Don Carlos, tigerräkor och papercut.

Äntligen var man hemma igen. Hemma för första gången på 18 timmar. Vilken lång dag. Det gjorde inte saken bättre att jag inte fick mer än tre timmars sömn i natt. TRE timmar! Hur kunde jag fungera igenom 7 timmar jobb, svettigt gympass och en nästan fyra timmar lång opera? På gränsen till ingen nattvila och dessutom har jag slarvat med maten. Jag liksom glömmer att äta nu för tiden. Glömmer? Jag har aldrig någonsin tidigare glömt bort att käka. Det är ju mitt största intresse.
Hur glarade jag mig då?
Kanske har jag min nya vän att tacka. Snabbt går det av den, det vill jag säga.

På gymmet märkte jag av mitt dåliga kostintag under frukost och lunch. Huvudet tog slut ibland och det svartnade lite för ögonen. Men benen och armarna, ja hela kroppen faktiskt, ville bara köra vidare. Och det gjorde jag också. Tills klockan blev dags att duscha, smörja, sminka, föna och hela den där faderullan.
Måste erkänna att jag var tvungen att spakla extra mycket den här kvällen då jag fått, inte mindre än, TVÅ oinbjudna gäster i fejjan. Nu påstar jag inte att finnar någonsin kommer lägligt. Hua!
När minst fem lager fondation och lika många lager puder, satt som som en smäck på min nos, var det dags att möta upp mamma och pappa för en middag på en malaysisk restaurang. Jag tuggade på överkokta jätteräkor i smaklös såsgojja som serverades i någon form av lergryta. Ingen höjdare direkt. Tur att mor min var för mätt för att orka äta upp sitt kokosnötsmjölkokta ris. Mums!
Efter mat blrev det godisaffär.

Sedan promenad mot operan. Pappa hade aldrig hälsat på hjulet, så han var lite smått fascinerad och berättade att han gärna ville åka ett par varv. Så är du intresserad av att följa med har jag ett mobilnummer att sälja. Dyrt.


Hälften av gästerna var finklädda. Självklart ingick vi i denna halvan. Är fruktansvärt besviken på den låga klassen många höll. Ska det vara, så ska det ju vara. Eller?

Vi hade riktigt bra platser på första balkong. Och vi fick njuta av en sjukt bra föreställning. Jag går hemskt gärna på Opera igen.
Ett tips till den som följer med: Lägg godiset i en plastpåse (inte prasselpapper), annars får du sitta och vara sugen på lakrits i alldeles för många timmar, med vetskapen om att du har det i famnen.
Inget godis för mig i kväll alltså. Äsch, det går sägert ett tåg från någon annan station, någon annan gång.

Nu ska jag sluta ögonen med förhoppningar om att denna natten inbringar mer sömn än föregående. Och att mitt skärsår på tummen inte svider så förbenat i morgon.

Trevlig helg.