signatures

Rött te blir det sista jag häller i mig innan jag kryper under täcket i kväll. En ljus dag, utan vidare spännande händelser. Tur att Lin, som jag läser om, har trevliga äventyr att dela med sig av.

The fully air conditioned sound of speed

Nu är det dags att åter igen träda in i en ny era. Det får vara slut på allt vad smet-smakning heter. Kvällssnacks, eftermiddagsfika och nattamat är framöver bannlyst.
Jag ska också bli en flitiagre besökare på gymmet. Minst tre dagar i veckan, gärna fyra, med hårda konditionspass.
Nya matvanor; max tre mål om dagen, varav ett av dem ska vara en frukt.

Efter en seg morgon med hela vardagsrummer fyllt av varma solstrålar, trampade jag iväg till gymmet, med lite mer motivation än i lördags. Det blev sammanlagt 100 minuter konditionsträning, i mer eller mindre lätta och hårda utföranden.

Nu sitter jag här med en järntabletts-orolig mage och saknar Skye, vinterarbetslöshet och indiska palmer, samtidigt som jag lyssnar på Anouk och önskar att jag hade ingredienserna till en blomkålssoppa (egentligen är allt jag vill att baka muffins).

Otur som satan är det att jag råkade sträcka min stackars bakdel något så fruktansvärt, när jag kämpade på roddmaskinen. Idag, när det är dags att släpa upp Maries sängar för alla trapporna, och allt.

Light blue, when I'm feeling bad at work

7000 timmar på cafét. Nåja, 8 till 20.30 i alla fall. Och inte fungerade det något vidare bra heller. Tur att stress inte biter särskilt bra på mitt psyke i alla fall.
Jag är tacksam över att min kropp ville domna bort redan vid nio-tiden igår kväll. Kanske hade det tidiga ombytet till pyjamas något med det att göra.

Belåten är jag också över vindstillheten jag belönades med på min cykeltur hem. Lätt som en fjäder, kände jag mig.

Nu ska jag mysa till dokument utifrån. Snälla Gud, gör så att ljud-fördröjningen inte kommer fortsätta även över detta program...

one thing to do

Det blev ingen tapas igår. Inte heller någon sangria eller Magda. Desto mer ser vi fram emot nästa spanska afton!

För min del blev det istället Medelhavsmusslor och vin, tillsammans med min bästa vän. Och på detta, även en utekväll i miniatyr. Härliga ledighet!

I morse väcktes jag av Simon som flugit upp ur sängen, när han upptäckte att vi borde ha varit redo för förmiddagsloppis för länge sedan. Mitt second hand-fynd fick bli en rund sockerkaksform för fem pix.

Nu har jag kuckelurat under filten i soffan någon timma eller två, och önskar att jag vore mer sugen på att trampa iväg till gymmet, än vad jag i sanningens namn är. Tyvärr räckte energin av en luden persika och en jordig rädisa, inte längre än att jag orkade snöra på mig träningsskorna.
VART I HELA FRIDENS NAMN HAR MIN TRÄNINGSMOTIVATION TAGIT VÄGEN?!

thank god

Fredag som det är, firar jag att det är helg. Tunnbrödsrulle med pindakaas och rött te i sängen, förtjänas efter att ha gått upp halv 8 och följt en nattgäst till vagnen.
Veckan har varit kort men intensiv. Arbete och träning (i extremt små mängder) har lättats upp med mor-och-dotter-lunch, filmmys och shopping (det är svårt att säga nej när de bara står där, de perfekta skorna).

Nu skiner solen, och på menyn idag står tvätt, en tur till gymmet och... tapas med världens bästa Magda.

Chocolate Chip Cookies

När man fått en ledig dag från jobbet, drabbas man lätt av bak-abstinens. I lördags kändes det som den bästa idén i världen, att röra ihop en typisk amerikansk cookie-deg.

Receptet räcker till cirka 18 stora kakor.

Du behöver:
225 g osaltat smör
150 g strösocker
160 g farinsocker
2 stora ägg
1.5 tsk vaniljsocker
300 g vetemjöl
0.5 tsk salt
100 g mörk choklad

Värm ugnen till 175 grader.
Vispa rumsvarmt smör, socker och farinsocker fluffigt.
Knäck i ett ägg i taget.
Tillsätt de torra ingredienserna och blanda till en jämn deg.
Hacka chokladen och rör ner den också.
Rulla bollar av degen och tryck ut dem på plåtar med bakplåtspapper.
Grädda kakorna mitt i ugnen i cirka 12 minuter.
Låt dem sedan svalna på ett galler.

Jag föreslår ett stort glas iskall mjölk, ett par kakor, en amerikansk tonnårsfilm och en söndagstrött vän.

cookies, vodka shots and some sucking

Solen gick upp och ner över Göteborg även den här söndagen. I Holland kunde man alltid räkna med fint väder på söndagar. Ett säkert kort för trevliga bakis-utflykter med andra ord.

Jag har haft en riktig helg. En två dagar lång lördag-söndag-helg. Jag har gjort allt som ska göras på en riktig helg. Dvs haft en myskväll med film och finbesök i form av Azta, umgåtts över middag med fina vänner, druckit bärs på barer hela natten, vaknat upp med linserna fortfarande i ögonen och sovit i soffan från och till en hel dag.
Galenskap. Ren galenskap.

Längst ner ser ni det nya tillskottet i min familj. Ja, för att låta riktigt tragisk blev vi inte en familj fören min Electrolux Ergo Space med 13 meter sladd flyttade in. Jag planerar att skaffa många söta långhalsade barn med denne snygging.

turquoise

Ungefär så här lite energi finns för tillfället kvar i min stackars ömma kropp. Lite väl mycket jobb utspätt med lite för sena sangrianätter.

Och vem satan bestämde att det skulle pissregna de totalt fyra minuterna det tog för mig att gå hem i från busshållplatsen, för att sedan bli askalas med sol och blå himmel?!

seems like forever

Det är så trevligt när folk fyller sina fejjan-fotoalbum med semesterbilder från Spanien och Thailand. Eller varför inte när de visar upp sina galna festdagar från diverse festivaler. Eller när de uppdaterar sin status till "Äntligen semester".

Extra trevligt blir det när man själv sitter inne och stirrar ut på en kyrkogård med tillhörande skyfall. Man sitter och funderar på om man har tillräcklig ork att torka av klibbet under vardagsrumsbordet från någon skum efterfest, eller om man borde spara den (energin alltså) för att palla släpa sig ner till tvättstugan för att hänga alldeles för mycket tvätt. Eller när man dammsugit hela lägenheten med en trasig dammsugare och nu sitter och räknar på om månadens budget räcker till att invistera i en ny. Eller när valet av kvällsmat står mellan macka med smör eller macka med ajvar. Eller när man arbetat fem dagar i sträck och ändå har fyra kvar.

Skönt är det också att man äntligen har fått en ny favoritlåt.

when anything else helps

Ett litet inlägg om icke utbytbara tankar.

Tid. Ett andrum vi har vare sig vi vill eller inte. Plats att tänka och fundera, utveckla sinnesbilder. Frustration, förtvivlan, rädsla - allt tyngre än lätt. Tyngre än fjädrar. Den ända gången det inte finns tid och plats för tankar är när vi designar dem själva. Oäkta och falkst. Men vackert. 17 skalade apelsiner. En otrygg svävande reflexion är alltid den mest sanna.

Ångest. Mina grannar är döda. Hundratals för alltid sovande själar. Att inte hinna skåla innan man dricker är som att råka snubbla över järnvägsspåret precis innan tåget nått tio meter ifrån. Tio meter. Det är inte inte ens en sekund. Frukt, apelsin. Fruktan. Det är otäckt när de viskar. När man är ensam.

Tystnad. Mirakel inträffar och det är fantastiskt. Ja visst, solen går upp, ner och bla bla bla. Men satan vad mycket som sker, som egentligen inte står med i boken. Det ges och tas. Hälls på och späs ut. I morgon börjar vi skriva ner allt som inte händer. Ett hem av ekologisk fruktkött är lika möjligt som haveri för blått, grönt och gult.

Förlåt. En sak är säker. Det blir aldrig som förr och aldrig som på film. Allt är lögn. Då är extra mycket förtrodd men ack så lömsk. Njut av ett glas juice i stället.

7304

Den här morgonen har ägnats åt tårtfyllningar. Det och inget annat. Snart är det dags för en cykeltur in till stan', där jag ska möta upp mor min för lite ärenden.

Det är ju visst någon som fyller år idag. Jo, Magda blir 20 och kommer inte längre kunna kalla alla oss andra för gamlingar.

Grattis sötnos!

30 more minutes

Jahaja. Nu är jag hemkommen. Jag och mitt lockade hår.
Vi (jag och håret) tog en tur till Haga för en fika med Josefina. Där är det tydligen underligt att beställa matpajer kalla. Jag är bara inte speciellt förtjust i varm deg, så är det bara.

Vid 15-snåret kände jag att plikten kallade, så jag gick till cafét och möttes av ett mindre kaos i köket. Lite märkligt, då jag lämnade det med absolut ingenting ikryssat på checklistan i går. Roligast är det ju trots allt om det är grejer som ska styras upp. Ännu trevligare är det ju dessutom om man har en kollega som bjuder på lyxika kaffedrinkar. Frågan är nu bara om jag kommer lyckas somna efter den här koffein/socker-bomben...

I 15 minuter väntade vi på min buss. När den ska till att köra in vid hållplatsen springer jag som en idiot för att bli ifrånkörd i alla fall. Och detta trots att min fina fina buss-pojke stoppar in armen mellan dörrarna. Det var bara att snällt vänta på 6:an till en plats långt härifrån, och gå en rask kvällspromenad hem till hem.

Ja, nu är det bara en dag kvar att jobba innan jag tar helg och går på kalas och konsert. Jag säger yeah. "Yeah!"

like nothing at all

Hektisk morgon. Jomantackarja. Jag har hunnit med att fylla mina rosa macaroons med en citronsmörkräm OCH lockat håret(!?) Vad nu det ska vara bra för när man ska baka pizza hela kvällen...

Hur som helst följer det snart en fika i Haga. Och det var väl det.

wierd cream

Nio och en halv timma på jobbet. En halvtimma på gymmet (var det ens värt att gå dit?), 40 minuter på cykeln. Efter det var jag slut.

Japp. Japp. I stället för att gå och lägga mig, har jag nu bakat en sats rosa macaroons och väntar nu på att ta ut den vita kladdkakan från ugnen.

OCH. Tro det eller ej, men jag är extremt sugen på att se en film. Jag undrar hur långt jag kan komma.

time to time

Det är fint att vara hemma hos mamma och pappa. Det är fint att klappa Aztas mjuka mage.

Det är trevligt när Magda kommer över med en låda vin. Det är trevligt att dricka öl med Marie på Cheers. Det är trevligt att gå på efterfest med dragspelande pojkar.

Det är mysigt att träffa Erica. Lax, brownies och 1 kg godis.

Oooey gooey brownies

Det bästa som hände mig under juli månad var att min cykel flyttade upp till Göteborg. Vi hade följe till jobbet och gymmet nästan varje dag, och bråkade aldrig med varandra. Jag är förälskad i min cykel, även om hon är lite skev och gnisslar då och då. Därför var det inte utan stor sorg jag parkerade henne med ett punkterat hjul härom veckan. Ingen cykling på flera dagar.

När min mamma berättade att hennes vaktmästar-arbetskamrater kunde komma och hämta henne för att laga och fixa spreds en glädje och ett lugn i hela min kropp.

Som tack för detta besvär har jag idag bakat dem ett gäng brownies. Inte vilka brownies som helst, utan Jennies Oooey gooey brownies, med smält marshmallows, dulce de leche och chokladtryffeltäcke.

Eftersom jag är bjuden på middag hos Erica ikväll ska hon få agera försökskanin, men jag gissar på att det inte kan bli annat en succé.

För att baka egna så får du kika in hos Jennie på kalasgott för att få receptet.