7000 timmar på cafét. Nåja, 8 till 20.30 i alla fall. Och inte fungerade det något vidare bra heller. Tur att stress inte biter särskilt bra på mitt psyke i alla fall.
Jag är tacksam över att min kropp ville domna bort redan vid nio-tiden igår kväll. Kanske hade det tidiga ombytet till pyjamas något med det att göra.
Belåten är jag också över vindstillheten jag belönades med på min cykeltur hem. Lätt som en fjäder, kände jag mig.
Nu ska jag mysa till dokument utifrån. Snälla Gud, gör så att ljud-fördröjningen inte kommer fortsätta även över detta program...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar