waiting for my porcelain eye

Jag är en sådan som väntar. Jag har alltid något att vänta på. Framtiden är alltid mer spännande än baktiden. Det är så tråkigt att vänta.

Anton och Edvard är unefär en och en halv timma här ifrån. När de anländer, ska vi åka till deras camping och sätta upp tält (!?). Sedan blir det middag och drinkar i Amsterdam med Marie. (Och med drinkar menar jag ju så klart inga cocktails!).