Lukt- och smaksinnet mitt har tackat för sig. Jag kan varken känna Zoës nya essens eller doften av den overkligt goda (den måste ha varit det) kycklingen vi åt nyss. Den här jäkla åkomman sabbar allt som får timmarna att gå.
Den här dagen spenderades åter igen i Nadjas sällskap. Tyvärr var vi en man kort idad. Leffe Järnrör kände inte för att skola från dagis, då det var hennes sista dag. Monstret backade ju så klart inte ur. Henne kan man lite på.
Något jag känner att jag skulle kunna göra oftare är att sitta på en parkbänk med utsikt mot Heemskerk city-centers rondell, och äta holländska små jordgubbar för två askar till priset av endast tre euro. Jag skulle också kunna tänka mig att spendera mer tid i bilen lyssnandes på en holländsk version av Boten Anna, samtidigt som vi väntar på grönt. Sedan skulle det ju inte heller vara fel att gång på gång nästan krocka med med arga tonnåringar på mopeder.
Jag är livrädd för att inte överleva festivalen, samtidigt som jag ser fram emot den så sjukt mycket. Jag skulle kunna skrika rakt ut av vrede på grund av att jag ännu en gång inte kommer att få se The Kooks. Katy Perry, Anouk och överaskningsartisten är något som också bara är att strimla ner och glömma. Usch. Svidande tårar.
Här nedan kommer tre bilder från igår.
Monstret? Äpplet? (Interskämt - försök inte ens att förstå!)
Monstret, Nadini och Leffe Järnröret
Leffe Järnröret brukar också kallas för Leif, men oftast går hon under täckmanteln Jip.
Nadja är liksom Nadini och har idag käkat två torgetkorvar och sju skedar nutella... som aptitretare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar