Nu är det så kallt, så kallt här i Heemskerk. Jag fryser ständigt om fossingarna. Jag menar, hur många par sockar är det meningen att man ska behöva trä på innan man kan känna sig sådär komfortabel, som man bara gör när man är sådär ljumen i slutet av benen? Nej, det har allt blivit hög tid att införskaffa ett par rejäla tofflor.
Dagen har spenderats med Nadja och hela den holländska björnligan, på en bänk under strålande sol. Vi pratar alltså inte om någon alkoholist-park-bänk, utan en bänk på en lekplats. Där satt vi. I solen. Skrattade gjorde vi. Mestadels åt Monstret. Det är underhållande när hon bitchar med allt som rör sig.
Vi gjorde ett besök hos de skrikande åsnorna och de övergödda kaninerna också. Det är något speciellt med smådjurs-zoon ändå. Min hjärna är fylld av vackra små minnen. Det var pur lycka att få släpa sig hela vägen upp för Torekällberget bakom morfars hus, för att klappa getter och köpa hemmagjorda karameller ur glasburkar. Att sedan få hoppa i höet på skullen innan man gick hem på vägen med vitt grus, gjorde upplevelsen lite extra rolig. Men det allra viktigaste var väl ändå att man var där med sin mamma, och visst fick hon gärna berätta om och om igen, om alla äventyr hon själv varit med om. På det där berget. Som liten flicka.
Tappade jag tråden nu?
Jag har skrivit kort idag också. Självklart ett Pip Studio. Varje gång jag köper ett Pip-kort blir jag alldeles varm inombords. Jag tänker på hur glad personen som får kortet måste bli. Hur glad jag skulle bli... Åh.
Men vet ni vad? Idag hittade jag en agenda. Den är Pip. Den är mjuk. Den är fylld av broderade blommor, små gråsparvar, svartvita 50-tals-kärlekspar och ängel-bokmärken. Kanterna på bladen är i guld och det finns ett band i picknick-duksrutigt att lägga mellan dem. Åh, den är så fin. Hur ska jag någonsin våga skriva i den?
Sitter här nu på jobbet med tårar i ögonen efter att ha läst din blogg. Inte tårar av ledsamhet utan av lyca över att ha en dotter som du,,,..
SvaraRadera