Attitude is everything

Egentligen vill jag inget hellre än att sova nu. Kroppen är tömd på energi efter 10 timmars café-arbete utfört på ca tre timmars sömn och en myspromenad med Vanja. Det här är tredje natten den satans fullmånen håller mig vaken. Har allt annat än tid med insonnia-trams. Det här får till och med mig att freaka. När får jag energi att läsa inför tentan? När ska jag hinna tvätta? Hur ska jag orka jobba i morgon igen? Och när är det okej att bränna bort morotskakan som flyttat in under naveln?
Får jag glömma trubblet lite?
Igår var det ju så fint. Ja. Allt var perfekt. Det var en perfect day, som jag och Jolanda febrilt var tvugna att upprepa. Att yoga på gräset. Det var som en dröm. Det var mer än frihet. Det var coolt trots att jag inte övat rörlighet på 100 år. Och vi kunde inte sluta le.

Skrattade mycket åt knasigheten med att bryta sig in i skolan för uppfräshning på toaletten efteråt. Spännande och busigt.

Och de där snubbarna med blåsinstrument och bongotrummor som underhöll oss på Mitt Andra Hem under kvällen; hur fina var inte de?

Avslutade med att likt djur rusa runt Linnégatan för att hitta mat tillsammans med Vanja kl tio på kvällen. Hemköp bjöd på det längsta (och enda) strået och vi gick därifrån med ingredienser till en sallad med räkor och gravad lax. Många bra-poäng till torsdagen alltså.

Synd att fredagen brutal-failar så mycket med både de ena och det andra. Och visst har jag en känsla av all lördagen kommer bli tokig den också. Dock dödar vi den känslan nu. Inställning är allt.

Vem tror att jag går upp och tvättar när klockan ringer om två timmar och fyra minuter?