Jag sitter skräddare i soffan. I solen. Utanför fönstret står träden. De sitter fast i kyrkogården. De har blivit gula. Och orangea. Det är nu de är som perfektas. Jag är lite utanför min kropp. Lite högre och lite bakom. Det är nästan som att jag kan snegla ner på min nacke.
Jag är fruktansvärt törstig. Trots att jag nyss drack en proteinshake på tre dl vatten. Skakad blev den nästan fem. Jag är verkligen törstig. Det är saft jag vill ha. Jag har intedruckit saft på flera månader. Tänk vad gott det jade varit med, låt oss säga; ett glas. hm. Röd saft! Ja, det är vad jag behöver.
I den här lägenheten finns ingen saft. Tyvärr.
Från min soffa sett är det sommar. En indisk sommar. Jag vill tro att det är mycket behagligt att vistas på utsidan. Varmt. I soffan känner man sig som en uppträdare. Det känns som att alla här ser på en. Lite obehagligt, men jag orkar inte ställa tillbaka stolarna i köket. Inte än. Och jag har ingen kraft till att diska glasen heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar