Då gör vi ett nytt försök. För er som inte vet, är jag ungefär lika sjuk som en man med förkylning. Huvudet bankar, näsan rinner, ögonen kliar. Det gjorde ju inte precis saken lättare när någon jäkla bitch på Kruidvat gav mig ÖRONdroppar i stället för ÖGONdroppar. Nu sitter jag här med ett svidande monsteröga och tror att jag kommer bli blind. Tack så jävla mycket!
Väskan är fortfarande inte uppackad. Det känns lite som att allting är över på riktigt när det kommer ske. Åh jag vill tillbaka.
...Dag 1 slutade någon gång runt 02-snåret. Då hade vi hunnit med dans i tältet, chipsätande hos grannarna och bekantande med fler camp-medlemmar.
Jag tror inte att jag talar endast för mig själv, utan även för min snarkande vän, när jag säger att jag sov som en stock. Riktigt trivsamt. Då en 200-meters kö i stekande hetta, inte intresserade mig för fem öre, körde jag den klassiska festivalduschen. En våtservett här och en där, innan jag väkte Marie med min praktiska lilla sprut-deo. Efter en frukost bestående av en skiva färigskuren bitekoek, en hej-jag-behöver-inte-stå-kallt-yoghurt och ett halvt mariekex kände jag mig rustad att rocka igen. Och rockandet började vid 3FM-scenen där Marie Mena sjöng för allt vad hon var värd. Jag tyckte att hon gjorde ett bra försök att få fram känslorna i hennes allvarliga sånger. Men (vi har sagt det förut) hon skulle nog passa bättre på en lite intimare inomhusconsert. Däremot hade hon en otroligt personlig kommunikation med sin publik.
Mena tryckte oss rätt ner i gräset framför stora scenen när hon tackat för sig på sin gulliga norska. (Nu vet också 75 000 holländare hur man säger Jeg elsker deg.) Madness vaggade in oss i någon slags extas med sin Our House och vi förstod då att nothing would come between us two dreamers. Eftersom Depeche Mode hade ställt in, hade vi nu två timmar på oss innan Placebo började. Om jag inte mins fel så var det nu vi gick tillbaka till tältet för att dricka groggar, men hamnade i stället hos Bäret, Nelson Mandela och Tiny Tim. En extremt användbar fras när du ska ragga på oss M&M:s är; "You wan't some chips? I have more in my tent!". Vi liksom faller som furor. Då vårt nyfunna gäng var mer intresserade av att se festivalen uppifrån, blev mitt Placebo-äventyr något osammanhängande. Dock finner jag mig själv nu i en helt ny värld av underbara röster. Placebo var himmel. I serve my head up on a plate typ.
Resten av festivalen fortsatte i samma stil. Om jag hade kunnat, hade jag velat dela varje centimeter av upplevelsen med every me and every you.
En packlista kommer. Yes yes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar