Så var läget för mig, när mitt mobil-alarm började spela VCR kl 8 i morse. Det var fint. Jag blev glad. För att kunna få med mig den där hjälmen från kudden, stängde jag av alarmet och sov vidare i 80 minuter. Sedan var det dags att slita upp hjälp, öron, hårtestar och allt annat som hör huvudet till. Jag var redo för att möta en ny dag.
Kaffe från det blå och två kanelknäcke med ost. Det är vad som ska ge mig precis så mycket energi att jag inte välter åt vänster på yogan.
Det är en bra dag idag. Bara så ni vet.
Och satan people, glöm inte bort Rosa Bandet. Det vore ju förfärligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar