kvällen då allt hände

Fredag kväll. Utan tvekan den roligaste natten i år.
Jag och Carro körde, i vanlig ordning, en-stängning-en-öl. Visserligen slutade det ju så klart med fler än en öl. Men det var liksom så det skulle vara. All in.
Vi började med att barhänga på den lille puben med de fina tavlorna. Där sänkte vi medelåldern med flera decennier och jag fick mig en rejäl egoboost. Och Carro ett vinrus.
Två glas senare tog hon med mig till den så kallade "köttmarknaden". "På Excet får alla ligga." Jo men visst. Kommer man med den inställning har jag svårt att tänka mig att någon skulle misslyckas. Alla var köttstycken.

Nu är jag ett stycke kött. En kotlett med fult hår. Sliten som en kamel. Den där klubben var nice. Riktigt kul. Och som vanligt när målet är att dansa, känner man sig fulländad när uppdraget är avklarat.

Idag blir det en lugn kväll. Funderar på att köpa något gott att tugga på i soffan. Något jag inte förtjänar. Det återstår att se. Nu ska jag dra på mig någon mjuk palta och ta bussen till jobbet. 8.5 timma på Baggen, sedan tar jag helg.

inget att tala om

Jaha. Vad ska man säga? Jag daltar på rätt mycket med mattanbloggen, så det blir inte mycket spännande kvar att dela med mig av på enhörningen.

Men idag har varit en bra dag. Det blir han alltid glad av att höra. Jag vaknade med Linda i ett solupplyst rum kl 9. Eller ännu tidigare? Vi åkte in till stan när havregrynsgröten var uppäten. Där träffade jag min mor för att bli bjuden på lunch. Vi åt mumsigaste salladerna på Briggen saluhall. Gå dit och ät. Typ nu.

Och så var det med det. Frukt i soffan blir det nu.

from Montréal to London

Äntligen vila. Äntligen! Fart och fläkt har varit temat den här veckan. Mycket att göra och lite tid. Men visst har det varit en bra vecka. Ohja. inget att klaga på där.

Så för att ge er en uppdatering på missade händelser;
Fredagen bjöd på sex timmars surprise-arbete på Baggen. Disk. Underbara statiska diskande. Världens diskar för lite. Efter en kort vända hemom, återvände jag till cafét med smutsigt hår, för lite after workande. Jag, Carro och Marie utforskade Lounge(s) båda barer och konstaterade att man antagligen skulle kunna bo på deras toalett. Flott som satan! Efter att ha nekat Maria att ta med sig jättespegeln hem till lägenheten, gick vi vidare till Babar och kastade några snubbar utför stupet innan vi styrde kosan hemåt.

På lördagen mötte jag upp Linda för lite gymmande i stan. Trodde det gick skit, men har träningsvärk i bröstet idag. Hem igen för att promenera, handla och duscha.
Nu var det dags för bio-mys med Monique. Med ögonbrynen rynkade ner till nästippen, bestämde vi oss för att peka långfinger åt SF:s alla dåliga filmer och fullsatta salonger, och i stället gå och se en b r a film på Hagabion.
Hjärtslag blev det. Och det ångrar vi inte. Verkligen inte. En knäpp film. Perfekt att se om du är sugen på att dö en liten stund av hysteriskt pinsamt asgarv.

Nice soundtrack av bl a The Knife. Och vackra människor. Så vackra.
För att mjuklanda efter föreställning och godismätta magar, avslutade vi kvällen på Notting Hill, mellan andra och tredje långgata, med ett glas rött vin. Även där puttade vi folk över stupet, men gifte oss också med ett gäng korta gay-män och kycklingar.

Den aktuellaste dagen började och slutade i cirkus. Hurtade till jobbet och fick genomleva första timmen med en icke ännu nykter chef. Svängigt värre! Resten av dagen gick jag på någon slags autopilot. Det ända jag kan tänka på är att städa. Jag vill STÄDA!

snåla med tiden

Det blev ju lite si och så med bloggandet de senaste dagarna. Känns som att det varit full fart från morgon till kväll. Ni vet. Mys-vänner, jobb, träning, after work jadajada. Nu är egentligen första gången jag haft någon timma på mig att bara slappa i soffan.

Japp. Nu blev jag frustrerad. Skrev ett långt inlägg som raderades på fläcken. Nu har jag inte tid med sådant här trams längre. Hagabion med Moniki nu. Sweet.

kärleksägg

Ungefär sådär öppnades min dag. Egentligen började den med torra linser, inställd buss och äcklig havregrynsgröt, men visst får man lov att romatisera sin vardag lite då och då? Hur som helst höjdes kvaliten på morgonen av att öppna cafét med Carro, dricka en mezzo på soya och få små kärleksförklaringar av hönorna. Det är inte varje dag man finner hjärtan i sitt frukostägg.
Att dagen sedan fortgick med påträngande dåligt humör utifrån, en lätt nedbrytning alltså, är en annan femma, då den snabbt byggdes upp till hel och fin igen när jag fick se mitt favorit-face of the week. Dagisbarnen ska tydligen leka av sig på sin fritid. Pyttsan. Ja, det säger jag allt.

Det blev en liten tripp till Actic för benstyrka innan det var dags att åka hem och duscha av sig os från diverse källor, och antagligen svett i lika stor mängd som ryms i Atlanten. Sedan var det bara att hoppa i jeansen och ta bussen till centralen där jag mötte upp mamma och sushin. Vi handlade ett magazin till mig, innan vi satte oss på tåget till Varberg.

Det är här jag befinner mig nu. Med rå fisk i magen och en fantastisk aha-upplevelse i hjärtat efter att ha sätt Mauros och Pluras kök på TV3. Seriöst, palla att inte bli full för kärlekens skull när man får se Plura och Håkan och Mauro och Håkan. Åh. Ja, alltså laga mat. Om man inte skulle få se dem laga mat. Då hade man kunnar skippa att bli full. Eller? Va? Fint var det i alla fall. Fint och bäst!

Om du bryr dig om mina ben, då kan du läsa vad de blev utsatta för på min andra blogg.

jag gömde mina drömmar precis där din axel blir till hals

Bara slit och ingen vila. Nu har jag nyss kommit hem efter en lång och oeffektiv arbetsdag följt av ett besök på gymmet. Är trött och hungrig, men har lovar bort mig på galej. Tur att man bara är 21. Då orkar man fortfarande dricka drink på en tisdag.

Försöker snabb-självtorka mitt hår, men det hänger och är fuktigt och fattar mest ingenting. Letar igenom min halsbandsknut och känner mig exra brudig när jag funderar över vad ett visst halsband säger om en person. Betsämde mig för pärlor-kedja-skinnband som funkar i alla väder och vid alla tillfällen.
Blir irriterad över att jag alltid lyckas tappa bort alla baksidor på mina örhängen, så att jag måste gå utan. Ja, om jag nu inte väljer de där med stora rosa fjäderliknande paljetter. Vilket jag självklart inte tänker göra.
Så är jag pissnödig också. Och lite pepp. Det är ju ändå tisdag.

orosmoln

Åh Herre jösses. Jag har en sådan konstig känsla i magen. Jag mår liksom illa fast ändå inte. Har tränat hårt och borde vara hungrig, men är i stället mystiskt bortsvävad från mig själv. Liksom lite orolig. Och trött. Sovtrött alltså.
Håller på att tvätta, så det blir det inget av förän tvätten är torr, vikt och instoppad. Något måste jag få i mig också.
Jag har äntligen fått tummen ur och börjat lyssna på Säkert!:s andra låtar. Alltså inte Fredrik och Dansa, Fastän. Det är fantastiskt. Jag vill aldrig lyssna på något annat igen.

Nu är det dags att hänga träningskläder och mysbyxor på tork. Ner i bastun!

om att vara helt fantastiskt ny

Och så var det med det. Så att säga.

Om det var någon som inte njöt av den tysta vecka jag gav er, kan jag överaska med att jag fört anteckningar på en annan blogg. Alltså, jag har pausat från enhörningsbloggen och kluddat ner träningsrelaterad fakta om mig själv på mattan-bloggen. Min nya blogg. Som jag ger en chans.

Det var liksom inte riktigt rätt av mig att fylla enhörningen med muskelmassa, då han mycket hellre är ute på äventyr som inkluderar ölnätter, jag-hatar-mitt-jobb-tankar, muffinshysteri och sådant där trams. Där av en ny blogg. En träningsblogg.
Så är du det minsta intresserad av att veta om jag gick på det där yogapasset, eller om jag kunde lyfta den där tunga prylen på gymmet, ja då är det där du ska läsa.
Det är där jag kommer läsa. För med mitt minne är det bara möjligt om man kör svart på vitt.

Nog tjatat om detta. Nu ger vi enhörningen lite godis.

Min lördag var knäpp-bra. Jag kom 45 minuter för sent till jobbet, då snökaoset satte käppar i hjulen för min buss. Och för alla andra fordon också för den delen. Surade jag över detta? Nej. (Lite kanske. Det betydde ju ändå 45 minuter mindre tid med Monique!) Arbetet flöt på bra, som alltid med Dream Team bakom spakarna.

Då jag led av obotlig trötthet efter after work kvällen innan, övertalade baggarna mig om att avstå från gymmet. Det dög bra åt mig. Hem och duscha. Tillbaka till cafét för att hämta Linda. Tryckte en semla gjorde jag också. I panikhunger. Vi tog oss till Monique där det bjöds på bubblande fördrink och Daniel-Adam-pepp-musik. Som manikyr-tilltugg hade jag med mig en holländsk feststol. Alltså en vetebrödslimpa fullproppad med russin och korinter och med en fyllning av mandelmassa.
Vi bytte bubblet mot öl och sprang på isen till vagnen som tog mig och Linda till Sticky. Där stannade vi resten av kvällen. Ja, tills någon fick för sig att det var dags att gå hem. Då gick vi. Mitt i allt det roliga. Varför förblir ett mysterium.

Dagen har som antagligen kan gissas, varit extremt oeffektiv. Jag började att knäcka mig av skratt och fniss på toaletten när insikten om vad vår fyllemat bestod av blev verklig. Hör här;
Linda lagade vegetariska köttbullar i en sås-röra bestående av spenat, riven cheddar, grädde, gröna örtor och lax/tonfiskburkagre. Crazy galet men crazy gott. Historien kommer dock inte förtälja alla de andra orsakerna jag hade att dö i en liten orkan av asgarv.

Nu har jag gjort mitt för idag och jag känner att John Blund redan har krupit under mina ögonlock. Usch. Obekvämt.

bye bye graveyard

Nu är tvätten tvättad, hängd, vikt och instoppad i skåpen. Gillar att ta den senaste tiden. Då kan man ju låta det hänga där tills det är riktigt torrt, och behöver inte släpa hem blöttunga grejer upp för alla trapporna.

Den kändes märkligt att visa upp lägenheten innan. En random snubbe som trampade runt på våra rena golv och kikade på nybäddade sängar, skivsamlingar och trasiga skåpsluckor. Han missade nog utsikten. Kyrkogården är räddad.

Resten av kvällen har vi latat oss i soffan. Jag gjorde havregrynsgröt till kvällsmat. Kände att lax var lite tråkigt när man inte har några andra ingredienser. I morgon får det bli roligare mat. Lagad mat alltså. Mina knivar behöver rastas.

Nu blir det ett nytt avsnitt av Emma innan jag somnar i världens skönaste säng. I morgon väntas första yogapasset på alldeles för lång tid. Två veckor. Minst!

Keso med stekt frukt

Det här är mitt absoluta favorit-mellanmål just nu. Snabbt, smidigt, fettsnålt och proteinrikt. Alltså uppfyller den alla kriterier som ett mellanmål ska ha.

Du behöver (t ex):

1 äpple

1 päron

några valnötskärnor

1 tsk honung

1 tsk mald kanel

1 burk minikeso

Dela frukten i bitar och stek den tillsammans med nötter i honung, på hög värme. Blanda med keson, och proppa dig full av nyttigheter.

spinning och ryggpass

Ooops. Innan jag tog bussen till gymmet, svalde jag mitt lilla piller utan vatten (nyfluxade tänder du vet!) och det var ju en mindre bra idé. Shit vilken halsbränna detta gav mig. Jag var inte alls långt bort ifrån att ta upp en näve snö och svälja. Dock försvann ajaj:et under träningen, men har smugit sig på igen. Vad är detta!? Jag brukar alltid svälja tabletter "nakna", som Linda skulle ha uttryckt sig.

Hur som helst gick ryggpasset finfint. oändligt många övningar och flera repetitioner på varje. Var dock lite mesig med vikten. Det är så lätt att underskatta sig själv. Känner ändå att jag fick ut massa massa. Skönt!

På spinningen gav vi allt. Svetten sprutade som satan ur varje por. Intervaller var det som gällde.

Nu varvar jag ner med en proteinshake på minimjölk med mixade jordgubbar. Sugrör direkt ur bunken. Disk-lat.

Efter en varm dusch ska börja piffa lite i lägenheten för i kväll kommer det en kille som ska bestämma om han vill bo här i stället för oss. Not so nice! Dock är det ingen direkt uppgifta att få stället snyggt, då jag kom hem till ett skinande rent hem i går. Dammsuget, skurat och mega-piffat. Underbart och uppskattat!

we use to be the last ones to leave

Taggar för spinning och rygg-pass med Linda.

revenge anger

Nu äntligen var fyra arbetsdagar gjorda. Inte för att jag är ett stort fan av att vara ledig. Mer för att... mina fötter är trötta. Fick ställa in min power walk till jobbet, då den dm-tjocka isen på asfalten hindrade. O-nice som satan! Har druckit kaffe i stället. Och ätit för många mellanmål. Stackars tänder.

Tänkte köra lite egen-yoga för att få ett bra slut på den här veckan.
I morgon väntar rygg- och spinningpass med Linda och jag är redan pepp som attan. Ser inte lika mycket fram emot lakan-tvätt i morgon, men what to do?

godispåsen

Gud vad min kropp tyckte att den förtjänade påsen med godis jag har bredvid mig i sängen. Smack sa det innan hälften var slut. Efter en lång och långsam arbetsdag med enformiga proteinrika måltider kan jag förstå suget. Chokladen försvann snabbast.

Nog tjatat om detta. När klockan ringde kl 9 i morse, förstod jag absolut ingenting. Gå upp? Vad skulle jag upp och göra? Jo just det. Jag skulle ju klä på mig varma kläder, slänga i mig lite frukost och en proteindrink och power walka till jobbet. Och detta gjorde jag. Långa kliv i duggregn och halka. Det tog mig 60 min från dörr till dörr. Dryga 6 km. 375 kcal.

Jaha ja. Nu ska mina tänder få tugga på de där sista kolorna som jag nu inte förstår varför jag la ner i påsen? Mad Men next.

Don Carlos, tigerräkor och papercut.

Äntligen var man hemma igen. Hemma för första gången på 18 timmar. Vilken lång dag. Det gjorde inte saken bättre att jag inte fick mer än tre timmars sömn i natt. TRE timmar! Hur kunde jag fungera igenom 7 timmar jobb, svettigt gympass och en nästan fyra timmar lång opera? På gränsen till ingen nattvila och dessutom har jag slarvat med maten. Jag liksom glömmer att äta nu för tiden. Glömmer? Jag har aldrig någonsin tidigare glömt bort att käka. Det är ju mitt största intresse.
Hur glarade jag mig då?
Kanske har jag min nya vän att tacka. Snabbt går det av den, det vill jag säga.

På gymmet märkte jag av mitt dåliga kostintag under frukost och lunch. Huvudet tog slut ibland och det svartnade lite för ögonen. Men benen och armarna, ja hela kroppen faktiskt, ville bara köra vidare. Och det gjorde jag också. Tills klockan blev dags att duscha, smörja, sminka, föna och hela den där faderullan.
Måste erkänna att jag var tvungen att spakla extra mycket den här kvällen då jag fått, inte mindre än, TVÅ oinbjudna gäster i fejjan. Nu påstar jag inte att finnar någonsin kommer lägligt. Hua!
När minst fem lager fondation och lika många lager puder, satt som som en smäck på min nos, var det dags att möta upp mamma och pappa för en middag på en malaysisk restaurang. Jag tuggade på överkokta jätteräkor i smaklös såsgojja som serverades i någon form av lergryta. Ingen höjdare direkt. Tur att mor min var för mätt för att orka äta upp sitt kokosnötsmjölkokta ris. Mums!
Efter mat blrev det godisaffär.

Sedan promenad mot operan. Pappa hade aldrig hälsat på hjulet, så han var lite smått fascinerad och berättade att han gärna ville åka ett par varv. Så är du intresserad av att följa med har jag ett mobilnummer att sälja. Dyrt.


Hälften av gästerna var finklädda. Självklart ingick vi i denna halvan. Är fruktansvärt besviken på den låga klassen många höll. Ska det vara, så ska det ju vara. Eller?

Vi hade riktigt bra platser på första balkong. Och vi fick njuta av en sjukt bra föreställning. Jag går hemskt gärna på Opera igen.
Ett tips till den som följer med: Lägg godiset i en plastpåse (inte prasselpapper), annars får du sitta och vara sugen på lakrits i alldeles för många timmar, med vetskapen om att du har det i famnen.
Inget godis för mig i kväll alltså. Äsch, det går sägert ett tåg från någon annan station, någon annan gång.

Nu ska jag sluta ögonen med förhoppningar om att denna natten inbringar mer sömn än föregående. Och att mitt skärsår på tummen inte svider så förbenat i morgon.

Trevlig helg.

att känna sig lite finare

Grymt kul träningspass. Trots att jag var där ensam. Eller ensam var jag ju inte precis. Det var fler folk där idag än vad det brukar vara. Och detta var ändå precis efter öppning.
När jag blir nervös för att gå in i Coola rummet (fria-vikt-rummet), får jag lov att tänka på Erica. "Skulle Erica vara en tönt och inte vilja svettas med de stora killarna?" "Skulle Erica tacka nej till att jämföra muskler med 130-kilos-pojkarna eller överösta deras stön?" Nope. Hon skulle promenera rakt in och ägna sig åt sin grej. Inga fjanterier där inte. Så tänkte jag idag, och fick glatt samsas om hantlarna med en medelålders bodybuilder.

Mest av allt tror jag att jag gillade passet för att jag kände mig tuff i min nya outfit. Det är alltid roligare att träna när man ser nice ut samtidigt. Eller?
Jag försökte ta en spegelbild, men misslyckades ganska grovt, då mina armar skakade som asplöv. Men den här föreställer i alla fall baksidan på linnet, och det är den jag gillar mest.

På jobbet var det lugnt-kaos-lugnt-kaos-lugnt hela dagen. Vi kom ifrån en halvtimma senare än vanligt, men vad gör väl det. Allt är i sin årdning inför morgondagen, och tur är väl det. Det är ju jag som öppnar.

Jag hade tänkt hinna med ett bröst/jäddhängspass i morgon med. Måste släpa med mig diverse finkläder till gymmet, då kvällen bjuder på något så spännande som...Opera!

energi och snöfall

God morgon. Pigg som aldrig förr. Eller ja, jag känner mig nyvaken. Detta trots att jag varit vaken sedan kl 6. Somnade vid 22.30 igår, så jag måste ha sussat satans effektivt (eller vad tror du Linda?), för att vakna så där jobbigt tidigt. Eller så är jag bara otålig på att få testa mina nya kläder.
Det är ju gymmet som väntar nu. Det öppnar inte förän 10 idag, så lite till får jag hålla mig. Roar mig med ett glas av mitt nya protein så länge. Smakar fint.
Kl 12 blir det första jobbpasset av fyra på rad. Nice!

Ha en bra dag.

Apelsin- och nejlikamuffins

Innan jul bakade jag muffins smaksatta med den absolut juligaste kryddsammansättningen av dem alla. Apelsin och nejlika. Lysande gula, höga och saftiga muffins. Perfektion.

Till muffinsen behöver du:
100 g riktigt smör
2 ägg
1.5 dl socker
1/2 tsk organiskt vaniljpulver / 1.5 tsk vaniljsocker
2 dl standardmjölk
skalet från 2 apelsiner
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 krm salt
Börja med att sätta på ugenen. Den ska vara på 225 grader.
Vispa ägg, socker och vanilj pösigt.
Smält smöret och rör ner det tillsammans med mjölk och apelsinskal i äggblandingen.
Blanda mjöl, bakpulver och salt och rör ner det i smeten.
Ställ ut formar i en muffinsplåt och fyll upp.
Baka i mitten av ugnen i 10 minuter. Stick i dem och låt dem stå kvar om inte stickan är torr.

Till fristingen behöver du:
60 g mjukt smör
5 dl florsocker
100 g färskost
vaniljpulver och mald nejlika efter smak
(gul karamellfärg, gärna pulver)

Vispa smör och flor fluffigt. Tillsätt osten, kryddor och färg. Vispa till krämig och fast konsistens.
Spritsa gärna ut frostingen på muffinsen och dekorera med hela nejlikor.



Nåväl, bättre sent än aldrig.

ny träningsoutfit - nytt protein och axel baxel bark

Det blev inget gym för mig. Nej, ingen power walk heller. Där emot fick jag bytt en av mina yogamattor till finfina träningskläder. Motivationen kommer vara på topp när klockan ringer i morgon bitti. Jag har dessutom fått mitt protein nu, så jag är laddad.

Vi åt tillsammans idag. Jag och Marie. Så himla trevligt. Olika rätter, självklart. Nu har vi sett två avsnitt av Mentalisten och det är dags att sova. Snipp, snapp, snut.

smärta och redlösa barn

Skepp ohoj! Kl 11.45 (!) vaknade jag och Linda upp i min säng. Under varma täcket. Fantastiskt skönt att kunna sova så länge. En välbehövlig vila efter diverse tisdagsaktiviteter. Body pump på tom mage och extrem träningvärk, låter inte som någon hitt direkt. Dock gick det över förväntan. Tog det lite lugnare med vikterna på rygg och axlar, då jag fortfarande har känningar där sedan i söndags. Min ömma rumpa och vader blev hur som helst snuvade på konfekten, där gick jag fullt ut.
Vi belönade oss själva med sushi. Och, efter som någon fyllt år, firade vi med öl och jordgubbschampagne. Vi lyckades lura med Marie ut också. Dessverre tror jag att detta fungerade enbart för att hon ville förflytta sig till Sävedalen.
En mini pubrunda på två barer och ett gäng märkliga karaktärer. Det kommer aldrig sluta kännas konstigt att möta barn på krogen. Nej, där har min hjärna inte riktigt hunnit greppa än.

Som bilden visar var det två stora skålar havregrynsgröt som gjorde oss till människor igen.

Nu har jag diskat glas, dammsugit och slappat tillräckligt länge. Det är time att bege sig in till staden för att träffa Marie och byta in lite julklappar. Tänkte ge gymmet ett besök också. Är bara så satans besviken över att mitt protein inte har hittat hit än. S U C K!

någon form av anti lathet

Jaha, nu har jag gjort allt det där jag försökte få att låta som så himlans mycket. Naglarna är check-me-out-rosa, magasinet slut och passchema färdigskrivet. Dessutom fryser jag. Jag fryser alltid när jag är stilla. Kanske en power walk hade suttit fint nu. Får försöka fånga det där utanför som ska kallas "dagsljus". Hur som helst kommer jag ju få upp värmen. Och bränna några av de där kalorierna som slank ner med minikeson och torkad frukt som sen efterrätt på min grötfrukost.

att döda tid

Ajaj. Min rump svider ordentligt idag. Även vaderna ömmar något. Tur att jag har hela förmiddagen på mig att vila. Så brukar det verkligen inte låta från mig, då jag blir rastlös av bara en timmas dötid.
Nu är det annorlunda. Jag känner mig lugn och har en del saker jag kan sysselsätta mig med. T ex måla naglarna. Jag är ju ändå ledig i ett par dagar nu. Och sätta ihop lite träningscheman, det kan jag också roa mig med. Och göra testet i yoga-magasinet, för att se vilka chakran jag behöver fylla på.
Som ni ser finns det ingen anledning för mig att klättra på väggarna.

ömhet

Det kommer vara en jäkla insats att kliva upp ur sängen imorgon. Just nu dras jag med en pre träningsvärk som inte är av denna jord. Jag gav verkligen järnet på gymmet innan. Det kommer bli svårt att sätta sig på dasset. Eller att body pumpa på ett värdigt vis. Jag får gömma mig bakom Linda, så ingen ser mig.

Nu har de öldrickande ynglingarna kommit hem, så det är väl dags att jag knyter mig. Natti!

om snöänglar och riktiga änglar

Mina hjärtan från Holland kom till slut och hälsade på mig. Det blev ett fint slut på 2010. Tänk att över ett år hann passera, utan en ända kram eller ens ljudet av deras röster. Men inget hade hänt. Det var precis som vanligt. Som det ska vara. Det är liksom som att de tillhör mig också på något sätt. Orden jag fick höra av Skye, tårar mina ögon. Rarheten personifierad.

Åh herre Guds lamm, herdar och... krubbor, vad jag älskar min Himmel och mitt Monster.

ny vecka och nytt år och cillas födelsedag

Jag stupade som en soldat, ner i sängen igår. Så uttröttad var det längesedan jag var.
Marie kom hem när jag klev ur duschen och vi. Vi (jag, så klart) bestämde oss för att dega i soffan framför Mad Men. Riktigt nice! Jag somnade till slut och mobiliserade mig efter ett par uppvaknanden till sängen, där jag somnade som en sten.
Är riktigt pigg och på språng idag. Havregrynsgröt till frukost och nu har jag lagt upp ett litet träningsprogram för dagens pass. Det blir ben och vader så här första dagen på vecka 1.
I eftermiddag ska jag arbeta med Linda. Det gillar vi ju så klart skarpt!

Idag vill jag naturligtvis gratulera min Cill. Hon fyller 22 år och just nu känns Varberg alldeles för långt bort. När du kommer hit blir det brakkalas!

in med det gamla

Dagen som idag kallas söndag, har varit trevlig. Lite som en söndag brukar vara. Lite som alla dagar är när äventyr känns långt borta. Normal. Jag jobbade över två timmar på ett galet café för att sedan springa till gymmet och träna rygg och axlar.

Självklart har även mitt "nya liv" börjat nu när 2010 är dött och begravet. Nu snackar vi självklart kost, träning och hälsa.
Under dagen har jag stoppat i mig följande:

• havregrynsgröt med banan och kanel
• proteindrink på soyamjölk
• ruccola/tomat/gurka/2 äggvitor/räkor/avocado/lök/keso-salladsröra med vinigrette
• proteindrink på vatten

Nu borde jag engentligen få i mig lite kvällsmat men i mitt kylskåp bor bara onyttigheter. Så den här kardemumman blir betydligt tristare än...

...NYÅRSAFTON! Jag och Erica befann oss i en matkoma från kl 17.30 till ungefär när vi gick upp runt 10 på nyårsdagen. Inte konstigt då vår meny bestod av getost, ugnsbakad lax med dubbelosttäcke, råstekt vitlökspotatis och mjölkchokladpannacotta. Nåja, det var njutningsbart medan vi åt i alla fall. Och mysigt hade vi det, i vårt anti-firande. Finklädda upp till tänderna, med lockat hår och strumpbyxor, halvlåg vi i soffan hela kvällen. Jag lyckades somna ett par minuter under The Life Of David Gale, men vaknade lagom till Malmsjös nyårstal. Det var nästan så att vi orkade resa oss ur våra positioner för att kika ut på den upplysta himlen ovanför kyrkogården.
Fönstret vårat var inte långt ifrån att bli träffat av en vilsen raket.

Jahaja, det var min nyårsafton och min annandag nyår det. Nu ska här duschas ur gamla korkskruvar.

Och just det ja. Jag vill ju inte missa att få önska min allra finaste yngling i vänskaran med hennes favoritlåt. Grattis på 20-års-dagen Linda, min lilla Molntuss!