejer som inte gör mig speciellt glad. Det - plus snöstormar och mörka långa dagar - gör mig väl inte precis till världens gladaste person. Nej, nu är det snart dags att dra igång äventyrsmaskinen.
tisdag 23 november 2010
about nothing
En varm dag är nu till ända. Ja, min kroppstemperatur har varit ovanligt hög. Måste bero på yogapasset vid lunch. Det gjorde mig i alla fall så avslappnad att jag somnade som en sten på en hård soffa i källaren. Jisses! Tuppluren gav mig ett märke under ögat som matchade finfint med mina rosiga kinder. Men vem bryr sig om ångande ansikten, när det finns kletiga väggar som ska skrubbas? Klättrade som en apa, gjorde jag. Kom åt smuts som inte tagits bort på Gud vet hur många år!
Tre glas pepparmintste fick jag i mig under passet.
Och ni som trodde att jag hade något spännande att förtälja denna afton, kan jag ju upplysa om att så icke var fallet. Det känns dött på äventyrfronten just nu. Det här var ingen rolig månad. Alls! Jag önskar mig en ny i för tidig julklapp. Visst har den haft sina ljuspunkter här och var, men seriöst. Hade jag vågat anända så grova fraser som Linda, hade jag kanske sagt: "Jag pissar på november!".
By the way. Smög omkring bakom gallret på Lanvin för H&M i Nordstan. Kände mig lite som en skurk bland alla fjädervestar, pälskavajer och galna tyllklänningar. Varför? För att typ fem miljarder securitas-vakter patrullerade runt och fnös om någon petade på ett plagg. Töntigt! Det är inte diamanter som säljs på världens största budget-klädaffär.
Tre glas pepparmintste fick jag i mig under passet.
Och ni som trodde att jag hade något spännande att förtälja denna afton, kan jag ju upplysa om att så icke var fallet. Det känns dött på äventyrfronten just nu. Det här var ingen rolig månad. Alls! Jag önskar mig en ny i för tidig julklapp. Visst har den haft sina ljuspunkter här och var, men seriöst. Hade jag vågat anända så grova fraser som Linda, hade jag kanske sagt: "Jag pissar på november!".
By the way. Smög omkring bakom gallret på Lanvin för H&M i Nordstan. Kände mig lite som en skurk bland alla fjädervestar, pälskavajer och galna tyllklänningar. Varför? För att typ fem miljarder securitas-vakter patrullerade runt och fnös om någon petade på ett plagg. Töntigt! Det är inte diamanter som säljs på världens största budget-klädaffär.
måndag 22 november 2010
jackie
Jag äger två fungerande veckarklockor, en mega-dunder-skön säng, en gnisslande nacke och ett par knakande höfter. What's up egentligen? Var det verkligen 21 jag fyllde i april? Dessutom brände jag mig (igen) idag. På en skvätt grön ärtsoppa. OCH jag har ett sår i munnen.
På gymmet var jag värdelös. Dock fick jag båda dammsugit lägenheten och diskat upp all disk som stått i drivor ett tag. Det kan jag ju vara nöjd med. Mindre nöjd kan jag vara över att pepparkaksburken åkte fram efter att jag vaknat med ett underjordiskt blodsocker i soffan.
Medan jag ligger och grämer mig över allt som är segt just nu, och kollar på något så sliskigt som Gossip Girl, kan ju ni få en bild på gänget med galningar som hälsade på mig i helgen. Tack och adjö.
c
På gymmet var jag värdelös. Dock fick jag båda dammsugit lägenheten och diskat upp all disk som stått i drivor ett tag. Det kan jag ju vara nöjd med. Mindre nöjd kan jag vara över att pepparkaksburken åkte fram efter att jag vaknat med ett underjordiskt blodsocker i soffan.
Medan jag ligger och grämer mig över allt som är segt just nu, och kollar på något så sliskigt som Gossip Girl, kan ju ni få en bild på gänget med galningar som hälsade på mig i helgen. Tack och adjö.
c
söndag 21 november 2010
fade away-love
Det här är ingen bra dag att skriva klurigheter till er, så jag struntar i det. Fint va?
lördag 20 november 2010
Ärligt talat. Dra åt helvete.
Crazyness. Totalt jädrans cafékaos. En riktigt jäkla hård lördag. Men visst är man lyckligt lottad ändå. Det är inte alla som har världens bästa arbetskamrater. Och alla jobbvänner är absolut inte duktiga, snabba, roliga och hur mysiga som helst att hitta på fredagsäventyr med. Men mina är det. Fint.
Efter att ha jobbat morgonpass och tränat armar och axlar på gymmet (och handlat diskmedel och tops till vår lya, (hihi)) anlände jag slitnare än de flesta, hem till förparty nr 1. Marie hade sitt hänggäng över på ölkalas och jag följde med lite på hörnet. Ja, innan de drog till Majorna och ersattes av min egen patrull. Då öppnades proseccon för att sätta igång ännu ett äventyr. Skratta-så-man-trillar-ur-soffan-historier, högstadiefoton, saffransbullar och nästan-dans i soffan.
När det började snöa tyckte vi det var dags att möta upp ännu en bagge i staden och fortsätta festligheterna på en aveny-bar. En bar blev två. Och där fick jag och Linda nog. Vi gick. Någon annan stans. Efter ett tag tröttnade vi på att låtsas-förstå norska, så vi begav oss till en hemfärdsbuss. Jag hoppade av två stationer för tidigt och tyckte det var fint att pulsa i snön.
Min vän tyckte det var finare att pulsa på andra sidan, men vad gör väl det? Vi hittar alltid varandra. Däremot hittar vi inte alltid försvunna mobiltelefoner. Inte på en gång i alla fall. Inte när de gömt sig i ett dumt jackfoder. Men vem tackar nej till en extra 45 minuter i snö kl 3 på natten? Speciellt när man börjar arbeta kl 8 dagen därpå.
Nattäventyren gör sig väl påminda nu, när jag sitter här i sällskap av mina stjärnor. Eller är det eldflugor? De glittrar så fint framför ögonen på mig hur som helst. Jag är så himlans nöjd med att inte göra någonting. Jag, Sofus, flugorna och en helt platt lördagskväll. Håll tummarna för att jag kan hålla mig vaken till Paradise Hotell börjar.
Och det var väl det. För nu i alla fall.
Efter att ha jobbat morgonpass och tränat armar och axlar på gymmet (och handlat diskmedel och tops till vår lya, (hihi)) anlände jag slitnare än de flesta, hem till förparty nr 1. Marie hade sitt hänggäng över på ölkalas och jag följde med lite på hörnet. Ja, innan de drog till Majorna och ersattes av min egen patrull. Då öppnades proseccon för att sätta igång ännu ett äventyr. Skratta-så-man-trillar-ur-soffan-historier, högstadiefoton, saffransbullar och nästan-dans i soffan.
När det började snöa tyckte vi det var dags att möta upp ännu en bagge i staden och fortsätta festligheterna på en aveny-bar. En bar blev två. Och där fick jag och Linda nog. Vi gick. Någon annan stans. Efter ett tag tröttnade vi på att låtsas-förstå norska, så vi begav oss till en hemfärdsbuss. Jag hoppade av två stationer för tidigt och tyckte det var fint att pulsa i snön.
Min vän tyckte det var finare att pulsa på andra sidan, men vad gör väl det? Vi hittar alltid varandra. Däremot hittar vi inte alltid försvunna mobiltelefoner. Inte på en gång i alla fall. Inte när de gömt sig i ett dumt jackfoder. Men vem tackar nej till en extra 45 minuter i snö kl 3 på natten? Speciellt när man börjar arbeta kl 8 dagen därpå.
Nattäventyren gör sig väl påminda nu, när jag sitter här i sällskap av mina stjärnor. Eller är det eldflugor? De glittrar så fint framför ögonen på mig hur som helst. Jag är så himlans nöjd med att inte göra någonting. Jag, Sofus, flugorna och en helt platt lördagskväll. Håll tummarna för att jag kan hålla mig vaken till Paradise Hotell börjar.
Och det var väl det. För nu i alla fall.
torsdag 18 november 2010
away
Åmål är lika grått idag. Mysigt att träffa farmor. Spännande att höra samma historia sju gånger innom samma timma. Trevligt att fika flera gånger om dagen.
OJ. Det ska bli så himla skönt att komma hem till Göteborg. Min säng och min Marie. Haha!
Jag är en nörd idag. Så får det vara.
OJ. Det ska bli så himla skönt att komma hem till Göteborg. Min säng och min Marie. Haha!
Jag är en nörd idag. Så får det vara.
onsdag 17 november 2010
fucking åmål
Jaha. Här sitter man i Åmål igen. Ledsen för den föga uppdateringen, då jag faktiskt har med mig datorn. Den är dock inte så mycket att hänga i granen längre. Ett blogginlägg tar ganska mycket tid OCH energi att få till. Det krävs ordentligt med tålamod och det fattas ibland när annat lockar. Åmåls mäktiga metropolmyller t ex.
Idag har vi hunnit med en långpromenad till Örnnäs i iskylan. Det är lite kallare här än i Varberg. Näsan rinner gott när man får upp flåset lite och man märker att lungorna får arbeta hårdare. Men skönt är det när man kommer in i värmen. Efter att jag fått en smärre hjärtsnurp när jag nästan trampat på en blodig fiskmås, passade det utmärkt med en fika på Strandcafét. Mysigaste huset evvah, som serverar godaste pecannöts-cheesecaken på hela planeten. (Men Satan vilken värdelös cappuccino!)
Idag har vi hunnit med en långpromenad till Örnnäs i iskylan. Det är lite kallare här än i Varberg. Näsan rinner gott när man får upp flåset lite och man märker att lungorna får arbeta hårdare. Men skönt är det när man kommer in i värmen. Efter att jag fått en smärre hjärtsnurp när jag nästan trampat på en blodig fiskmås, passade det utmärkt med en fika på Strandcafét. Mysigaste huset evvah, som serverar godaste pecannöts-cheesecaken på hela planeten. (Men Satan vilken värdelös cappuccino!)
måndag 15 november 2010
some late octobers and early novembers
Den 17:e var en söndag och den var iskall. Den första riktigt iskalla dagen. Jag tog på mig en turban och såg missnöjd ut.
Dagen slutade i kaos och blödande ben.
Den 22:a startade jag och Linda en ny tradition. Fredagsäventyr. Vissa regler måste följas. Tur att de finns nedprintade på dryckesburkar.
Vi testade våra nya uteliggar-mössor också. Fint.
Den 30:e var det ju gratis-sms-dagen (ni minns väl?!). Jag och Marie skickade en hamster till Nacho.
Sedan fikade vi kaffe och focaccia i Nordstan.
På tåget till Varberg, gjorde jag och Simon en lättare variant av hamstern och skickade till Robin.
När jag kom hem till mamma fick jag en latte ur hennes nya Tassimo.
Vid månadsskiftet slog det slint i huvudet på Per. Han förvanlades till en espresso-spruta!
Den 4:e åt jag något så fantastiskt som sushi-buffé med min mamma.
Den 5:e power walkade jag till jobbet.
Den 7:e var en söndag, och den var vacker så det gjorde ont. Soligt och iskallt.
Den 8:e är jag mer taggad efter gymmet än innan. Sjukt.
Lördagen den 13:e myste jag i min ensamhet och klämde en hel chokladkaka. PLUS massor av ostbågar.
14:e. Igår. Min pappas dag. Familjen firade med pasta på Toscana och jag åt min första Barbapappa.
söndag 14 november 2010
us
Om nakenhet. Och idioti.
Två glada tjejer och en halverad fredagsuppgift. En bunker. En storstad och utrealiserad starköl. En promenad. En dyngad glasögonorm. En garsad dryck. En nedklottrad toalett. En lång och en... dvärj. En ny plats. En färd i en taxi. Glas av gammal whiskey. Och TV-spel. Ett stort jävla missförstånd, vrede insvept i dun och en satans snabb flykt från hönsgården. Plankor på kollektivtrafiken. Vägran till kafferep. Ett litet "hej"(!?). Två trötta tjejer i ett handfat till en sovasängsängsäng.
Två glada tjejer och en halverad fredagsuppgift. En bunker. En storstad och utrealiserad starköl. En promenad. En dyngad glasögonorm. En garsad dryck. En nedklottrad toalett. En lång och en... dvärj. En ny plats. En färd i en taxi. Glas av gammal whiskey. Och TV-spel. Ett stort jävla missförstånd, vrede insvept i dun och en satans snabb flykt från hönsgården. Plankor på kollektivtrafiken. Vägran till kafferep. Ett litet "hej"(!?). Två trötta tjejer i ett handfat till en sovasängsängsäng.
1000 gånger
Det är en seg tjej som masar sig iväg till gymmet den här morgonen. Det är dags att jobba bort lite av de där ostbågarna jag frossade i igår. Nu ska jag ladda med lite diskning och lyssna på Daniel Adam!
I eftermiddag får jag besök av mor och far. De ska lämna ett nytt tillskott till lägenheten och sedan ska vi käka middag tillsammans. Tjing!
I eftermiddag får jag besök av mor och far. De ska lämna ett nytt tillskott till lägenheten och sedan ska vi käka middag tillsammans. Tjing!
lördag 13 november 2010
uni
en söt blogg och en söt enhörning
Blir fruktansvärt rastlös av att kolla på film. Orkade koncentrera mig de första 30 minutrarna av Sagan om ringen. Sedan gick allt åt skogen.
Blir fruktansvärt rastlös av att kolla på film. Orkade koncentrera mig de första 30 minutrarna av Sagan om ringen. Sedan gick allt åt skogen.
det är alltid kul med makaroner
- marängswiss
- chips
- banankaka
- chorizo
- pepparkaksmuffins
- kycklingsallad
- gulash
- scones
- stampot
- stekt fläsk med löksås
- gräddig fisksoppa
- pp-soppa
- ugnsrostad-/hasselbackspotatis m. fläskfilé (grönmögelostsås)
- karamellkungen
- svampsås
Den här dagen försvann innan den ens började. Plötsligt var det kolsvart ute. Det kan ha något att göra med att vi inte vaknade förän kl 12. 12 alltså. Jesus!
Då lagade Marie (Makari) makaroner åt oss alla, som vi avnjöt med en skvett ketchup och ett glas kolsyrat vatten. Det är märkligt det här med att inte äta frukost till frukost.
En timma på coop xtra. Bus och fnitter. Smakprov på mörk choklad.
Nu är jag helt alene. Eller, jag har ju Sofus så klart. Vi ska kolla på Skönheten och odjuret och äta ostbågar.
fredag 12 november 2010
we don't talk about it
Jag kan inte minnas mig att jag någonsin vaknat upp till en gråare dag än den här. Hämtad från en skräckfilm, det är vad den är. Hur ska det här gå? Partyfredag och allt.
Just nu saknar jag varända millimeter av Holland.
Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska äta till frukost. Då är det tur att kaffet tar lite tid.
Personen med beslutsångest sitter framför datorn i full sovmundering. Inget var för varmt och svettigt i natt. Nej, allt var svinkallt. Varända lem, varända strå. Spenderade till och med en tid med huvudet under täcket för att försöka få upp värmen. Sätta på elementet? Jag? Tror fortfarande stenhårt på att jag är världens varmaste person, och kör alltså med avstängda värmekällor. No elkostnad. Med andra ord; no miljöhot.
Att hålla igång blodcirkulation med hjälp av träning, värkar vara bästa metoden.
Med risk att vara tjatig; Sitter här och beskådar mina händer igen. Torrheten håller liksom till på fler ställen än i handflatan. Fingertopparna t ex. Detta utgör ju en ganska så stor svårhet när det kommer till linsgnuggning om kvällarna. Rengöra linser med sandpapper?
Hoppas verkligen att de nya linserna jag testar nu, kommer fungera att sova i. Då behöver jag bara ta ut dom en gång i månaden, alltså när jag ska sätta i nya. Score?
Innan arbetet idag, ska jag köra ett pump-pass. Hoppas på sådan där härlig träningsvärk i rumpa och lår igen. Mums!
Just nu saknar jag varända millimeter av Holland.
Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska äta till frukost. Då är det tur att kaffet tar lite tid.
Personen med beslutsångest sitter framför datorn i full sovmundering. Inget var för varmt och svettigt i natt. Nej, allt var svinkallt. Varända lem, varända strå. Spenderade till och med en tid med huvudet under täcket för att försöka få upp värmen. Sätta på elementet? Jag? Tror fortfarande stenhårt på att jag är världens varmaste person, och kör alltså med avstängda värmekällor. No elkostnad. Med andra ord; no miljöhot.
Att hålla igång blodcirkulation med hjälp av träning, värkar vara bästa metoden.
Med risk att vara tjatig; Sitter här och beskådar mina händer igen. Torrheten håller liksom till på fler ställen än i handflatan. Fingertopparna t ex. Detta utgör ju en ganska så stor svårhet när det kommer till linsgnuggning om kvällarna. Rengöra linser med sandpapper?
Hoppas verkligen att de nya linserna jag testar nu, kommer fungera att sova i. Då behöver jag bara ta ut dom en gång i månaden, alltså när jag ska sätta i nya. Score?
Innan arbetet idag, ska jag köra ett pump-pass. Hoppas på sådan där härlig träningsvärk i rumpa och lår igen. Mums!
torsdag 11 november 2010
sixes
Det blev en jäkla skitdag...
...och jag är bittrare än grapefrukt. Usch, hur kunde det gå så snett. Varför suger man åt sig sådant man borde lämna på skinnet? Det måste vara min fnoskehud som absorberar allt den kommer åt. Då även inklusive skäll, näsvishet, stress och idiotisk glömska.
Yogan betades av utan problem. Lika så ett litet besök på systembolaget. Där hittade jag en ny sorts prosecco. Ekologisk. Vem kan motstå?
Resten är sjukt trist och ointressant och det glömmer vi... NU!
...och jag är bittrare än grapefrukt. Usch, hur kunde det gå så snett. Varför suger man åt sig sådant man borde lämna på skinnet? Det måste vara min fnoskehud som absorberar allt den kommer åt. Då även inklusive skäll, näsvishet, stress och idiotisk glömska.
Yogan betades av utan problem. Lika så ett litet besök på systembolaget. Där hittade jag en ny sorts prosecco. Ekologisk. Vem kan motstå?
Resten är sjukt trist och ointressant och det glömmer vi... NU!
inte snor inte
När jag vaknade var det orange på mina väggar. Nej, det var ingen mystisk svamppsykos, utan en soluppgång utan dess like. En sövande soluppgång. Jag somnade om och vaknade igen 40 minuter senare. Då satte jag på kaffe, men glömde lägga i kaffet. Min megaportion havregrynsgröt fick vänta ännu längre.
Nu sitter jag här, med både kaffe, gröt och frukt i magen och blöder i handflatan. Satans handflata som aldrig blir normal. Att jobba med händerna i vatten gör inga under för din hud kan jag lova. Torrhet som kliar. Dinosariehud ungefär.
För ett år sedan förberedde vi oss för Sint Maarten. Vilken mysig kväll det var. Och vad roligt det var att gå runt och tigga godis hos folk igen. Undrar om det skulle fungera även här...?
Nja. Jag antar att det är dags att borsta tanden nu, så jag kan komma iväg till gymmet i tid.
Nu sitter jag här, med både kaffe, gröt och frukt i magen och blöder i handflatan. Satans handflata som aldrig blir normal. Att jobba med händerna i vatten gör inga under för din hud kan jag lova. Torrhet som kliar. Dinosariehud ungefär.
För ett år sedan förberedde vi oss för Sint Maarten. Vilken mysig kväll det var. Och vad roligt det var att gå runt och tigga godis hos folk igen. Undrar om det skulle fungera även här...?
Nja. Jag antar att det är dags att borsta tanden nu, så jag kan komma iväg till gymmet i tid.
onsdag 10 november 2010
magic cucumbers
Varför tycker man alltid att det är en bra idé att ta av sig strumpbyxorna ut-och-in när man kommer hem mitt i natten/tidig morgon? Det blir ju liksom jättemycket jobbigare när man sorterar ut tvättad tvätt. Då tvingas man slita och dra i det tunna tyget med sina snustorra händer, och inte sällan blir det maskor.
På tal om sammanträffanden. Jag tjuvlyssnade på ett samtal som försigick mellan ett gäng högljudda ungdommar på bussen hem. En tjej berättade att hon alltid stötte ihop med en och samma person, varje gång hon stod och väntade på bussen i kuren. Det spelade ingen roll om hon skulle till skolan, till gymmet eller ut en lördagkväll. Inte heller spelade det någon roll när hon skulle hem. De lyckades alltid vänta på samma buss, på samma hållplats. Konstigt. Vem stalkar vem?
Jag tycker det är märkligt när man tycker sig se en person flera gånger, för att alltid inse att det inte är den man tror att det är. Till slut är det verkligen den här personen i alla fall. Det är liksom som att man framkallat ett möte. Det är min konstighet.
Jag är lite sur idag för att jag inte hunnit träna. Tvätt och synundersökning tog upp all min tid innan arbetet. Det blir liksom lite stelt i leder och muskler, nu när jag haft lite träningsvärk från pumpen.
I morgon tänkte jag däremot springa en halvtimma innan yogapasset, för att få fart på kroppen igen.
Nu ska jag fortsätta gunga i takt till mitt nya favoritalbum medan jag sorterar mössor, halsdukar och vantar på vår hatthylla.
Kanske att jag snart kan pressa ur mig den sista koppen psyko lemon, så jag kan knyta mig.
På tal om sammanträffanden. Jag tjuvlyssnade på ett samtal som försigick mellan ett gäng högljudda ungdommar på bussen hem. En tjej berättade att hon alltid stötte ihop med en och samma person, varje gång hon stod och väntade på bussen i kuren. Det spelade ingen roll om hon skulle till skolan, till gymmet eller ut en lördagkväll. Inte heller spelade det någon roll när hon skulle hem. De lyckades alltid vänta på samma buss, på samma hållplats. Konstigt. Vem stalkar vem?
Jag tycker det är märkligt när man tycker sig se en person flera gånger, för att alltid inse att det inte är den man tror att det är. Till slut är det verkligen den här personen i alla fall. Det är liksom som att man framkallat ett möte. Det är min konstighet.
Jag är lite sur idag för att jag inte hunnit träna. Tvätt och synundersökning tog upp all min tid innan arbetet. Det blir liksom lite stelt i leder och muskler, nu när jag haft lite träningsvärk från pumpen.
I morgon tänkte jag däremot springa en halvtimma innan yogapasset, för att få fart på kroppen igen.
Nu ska jag fortsätta gunga i takt till mitt nya favoritalbum medan jag sorterar mössor, halsdukar och vantar på vår hatthylla.
Kanske att jag snart kan pressa ur mig den sista koppen psyko lemon, så jag kan knyta mig.
use
Jag kunde inte riktigt låta bli att köpa lite julpynt när jag vandrade runt på stan igår. De håller ju på att pynta gatorna för fullt. Och överallt luktar det clementin och kanel.
Två röda ljuslyktor och en röd pappstjärna att hänga i fönstret fick följa med mig hem. Stjärnan får dock vänta ett par veckor i skåpet.
Den här morgonen ringde klockan 07.40 för att jag ska hinna med att tvätta innan synundersökning kl 12.10. Efter det blir det ett till kvällspass på cafet. Det är trist att inte hinna träna. Det känns liksom som att man glömt något. Och alldeles för mycket frukost har jag tryckt i mig också. Ajaj.
Kanske borde man sätta lite fart om man ska få något gjort innan det är dags att gå hemifrån. Ja.
tisdag 9 november 2010
Vilken härlig morgon. Jag har myst utav bara 17. Tända ljus, nyhetsmorgon, hemligheter...
Två frukostar. Knäckemacka med ost, knäckemacka med jordnötssmör. Efter yogan blir det knäckemacka med cream cheese.
Jag känner mig riktigt taggad för att ge mig ut i snöslasket. Kanske inte just för själva slaskandet, men för den friska luften.
Framför mig ligger nu fyra kvällspass på cafét och en ledig helg. Underbart!
white rooftops
Efter sju timmars sömn tyckte Sofus att det var nog. Då satte ett jäkla jamande igång. Då min ena öronpropp trillat ut under en av mina mardrömmar*, gick det hjärtskärande ljudet rakt in mellan venerna. Det var bara till att stiga upp. 06.45. I snöstorm. Stackarn hade varken mat eller vatten, så vem kan klandra honom?
Nu har vi båda fyllt på depåerna och är nu redo att möta dagen. Dessvärre ser den lite fattigare ut för min ludna vän. På mitt schema står i alla fall yoga och arbete. Först kanske man borde unna sig någon timma framför nyhetsmorgon?
*Nu, så här i klarvaket tillstånd, känns det ju lite fjantigt och inte alls läskigt. Klockan tre inatt var dock tanken på att Jamie Oliver hade blivit mördad av en kanibal och tillagad som en helstekt kyckling, med sina egna ben instuckna i armhålorna, som en fruktansvärd och skakande upplevelse.
Nu har vi båda fyllt på depåerna och är nu redo att möta dagen. Dessvärre ser den lite fattigare ut för min ludna vän. På mitt schema står i alla fall yoga och arbete. Först kanske man borde unna sig någon timma framför nyhetsmorgon?
*Nu, så här i klarvaket tillstånd, känns det ju lite fjantigt och inte alls läskigt. Klockan tre inatt var dock tanken på att Jamie Oliver hade blivit mördad av en kanibal och tillagad som en helstekt kyckling, med sina egna ben instuckna i armhålorna, som en fruktansvärd och skakande upplevelse.
måndag 8 november 2010
about unfairness
Hemkommen och nyduschad. Ute är det iskallt och mörkt, men i mitt kök doftar det saffran och kanel. Saffranen kommer från tekoppen. Det är Kahls röda julte. Rooibos Julte - begränsad säsong Ä2468 Rooibos, kanel i bit, hel kardemumma, hel kryddnejlika och safflor-blommor. Smaksatt med vanilj, grädde, kanel, kardemumma, kryddnejlika, ingefära och svartpeppar. Luktar och låter roligare än det smakar. Kan också bero på att jag inte är inne i en av mina teperioder just nu. Eller att det är min andra kopp för dagen. Hur som helst är jag glad för min gåva, och för kursen.
Kaffekursen på Kahls rosteri var himla trevlig och intressant. Jag tror nog alla fick lära sig något de inte redan visste. Förhoppningsvis har vi övat upp våra skills, så att vi kan bli bäst i stan' på kaffe.
Efter att jag hängt lite i fönstret på cafét, begav jag mig till gymmet och ett stenhårt pump-pass. Benen skakade gott efter lite för tunga och lite för många utfall. Härligt. Det är så det ska vara.
Nu önskar jag mig utmattning i själen och att få somna tidigt.
start me up
Det verkar bli en lika fin dag som igår, vädermässigt alltså. Min termometer visar 0-gradigt, men det ser ut att vara ännu kallare. Underbar känsla att inte behöva gå upp när klockan ringde kl 8, utan att kunna ligga kvar och mysa under täcket. Ja, ända fram till chefen påminner om kaffekursen vi ska på idag, med ett sms.
Som sagt; det är kaffekurs på Khals idag. Spännande. Jag räknar med en massa provsmak, så jag har bytt yt morgonkaffet mot te. Te och kanelknäcke. Det ger mig lagom med energi att bylsa på lite paltor och traska ut i vintermorgonen. En promenad känns som en bra idé.
Efter kursen får det bli en tur till gymmet. Kankske löpning, kanske pass.
Nähä, nu får jag nog se till att stänga av min stackars dator. Den började flåsa något väldigt helt plötsligt. Åldring!
Som sagt; det är kaffekurs på Khals idag. Spännande. Jag räknar med en massa provsmak, så jag har bytt yt morgonkaffet mot te. Te och kanelknäcke. Det ger mig lagom med energi att bylsa på lite paltor och traska ut i vintermorgonen. En promenad känns som en bra idé.
Efter kursen får det bli en tur till gymmet. Kankske löpning, kanske pass.
Nähä, nu får jag nog se till att stänga av min stackars dator. Den började flåsa något väldigt helt plötsligt. Åldring!
söndag 7 november 2010
few words
Då var en arbetarhelg över. Slit och släp och drickspengarna räcker till en hel öl.
Med en jamande katt utanför sovrumsdörren, blev det inte många timmars sömn för mig i natt. Trots trötthet till döds. Istället kollade jag igenom hela veckans Paradise Hotel-avsnitt. Roande nattunderhållning. Dock varade det inte för evigt, utan ett antal timmar av vridande och vändande i sängen väntade mig efter programmets slut.
Detta gjorde min dag väldigt seg i starten. Inte ens krispig luft, frostbitna löv på marken och strålande sol fick mina ögon att sluta svida. Jag gick som i koma fram till 15. Ungefär.
Nu har jag soppas mycket energi till övers, att jag orkar gå och placka, borsta och fluxa.
Over and out.
Med en jamande katt utanför sovrumsdörren, blev det inte många timmars sömn för mig i natt. Trots trötthet till döds. Istället kollade jag igenom hela veckans Paradise Hotel-avsnitt. Roande nattunderhållning. Dock varade det inte för evigt, utan ett antal timmar av vridande och vändande i sängen väntade mig efter programmets slut.
Detta gjorde min dag väldigt seg i starten. Inte ens krispig luft, frostbitna löv på marken och strålande sol fick mina ögon att sluta svida. Jag gick som i koma fram till 15. Ungefär.
Nu har jag soppas mycket energi till övers, att jag orkar gå och placka, borsta och fluxa.
Over and out.
lördag 6 november 2010
all saints
Jag vet inte om den här bilden säger er ett jota. För mig betyder den att det finns många, många själar där ute som inte är bortglömda. Det är som om kyrkogården har ett eget disco i kväll. Hundratals dansande lågor. Hundratals själar som fortfarande lever.
Den här dagen har jag inte mycket att berätta om. Ett pulserande skärsår i pekfingret. En räksallad i kylskåpet. Nada lösgodis. Nada energi. Levande ljus och soffan, det får bli min melodi.
fredag 5 november 2010
say no more
Torsdagsäventyr är grejen. Det är fint. Mycket, mycket bra om man är trött på skitväder och ocoola ledighetsdagar.
Ett halvkul yogapass inledde dagen som fortsatte med sushibuffé på andra lång med min kära mor.
Mot kvällning var det Moniques getto som gällde. Vi åt couscous, drack rödvin och lyssnade på det allra bästa. Det lila köket förvandlades till världen. När världen blev för liten, tog vi på oss de varmaste vantarna och åkte spårvagn till (åter igen) andra lång, för en öl på en bar. På en bar där vi inte vill gifta oss med någon. Egentligen ville vi kasta alla över stupet, men det var endast han i gröna byxor som förtjänade det på riktigt.
När vi uppnått maxantalet gäspar, var det dags att kramas hejdå och ta vagnen åt varsitt håll.
Och så kom fredagen. W O W. Fredag!? Det är ju idag man ska ut på äventyr igen. Egentligen. Det har ju liksom blivit någon slags tradition. Håhå jaja. Det är tur man har en trevlig säng att spendera kvällen i istället.
Innan dagens jobbpass hann jag med en power walk in till stan. Sol i ögonen och rinnande näsa. Finfint. Jag träffade min mamma på Café Pour Bon. Egentligen var jag där på uppdrag. Jag skulle spana in deras nya montrar. De var fula. Och stora. Men lunchbuffén var himlans god.
Nu har jag delat buss med en bensindoftande sjöman och tänkte sova några timmar innan det är dags att öppna cafét igen.
Ett halvkul yogapass inledde dagen som fortsatte med sushibuffé på andra lång med min kära mor.
Mot kvällning var det Moniques getto som gällde. Vi åt couscous, drack rödvin och lyssnade på det allra bästa. Det lila köket förvandlades till världen. När världen blev för liten, tog vi på oss de varmaste vantarna och åkte spårvagn till (åter igen) andra lång, för en öl på en bar. På en bar där vi inte vill gifta oss med någon. Egentligen ville vi kasta alla över stupet, men det var endast han i gröna byxor som förtjänade det på riktigt.
När vi uppnått maxantalet gäspar, var det dags att kramas hejdå och ta vagnen åt varsitt håll.
Och så kom fredagen. W O W. Fredag!? Det är ju idag man ska ut på äventyr igen. Egentligen. Det har ju liksom blivit någon slags tradition. Håhå jaja. Det är tur man har en trevlig säng att spendera kvällen i istället.
