Det rosa festivalbandet sitter fortfarande kvar runt min högra handled. På så sätt känns Pinkpop inte så avlägset som det faktiskt är.
Efter en natt av mardrömmar som avlöste varandra, var jag redo att med ögon svullna och stora som tefat möta ytterligare en dag som övermänskligt förkyld och allergisk. Tur att Nadja är här och gör livet lite lättare tillsammans med Leffe. Vi har blivit ett sådant team. Håll i hatten nu; Vi har redan skaffat oss rutiner. Frukost med magasin-läsning i Huisman-köket. Monstret kan istället för att bråka med mig, reta Järnröret till att slita av sina små vita hårtussar från skallen.
I Nadjas nya hus finns världens finaste teservis. Jag ska ta kort på den någon dag, så ni får se vilken underbar start på dagen man får om man tar sig en kopp hos henne.
För er som undrar om vi svenskar är ett ensamt gäng här i Nederländerna, ni kan nu andas ut. Vi har nu en supportkrupp som inbjuder oss till både husuppvärmarpartyn och proseccodrickande på segelbåtar. Det låter väl flådigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar