Ho ho ho! Jag degar mig för tillfället i soffan. Degar som satan! Har legat på mage och på rygg. Med huvudet ovanför och under kuddar. Med stängt och med öppet fönster. Fantastiskt!
När ett kvällspass följs av ett morgonpass, hamnar sömnen lite i skymundan. Man tappar ett par timmar, då det är svårt att varva ner när man kommer hem vid 22-tiden. Dock är det lätt att varva upp sig ännu mer när man har en helt psyko granne som sjunger barnvisor långt in på småtimmarna. Herr Olsson hade en bonnagård... är ingenting man vill höra genom väggen när man är trött och vet att klockan kommer ringa om bara fem timmar. Hämnd ska planeras snarast.
För en gångs skull blev jag riktigt jäkla mätt. Min lunchsallad med tonfisk och ägg, har fastnat halvvägs ner i strupen. Det är därför jag är där jag är. I soffan. I ett försök att smälta måltiden från en annan planet. Samtidigt taggar jag för en löprunda. Försöker intala mig själv att det är roligt. Jag ska ju äntligen testa de nya dojjorna på asfalt. Det måste ju kännas... allt utom dåligt. Sol är det ju också. Och träden är fortfarande gula och orangea. Och energilagret måste ju räcka och bli över (salladen ju!).
Egentligen är allt jag vill att yoga. DET är min favoritsyssla nu. Det gör hela min dag. Gårdagens pass kändes grymt. Jag märker att jag blir vigare och kan tänja i positionerna mer än i början. Dock sträckte jag mig inte så långt att jag ville stå på huvudet. Det finns inget äckligare än ljudet av huden när den dras från skallbenet. Hua!
Nähä. Borde jag kanske sluta ömka mig över min svullna lunch-mage och göra av med lite av den där grönsaksenergin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar