Mina hjärtan från Holland kom till slut och hälsade på mig. Det blev ett fint slut på 2010. Tänk att över ett år hann passera, utan en ända kram eller ens ljudet av deras röster. Men inget hade hänt. Det var precis som vanligt. Som det ska vara. Det är liksom som att de tillhör mig också på något sätt. Orden jag fick höra av Skye, tårar mina ögon. Rarheten personifierad.
Åh herre Guds lamm, herdar och... krubbor, vad jag älskar min Himmel och mitt Monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar