Och så var det med det. Så att säga.
Om det var någon som inte njöt av den tysta vecka jag gav er, kan jag överaska med att jag fört anteckningar på en annan blogg. Alltså, jag har pausat från enhörningsbloggen och kluddat ner träningsrelaterad fakta om mig själv på mattan-bloggen. Min nya blogg. Som jag ger en chans.
Det var liksom inte riktigt rätt av mig att fylla enhörningen med muskelmassa, då han mycket hellre är ute på äventyr som inkluderar ölnätter, jag-hatar-mitt-jobb-tankar, muffinshysteri och sådant där trams. Där av en ny blogg. En träningsblogg.
Så är du det minsta intresserad av att veta om jag gick på det där yogapasset, eller om jag kunde lyfta den där tunga prylen på gymmet, ja då är det där du ska läsa.
Det är där jag kommer läsa. För med mitt minne är det bara möjligt om man kör svart på vitt.
Nog tjatat om detta. Nu ger vi enhörningen lite godis.
Min lördag var knäpp-bra. Jag kom 45 minuter för sent till jobbet, då snökaoset satte käppar i hjulen för min buss. Och för alla andra fordon också för den delen. Surade jag över detta? Nej. (Lite kanske. Det betydde ju ändå 45 minuter mindre tid med Monique!) Arbetet flöt på bra, som alltid med Dream Team bakom spakarna.
Då jag led av obotlig trötthet efter after work kvällen innan, övertalade baggarna mig om att avstå från gymmet. Det dög bra åt mig. Hem och duscha. Tillbaka till cafét för att hämta Linda. Tryckte en semla gjorde jag också. I panikhunger. Vi tog oss till Monique där det bjöds på bubblande fördrink och Daniel-Adam-pepp-musik. Som manikyr-tilltugg hade jag med mig en holländsk feststol. Alltså en vetebrödslimpa fullproppad med russin och korinter och med en fyllning av mandelmassa.
Vi bytte bubblet mot öl och sprang på isen till vagnen som tog mig och Linda till Sticky. Där stannade vi resten av kvällen. Ja, tills någon fick för sig att det var dags att gå hem. Då gick vi. Mitt i allt det roliga. Varför förblir ett mysterium.
Dagen har som antagligen kan gissas, varit extremt oeffektiv. Jag började att knäcka mig av skratt och fniss på toaletten när insikten om vad vår fyllemat bestod av blev verklig. Hör här;
Linda lagade vegetariska köttbullar i en sås-röra bestående av spenat, riven cheddar, grädde, gröna örtor och lax/tonfiskburkagre. Crazy galet men crazy gott. Historien kommer dock inte förtälja alla de andra orsakerna jag hade att dö i en liten orkan av asgarv.
Nu har jag gjort mitt för idag och jag känner att John Blund redan har krupit under mina ögonlock. Usch. Obekvämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar