Hur mycket sand man än tuggar, hur många kallsupar man än får, hur nära botten man än tror att man är, så kan man tydligen sjunka lite till.
För ett tag sedan hittade jag något som fyllde mig. Till brädden. Synd att jag tappade det.
Jag blir nästan dubbelt så stor när jag andas in. Det är ganska lustigt att se på faktiskt.
När det gäller dig är jag som en svamp. Jag sög först i mig allt det där som jag uppskattar. Men nu kan jag inte sluta absorbera. Nu när allt som återstår är gift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar