På något mystiskt vis är det alltid när jag känner att jag inte hinner mysa med bloggen tillräckligt, som det slinker in en liten kommentar. Det blir liksom så himla roligt att anstränga sig med uppdateringar då. När man vet att någon annan har glädje av vad som händer alltså.
Så trots att jag har ångest över att jag inte kan vara utomhus så mycket som jag önskar (alla soltimmar), plugga så mycket som jag behöver och träna bort semesterhullet, får det bli lite skrivande.
Vi har bara korta föreläsningar max en gång per dag ett tag framöver, vilket betyder mycket fritid. Men fritid är ju egentligen läs-tid, vilket min kropp har lite problem med att greppa. Jag promenerar ju mycket hellre. På riktigt så är nuvarande kurslitt det tråkigaste jag haft i mina händer. Snark och stön. Svårt också. Ett under om jag klarar mig igenom det här.
Klädde mig svalt i tweed innan jag traskade iväg till skolan i morse. Efteråt gick jag till mamma för att hämta annteckningsblock och plånbok, och gick därifrån med en brödkniv. När blir det förbjudet att att berätta hur mycket man älskar sin mamma? Inte nog med överaskningskniven, efter min resa hade hon fyllt upp mitt kylskåp med allt man kan tänkas behöva när man är en hungrig tjej. Och det är ju jag. Herre.
Det blev en mysig promenad till Slotsskogen med Carro när jag kom hem. Avslutade på gymmet. Löpning och CT. Jag har inte tappat det. Jag är snabbare än någonsin och sjukt taggad på att bli fit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar