tisdag 26 oktober 2010
I love her because she moves in her own way
För ett år sedan var vi på Sound Garden och firade min bästa väns 20:e födelsedag. Jahadu, och nu är hon helt plötsligt 21. En 21-åring med en miljon vänliga själar i sin bekantskapskrets. En person med mer galenskap och spontanitet i sinnet än någon annan jag känner. Ett omtänksamt och vuxet hjärta, öppet för allt som erbjuds. En mogen skitunge, det är vad hon är. Och vet ni, mitt liv hade hackat efter ganska rejält om inte Marie hade sett solens strålar för första gången den 26:e oktober, för 21 år sedan.
Tillsammans har vi sett, hört, kännt och smakat på upplevelser som skulle varit långt ifrån lika intressanta utan varandra. Flygande bananer och skenande åsnor.
Dagen till ära svettades jag runt i Nordstan istället för på gymmet. Jag fixade tårta, skumpa och present. Inte i ett naffs, men med ett sikte inställt.
Efter en usch-och-fy-och-blä-dålig quiz-omgång för mig och Linda på Foxes, var det dags att bege sig hemåt i mörkret. Mörker och kyla.
Jag kryper ner under täcket, äter kall risgrynsgröt och somnar till Fantomen På Operan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar