Dödsgrön guacamole

Är ni med på att vi tar matprat först? Ja, bra. Gött när ni är på min sida!

På dagens middagstallrik hittar vi en ugnsbakad (bakad i ljusblå miniform - hihi - hoho -minidisk!) laxbit, kryddad under och över med salt och wasabi/sesam-kryddan. 225 grader i 12 minuter och du får ett resultat magnifique. Lite krispig på utsidan och dubbelsaftig men jätteredo på insidan. Under den perfekta laxbiten placerade jag en hög smörstekta skogschampinjoner och små broccolibuketter. Salt och nymalen svartpeppar var allt som behövdes för att de skulle smaka bättre än bra. Som en såsig grädde på moset, kröntes tallriken med en fet klick dödsgrön guacamole. För att få till den stoppade jag ner en hel avocado, en näve pepprig ruccola (Dole är bästa märket i min mening), några blad färsk basilika och en halv vitlöksklyfta i mixern och snurrade knivarna tills det blev en lagom slät röra. Tillsatte lite vatten för att få processen att fungera. Till sist blandade jag i finhackad rödlök och kryddade med salt och nymalen vitpeppar.

Och den som inte går med på att jag är student kan få sina funderingar bekräftade. Lyxlivet tär på plånboken. Snart ska jag börja skolka för att kunna jobba extra.

Igår insåg jag att kolhydrater nog ändå måste ingå i min lunch. Var mycket piggare rent fysiskt efter att ha haft fullkornsbulgur i min tonfisksallad. Dessutom hade jag med mig mindre att äta till mellanmål, men kände ändå resultat. Det talar om ganska så mycket för mig.

Förövrigt blev det en träningsfri dag igår. Mest på grund av tidsbrist. Spenderade 9 timmar i skolan och 10 timmar hemifrån allt som allt. Hade dock gärna dragit ett ordentligt utsträckningspass i form av yoga på kvällen, men behövde all tid jag kunde få till att öva på vår gruppredovisning. Föredragen hölls idag mellan 8 och 11 ungefär, och därefter var skoldagen och även det här projeltet slut. Dock kör vi igång med nästa, modell större, redan imorgon eftermiddag efter dubbla föreläsningar. Ingen vila. Lat-livet dog pang bom. Mitt egentliga problem är träningen. Jag vill verkligen inte gå till gymmet på kvällen. Men jag vill verkligen träna minst sex dagar i veckan. Jag mår bättre. Jag har aldrig mått så bra som när träningen är frekvent och regelbunden. Kanske en lösning kan utformas. Annars gäller det att bryta ner skräcken för träningsträngsel.

Min lediga eftermiddag började med en mor-och-dotter-lunch. Salladsbareb Briggen så klart. Ägarinnans son är modedesigner i Paris och tydligen singel. Hon vill ha barnban, bara så att jag vet liksom. Skönt att jag nu vet.

Ja, som ni förstår kom jag precis hem från gym och en timmas kondition/förbränningsträning. 30 CT och 30 cykel. Old school information. Motivationen till styrketräning tappades i samma sekund som handskarna trillade ner från cykelstyret och slog i golvet. Boom. Motivation = rökmoln.

Det här är jag när jag är mitt gladaste och coolaste innan träning. Ifall någon misstog minen för ilska. Mentalpeppar mig med ett du-är-grym-mantra. Får egentligen inte göra sådär med ögonen. Det är typ som att mata rynkan i pannan med cigaretter och solariestrålning.

Tänkte att jag nu skulle sätta på mig någon tröja med pälsliknande foder, stapla sängkuddarna mot väggen, läsa mina 37 olästa blogginlägg, undertiden som jag surplar syrligt infusion, försöker dra bort mitt ständigt återkommande hårstrå under naveln och googlar den där italienska modeskaparen i Paris.

Fin kväll på er hörrni!

Ps. Min datorn har gjort oönskade uppgraderingar, vilket lett till att jag saknar vissa funktioner som jag förut hade och inte veter hur man återställer. T ex något så löjligt som att markera text. Därför blir receptet lite icke-kursivt och ingredienserna förblir smala. Hej då. Och tack.