Innan dagens jobbpass hann jag med en power walk in till stan. Sol i ögonen och rinnande näsa. Finfint. Jag träffade min mamma på Café Pour Bon. Egentligen var jag där på uppdrag. Jag skulle spana in deras nya montrar. De var fula. Och stora. Men lunchbuffén var himlans god.
Nu har jag delat buss med en bensindoftande sjöman och tänkte sova några timmar innan det är dags att öppna cafét igen.
torsdag 4 november 2010
Saffransbullar med smör, mandel och vit choklad
Det var de här gua små bullarna som jag stod och slet med igår. Nja, slet kanske jag inte gjorde direkt. Men visst tar det på krafterna att baka bröd utan bakmaskin. Tack Gud för degkrokar.
Till 50 små bullar behövs:
1 pkt jäst för söta degar
5 dl standardmjölk
2 pkt saffran
1 tsk salt
0,5 dl strösocker
150 g rumsvarmt smör
ca 8-9 Manitoba Cream
Fyllning:
300 g mandelmassa
200 g rumsvarmt smör
100 g riven vit choklad
0,5 tsk vaniljpulver
russin (om så önskas)
mandelspån att lägga på toppen
Smula jästen i en bunke (typ superbunken från ICA) och värm mjölken till 37 grader. Rör ut lite av jästen med mjölken och häll sedan på resten. Lös upp salt och socker och tillsätt sedan mjöl, lite i taget tills det blir en ganska lös deg. Kör med degkrokar eller i maskin och lägg i smöret. Arbeta degen i minst 15 minuter. Plasta bunken och låt jäsa i 45 minuter.
Jäskraften i mjölet är grym att se. Degen är minst tre gåmnger så stor efter 45 minuter.
Undertiden degen sväller kan du göra fyllningen;
Vispa mandelmassa, smör, choklad och vaniljpulver jämt och fluffigt.
Knåda ut degen. Rulla dina bullar på ditt favoritsätt (eller på det minst påfrestande sättet) och bred på fyllningen.
Lägg ut dem i formar eller på bakplåtspapper
Pensla med uppvispat ägg och toppa med mandelspån. Baka i mitten av ugnen i 12 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.
feed us multytasking
Ett litet ministeg in i November. Jag vaknar upp i ett svalt rum i en renbäddad säng. Plättar till frukost följt av en kopp kaffe. Solen hade lyst mig i ögonen. Om jag hade suttit i rätt rikting alltså.
Det kommer bli en fin dag. Vem känner inte det ända in till benen?
Yoga kl 12. Det är vad jag hade tänkt mig. Sedan möter jag upp mamma för en lunch. Det är alltid på de bästa dagarna man möter sin mamma för lunch. Mamma.
Kvällen bjuder på fler spännande äventyr. Lovely!
Det kommer bli en fin dag. Vem känner inte det ända in till benen?
Yoga kl 12. Det är vad jag hade tänkt mig. Sedan möter jag upp mamma för en lunch. Det är alltid på de bästa dagarna man möter sin mamma för lunch. Mamma.
Kvällen bjuder på fler spännande äventyr. Lovely!
onsdag 3 november 2010
possible
Mina missions idag har varit följande:
Nu tänkte jag tända lite ljus och fortsätta där allt startade i morse. Dock med Marie och Sofus som sällskap. Detta är det fina med att vara sambos.
- Promenera med Marie till vår nya Kvantum-affär. Det är seriöst den finaste och fräschaste matbutiken jag satt min fot i. Vi blev så till oss att vi storhandlade som aldrig förr. Som grädde på moset ligger det ett Steinbrenner och Nyberg-bageri i samma byggnad.
- En busstur till gymmet för 6 km löpning. Det tog mig 40 minuter och 550 kcal att komma i mål. Några triceps övningar hann jag också med innan jag la mig i solarier och sov i 25 minuter. Nu är jag fräknig och uthållig.
- Bakning av 50 stycken illgula bullar. (Åt endast lite deg men känner redan hur magen sväller och rapningarna satt igång.)
Nu tänkte jag tända lite ljus och fortsätta där allt startade i morse. Dock med Marie och Sofus som sällskap. Detta är det fina med att vara sambos.
tisdag 2 november 2010
hakuna matata
Tisdagkväll, och jag och Sofus hänger i partyköket och låtsas att det är fest. Vi har nyss ätit kvällsmål. Fruksallad för mig och torrfoder för herrn. Som dessert knaprar vi på salta pinnar. det är inte gott. Alls.
Trots att regnet bara öste utav bara fanken på förmiddagen, och även då jag anade att yogapasset var inställt, packade jag min väska, traskade i sjöar, åkte tråkbuss och klev i några vattenpölar till, endast för att komma till gymmet. Motivationen var låg till en början, men rusade upp i topp då de lila yoga-korten stod på disken som vanligt.
Kristin, vår vanliga instruktör är på semester, så den här veckan är det en muskulös man med läskigaste andningen ever! Han gillade att peta oss i ryggen också. Det tyckte jag var bra.
Hur som helst ville han att temat på passet skulle vara "våga testa", vilket betydde skutt istället för promenader, huvudstående istället för skulderstående osv. Ett galet styrkepass som gjorde mig så otroligt avslappnad. Så avslappnad att jag glömde ta bussen, utan vandrade i ösregnet hela vägen till jobbet. Till råga på allt i de brantaste uppförsbackarna i hela göteborg. Och detta i harmoni. Med ett fånigt leende på läpparna kollade jag upp mot den grå himlen och fick på så vis vatten i ögonen, och ner i det forsande strömmarna längst med kullerstenen. Det kändes fint.
20 minuter av total harmoni i källaren på jobbet, och jag var som i en annan värld.
Nu är jag dock tillbaka. Tyvärr.
Mitt mål är att leva i min yogavärld.
Tråkbuss blev stressbuss blev skönhetsbuss.
a saturday night history
Det tog mig en nedrans tid, men nu äntligen har jag fått smusslat in lördagshistorien i datorsystemet. Min lille vän börjar bli lite till åren, därav allt slit.
Hur som helst gav jag och Marie varandra ett litet uppdrag. Inget märkligt alls. Eftersom vi båda är Halebop-användare, hade vi gratis mms hela lördagen. Det passade ju utmärkt, eftersom vi skulle på två olika fester, i två olika städer. Uppdatering kvällen lång. En bild säger mer än 1000 ord. Vissa skötte uppgiften lite bättre än andra.
Här kommer i alla fall min version av kvällen. En vacker dag hoppas vi på att även Maries lördag får se solens strålar på min blogg.
17.45
Jag har sminkat klart mina ögon och upptäcker till min fasa att jag skelar som Satan!
18.06
Smink och hår är klart. Jag tar på mig min äggklänning och letar upp ett lite mindre skrämmande ljus än badrumslampan.
18.58
Jag och Emeli har anlänt till Robins födelsedagsfest som hålls hemma hos Linnea. Vi får äta pastasallad från prinsesstallrikar. Fint!
19.10
Linnea skulle se ledsen ut. Kommer inte ihåg varför. Men visst är hon gullig som putt?
20.12
Dag för tårta. Brandlarmet går och alla blir helt till sig.
20.20
Marie mms:ar en bild som visar på att hon tagit sig ur soffan. Vi skickar en våg.
21.04
Erica ber mig komma ner och öppna porten. Äntligen!
21.34
Erica visar varför man bör undvika att mucka med henne.
22.14
Robin vill inte att det ska finnas några oklarheter om någonting.
22.23
Det här är bara en helt vanlig pose-bild på erica och Simon.
Vi kommer in till krogen och Robin lyckas med en gång få en brud på kroken.
De ville visst ha hjälp med att komma loss, men jag missuppfattade det hela och fotade i stället.
02.08
När jag kommit hem upptäcker jag att jag gått omkring med vardagsrummet på låret.
02.08
...och att jag antagligen är den blötaste och tröttaste på hela jorden.
Hur som helst gav jag och Marie varandra ett litet uppdrag. Inget märkligt alls. Eftersom vi båda är Halebop-användare, hade vi gratis mms hela lördagen. Det passade ju utmärkt, eftersom vi skulle på två olika fester, i två olika städer. Uppdatering kvällen lång. En bild säger mer än 1000 ord. Vissa skötte uppgiften lite bättre än andra.
Här kommer i alla fall min version av kvällen. En vacker dag hoppas vi på att även Maries lördag får se solens strålar på min blogg.
17.45
Jag har sminkat klart mina ögon och upptäcker till min fasa att jag skelar som Satan!
18.06
Smink och hår är klart. Jag tar på mig min äggklänning och letar upp ett lite mindre skrämmande ljus än badrumslampan.
18.58
Jag och Emeli har anlänt till Robins födelsedagsfest som hålls hemma hos Linnea. Vi får äta pastasallad från prinsesstallrikar. Fint!
19.10
Linnea skulle se ledsen ut. Kommer inte ihåg varför. Men visst är hon gullig som putt?
20.12
Dag för tårta. Brandlarmet går och alla blir helt till sig.
20.20
Marie mms:ar en bild som visar på att hon tagit sig ur soffan. Vi skickar en våg.
21.04
Erica ber mig komma ner och öppna porten. Äntligen!
21.34
Erica visar varför man bör undvika att mucka med henne.
22.14
Robin vill inte att det ska finnas några oklarheter om någonting.
22.23
Det här är bara en helt vanlig pose-bild på erica och Simon.
Vi kommer in till krogen och Robin lyckas med en gång få en brud på kroken.
De ville visst ha hjälp med att komma loss, men jag missuppfattade det hela och fotade i stället.
02.08
När jag kommit hem upptäcker jag att jag gått omkring med vardagsrummet på låret.
02.08
...och att jag antagligen är den blötaste och tröttaste på hela jorden.
Kaffe med mjölk. Kaffe med ostrfralla. Ostrfralla som kvällsmål och ostrfralla som frukost. Vem behöver en varierad diet?
Fruktansvärt underbart att inte behöva sova längre än till kl 8. Jag är hur nöjd som helst med att masa mig upp vid den tiden, för att mötas av ett märkligt gult sken ifrån kyrkogården. Det känns bra.
Äntligen står yogan på schemat igen. Eller? När jag tänker efter nämnde instruktören någonting om att vara borta under tisdagens och torsdagens pass. Satan. När man behöver dem som mest!? Jag är ju stel som en jäkla pinne.
Fruktansvärt underbart att inte behöva sova längre än till kl 8. Jag är hur nöjd som helst med att masa mig upp vid den tiden, för att mötas av ett märkligt gult sken ifrån kyrkogården. Det känns bra.
Äntligen står yogan på schemat igen. Eller? När jag tänker efter nämnde instruktören någonting om att vara borta under tisdagens och torsdagens pass. Satan. När man behöver dem som mest!? Jag är ju stel som en jäkla pinne.
måndag 1 november 2010
too good
Ojoj. Här var det slutkörda huvuden och sömngnuggade ögon. Hård helg = seg Emma.
Nu går jag och Sofus till sängs.
Nu går jag och Sofus till sängs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)