Motion. Jag blir så himla lycklig av denna uttröttande syssla. Och ingenting kan väl vara bättre än att flåsa ihjäl sig tillsammans med två vänner? I morse gjorde vi alla tre ett tappert försök till en entimmas joggingrunda. Dock ställer denna eviga hållen till med mer än vad jag skulle önska vore tillåtet. Det är tydligen okänt vad som orsakar dessa motbjudande knivhugg i revbenen, men en förklaring är är det smärtar på grund av syrebrist i diafragman.
Det här är en parantes. En stor parantes. Ljuset i mitt rum på kvällen, gör att man ser väldigt mycket brunare ut än vad man egentligen är. Detta är ofta något jag uppskattar. Inte nu. Lägger jag min arm på mitt ben, ser det ut som om mina lemmar kommer från två olika personer. Lite som en afrikan med vita ben. Suck. När kommer den riktiga värmen? Den man kan gå barbent i dygnet runt...
Detta får mig också att tänka på den stundande midsommarafton. Mitt klädval har nämnligen varit bestämt sedan april. Klänningen jag fick av Marie i födelsedagspresent har hängt snällt på sin krok och väntat i två månader. Självklart trodde jag att det skulle vara möjligt att gå utan strumpbyxor i mitten av juni, i ett land somm alltid ligger typ fem grader högre än gamla Sverige. Nu ska jag sluta med denna parantes. Jag har en känsla av att den ändå inte intresserar någon annan än mig själv.
Jag måste så klart fortsätta lite med mitt skrytande om motion, då jag och Nadja just kom hem efter en 75 minuters lång cykelrunda. En cykelrunda bland ståtligt och slitet, gammalt och nyfött, övergivet och Darth Vader-hjälmar. Då snackar vi så klart bostadsområden. Det är verkligen en upplevelse att cykla runt här.
Det här blogginlägget vill jag avsluta med en efterlysning. Det jag vill efterlysa är vänner. Inte vilka vänner som helst. Nej. Gamla vänner. Gamla svenska vänner. Kom hit och erfar med oss. Det finns så mycket som jag tror ni skulle sätta värde på här, så mycket som skriker efter att bli utpekat. Så snälla, kom och hälsa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar