Lite svårt är det allt. Lite svårt för kinden att inte luta sig mot axeln. Det är lite svårt för ryggen att inte formas till ett C när jag sitter på sängkanten med datorn i knäet. Lite svårt har ögonlocken att hjälpa de svidande att se.
Det var en tuff värld att brottas med idag. En hård och stark. Och snabb. Det är tur att jag fungerar så bra under stress. Speciellt när den drabbar mig i överdrivet många timmar på rad. Lite mindre duktig är jag på att hålla mig lugn i situationen: glömma-busskortet-hemma. Då kryper hjärtat nästan upp genom halsstrupen på mig.
Snålhet. Vem vill egentligen köpa en dyr biljett när man egentligen redan betalat för sig?
Sådärja. Nu kom vi äntligen fram till slutet på den här dagen. Tack för mig kids!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar