Helgens souvenirer: En blå och ömmande lilltå, mystiska rivsår på vänsterhanden, sår på höftbenen och cirka tre timmar bortraderade från mitt minne. Vin får kroppen att åstadkomma underliga ting. Ofta är jag tacksam för min kamera. Mitt reservminne. Idag fick jag dock erfara att vissa minnen borde förbli bortglömda.
För tre veckor sedan var det jag och Marie. Marie och jag. Vi var ensamma. Helt plötsligt har vi fått en hel drös vänner att tänka på. Nadja är våran viting på negerklubben. Hon är den vita zebran med svarta ränder, bland en grupp svarta zebror med vita ränder.
Helgen har inkluderat dans. Vi har dansat. Något jag tror min tå inte uppskattade lika mycket som resten av kroppen. Vi har också tagit hand om au pairer från de stora länderna i väst. Vanessa från Vancouver lärde oss svepa shotguns på kanadensiskt vis (ingenting som kommer recenseras). Emily från Oklahoma undehöll oss mest med sin blyghet.
Bilder kommer imorgon.
Alldeles strax ska jag gå och lägga mig i min nya säng. För en sådan har jag fått.
Jag vill också slå ett sju jäkla slag för spotify. Detta är kärlek. Det och Tim Walker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar