a day in life

Dagen har i stort sätt ägnats åt min favoritsysselsättning: picknick. I och för sig pågick själva ätandet kanske inte i mer än 20 min, och under tonerna av en hög man i 30-årsåldern med tre och en halv tand i käften. Borde jag också nämna att tänderna var kolsvarta? Det är svårt att få vara ifred i det här landet. Alltid är det någon som har något att prata om. Om de inte vill ta kort eller bjuda en på knark, vill säga. Dock lämnade mannen oss, när jag ljugit ihop en historia om att vi bara hade några få minuter kvar av vår lunch, och att vi hade väldigt viktiga saker att diskutera.
Föresten, visst ser jag lite fransk ut när jag står och håller i en baguette?
Efter en liten titta-men-inte-köpa-shopping-runda (jepp, sådant kliar i fingrarna) var vi en aning sugna på en cykeltur. Okej, jag tog mig ur det hela med två par strumpbyxor och ett rosett-diadem. Ganska bra. Mycket bra för att vara mig. Jag kände inte att fyra euro kvar på kontot och 20 dagar kvar till lön, gick så himla bra ihop med shopping.

Cyklarna tog oss ända bort till Wijk aan Zee, som är en liten pittoresk by omringad av stränder. Den är så otroligt söt och man önskar att det var sol och varmt hela tiden, så man kunde bosätta sig i ett av de små husen. Självklart skulle man bo i ett hus med fönsterluckor som går att stängas. På morgonen skulle man vakna av att solstrålarna letar sig in mellan springorna. Då skulle man ta sig upp ur sin sköna säng och sätta på sig den klassiga lilla sidenmorgonrocken som så organiserat hängts upp på en kror kvällen innan. Man skulle ställa sig vid fönstret, öppna luckorna, titta ut över en äng med en petande ponny och ett rådjur. En litet blå fågel skulle sätta sig på fönsterbläcket och man skulle vissla tillsammans på samma melodi. Sedan skulle någon komma in med frukost och färskpressad apelsinjuice, som skulle förtäras på en trång men mysig balkong.
Ni vet väl att allt detta kommer på köpet med ett par öppningsbara fönsterluckor?

Efter att ha cyklat tillbaka under ett regnmoln, kom jag hem till min bantande familj, sittandes framför ett bord fyllt med varända friterad rätt du kan tänka dig. (Nu vill jag att du ska se "det äckliga bordet" i du är vad du äter, framför dig.

Nu ska jag och Nadja se på film.