Det blir ett bildfattigt inlägg idag. Av tjejen som tänkte åka buss hem från skolan. Men. Som vanligt när jag vill åka kollektivtrafik är systemet knakigt. Alltså slutade det med att jag gick hem i mina icke-gympaskor i det blåsigaste och regnigaste Göteborg jag sett på länge.
Det här får mig att komma in på tanken med att ta sitt humör till sin yttersta spets. Jag har diskuterat det förut tror jag, men det är värt att nämna igen: Är du glad i ett fint väder upplevs lyckokänslan som galet mycket starkare än om det t ex hade regnat. Likadant blir det på den negativa aspekten. Ledsamhet, vrede och irritation blir (minst) dubbel så tydlig om du dessutom måste stå ut med grå himmel och väta intill underkläderna. Vare sig det gäller bra eller dåliga sinnesstämningar är det härligt när de är som mest extrema. Brutalpirrslycka vs. jag-vill-gråta-ur-mig-allt-mitt-blod-deppigt. Kroppen är spännande. Intressant. Reaktioner som dessa är värda att titta lite närmare på.
Slutsatsen blir att man gör bäst i att fnysa åt regnet och se det som ett tillfälle att kunna vara riktigt jäkla förbannad eller vrål-ledsen. Lev ut liksom.
Att dessa tankar inte förblev just tankar kan vi tacka effekten av glatt tentafirande. Dagen-efter-effekten allså. Det är en sådan dag.
Typiskt att dagen i skolan har varit sådär extra lång och seg. Tur att man har fin-klasskamrater. Och naturgodis. Och lyx-keso med nötter och torkad frukt (och sked!) i locket.
Tur är det också att jag får mysa med min bästa vän i kväll. Vill se henne nu mer än någonsin. (Det där sista var nog ljug. Omöjligt att mäta förmodligen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar