God morgon på er alla spöken där ute i dimman. Min morgon är synnerligen god, då jag just nu sitter och suttar på en stor latte ur mammas nya Tassimo. Den ger inget Linda-skum direkt, men vad begär man av en maskin tillverkad för simpla hem.

I natt var det falafelrulle på Campinso om gällde innan jag och Emeli skulle ta taxi hem till gettot. Det är en fin känsla som sprider sig i kroppen när man märker att det faktiskt inte är för kallt för att sitta skräddare på kullerstenen under ett tak som skyddar mot tunga regndroppar. Det kryper lite under skinnet liksom. På ett bra sätt.

Kvällen spenderade vi i ett annat getto. Linneas getto. Fantastiskt. Cosmopolitans, charader, soffdans och partytrick från en annan planet. Det är lite så det ska vara när Robin fyller år. Och visst är det glamouröst. Glamouröst som satan.

Något är inte som det ska. Jag har inte ett hål att fylla i magen. Jag är mätt som en plätt. Igenkorkad. Falafeln fyller mig fortfarande ända upp till gommen.
Jag vill ju äta. Det är ju nu jag vill äta allt. Allt. Bruna bananer, pastarester, bus eller godis-godis, rostade mackor med ost.
Fyllemat är inte grejen alltså. Nej, bakisfrukost is the shit. 17.