some words should not stay words

Lukt- och smaksinnet mitt har tackat för sig. Jag kan varken känna Zoës nya essens eller doften av den overkligt goda (den måste ha varit det) kycklingen vi åt nyss. Den här jäkla åkomman sabbar allt som får timmarna att gå.

Den här dagen spenderades åter igen i Nadjas sällskap. Tyvärr var vi en man kort idad. Leffe Järnrör kände inte för att skola från dagis, då det var hennes sista dag. Monstret backade ju så klart inte ur. Henne kan man lite på.

Något jag känner att jag skulle kunna göra oftare är att sitta på en parkbänk med utsikt mot Heemskerk city-centers rondell, och äta holländska små jordgubbar för två askar till priset av endast tre euro. Jag skulle också kunna tänka mig att spendera mer tid i bilen lyssnandes på en holländsk version av Boten Anna, samtidigt som vi väntar på grönt. Sedan skulle det ju inte heller vara fel att gång på gång nästan krocka med med arga tonnåringar på mopeder.

Jag är livrädd för att inte överleva festivalen, samtidigt som jag ser fram emot den så sjukt mycket. Jag skulle kunna skrika rakt ut av vrede på grund av att jag ännu en gång inte kommer att få se The Kooks. Katy Perry, Anouk och överaskningsartisten är något som också bara är att strimla ner och glömma. Usch. Svidande tårar.

Här nedan kommer tre bilder från igår.

Monstret? Äpplet? (Interskämt - försök inte ens att förstå!)

Monstret, Nadini och Leffe Järnröret

Leffe Järnröret brukar också kallas för Leif, men oftast går hon under täckmanteln Jip.
Nadja är liksom Nadini och har idag käkat två torgetkorvar och sju skedar nutella... som aptitretare!

losing grip

Krockade jag precis med en vägg eller är det något allvarligt fel på min kropp?!
På 10 minuter gick jag från "pigg och kry" till "matt och dyster". Jag simmar runt i mitt eget lilla helvete. Om jag inte fortfarande rodnar sedan rondellincidenten*, skulle jag kunna hoppa upp och sätta mig på att mitt kokande huvud drabbats av en feber-släng. Svettig panna och dånande tinningar är något som jag under mitt vuxna liv stort sett alltid har skonats från. Just nu finns det inte riktigt tid för sjukdom. Att jag dessutom lider av pollenallergi - konstant trötthet, ömmande kroppsdelar, kliande ögon och tät och rinnig näsa - skulle ju inte precis göra den tre dagars långa utflykten till PinkPop mildare. Besynnerliga tillstånd på festivaler fick jag nog av på Arvika i fjol. Jag vandrade bl a runt med sömnsjukan, som jag så passande döpte detta okända fenomen till. Detta innebar att jag ett flertal gånger varje timma höll på att somna, i vilken position jag än befann mig i. Lustigt läge, kan ju tyckas, men har du själv vart på dejt med John Blund under en Deathstars-spelning, hade nog dina tankar varit annorlunda.
Paracetamol hjälper mig till den graden att den förintar idioten som står och spelar bongotrummor innanför mitt pannben. Däremot tar den inte bort svidandet i min hals eller ömmandet i mina lemmar.

Föresten är det fler faktorer som spelar in och gör den sista halvan av min torsdag än mer djävligare. Jag kommer dock inte gå in närmare på dem, då jag redan utsatt er för mer vrede än vad någon förtjänar.

För att lätta upp stämningen något här på bloggen, kan jag ju tala om för er hur första dagen av dieten har gått. (Jag nämnde väl dieten igår va?) Konstant hunger men noll sug. Jag avgudar bantning. Det är nog min största hobby. All planering innan man startar, all förberedelse. Längtan efter att än en gång hoppas och misslyckas. Den här gången är det riskakan som står i centrum, när jag en gång för alla ska förlora "det där lilla extra".

Så... välkommen till Riskakedieten!

Frukost - 1 glas optimel
- 3 riskakor med kyckling- kalkonfilé, rökt kött eller keso

Mellanmål - 3 riskakor med kyckling- kalkonfilé, rökt kött eller keso

Lunch - En stor sallad med råkost, tonfisk/kyckling och vinigrätt

Mellanmål - En frukt (plus en riskaka om det skulle behövas)

Middag - 60 g magert kött eller fisk, en uppläggningssked med ris, pasta eller potatis plus så mycket grönsaker som önskas.

Är man fortfarande hungrig kan man ta en skiva av riskakepålägget under kvällen.
Under hela dagen ska man dricka mycket vatten och örtte.
Efter två veckor med det här intaget, får man sedan en dag i veckan käka precis vad och hur mycket man vill.

Den här dieten blev DJ rekomenderad av en arbetskamrat. Själv tycker jag att den är extremt töntig och oseriös. men jag är ju aldrig den som är den. Självklart ger jag även den här bantningskuren en chans.

to feel scared to feel stupid

För första gången på säkert två år. Två år utan kännedom eller så mycket som en önskan om vart jag vill att livet ska föra mig. Fel. En önskan om en viljan fanns där.
Jag har alltid varit chanslös utan mål. Någon fick mig att tveka på drömmar. Var det ute med drömmar? Sedan jag fick tillbaka min insikt, och faktiskt lät mig själv planera, har jag trott att jag fixar precis vad som helst. Detta levnadssätt närde jag mig på fram till den där dagen för säkert två år sedan. Dagen då jag tappade mina drömmar. Släppte dem. Lät dem utforska okänt land. Jag förlorade min framtid.
Att leva utan mål, är för mig som att leva utan framtid. Jag tror inte på ålderdom, inte på en mossig eftervärld. Min samtid är min framtid, och den blir inte bättre än vad jag beslutar. Hon som satsar högt och går lottlös, kan i alla fall vara nöjd med en sak. Vägen till tröstpriset.
Än en gång ser jag ljuset av lönen för mödan. Än en gång vet jag vad jag vill. Och. Jag är säker.

hunger

Hungrig är jag, trots att jag ätit en underbar mozzarellasallad med champinjoner för inte alls längesedan. Skyller gör jag på allt cyklande... och på DJ:s carbonara som doftar himmel och rosa moln.

addictions

Två snoriga ungar. En treåring och en på knappt två bast. Jäklar vilket team de är. Jag anar att de har någon slags hyss-uppslagsbok i bakfickan, typ 7 Steg Till En Jobbigare Vardag För Din Omgivning eller Hur Du Får Din Mamma Att Slita Av Sig Håret På Fortast Möjliga Sätt. Hur som helst har de en uppsjö av idéer om hur de kan göra min morgon om än mer djävulusisk än vad den redan är. Kliande ögon stora som vattenmeloner och ett huvud tyngre än en monsterbil, är tydligen inte nog.
Som tur är kommer min räddare i nöden om en stund, och håller mig sällskap i allt elände. Lilla N och jag ska sedan ta en cykeltur till Beverwijk, för att försöka få tag på de saker vi omsorgsfullt skrev ner på listor igår. För att göra livet lite mer drägligt ska vi också åka förbi solariet och ge oss själva en något mörkare nyans.

Om 37 dagar sitter jag och Marie på ett flygplan på väg hem till Sverige. Åh, vad jag skulle vilja gosa in mitt ansikte i det där överflödiga skinnet på Aztas hals just nu.

hanging out

Tänk att jag ska kolla på film med min granne idag. Wow. Nadja kommer när som helst.

it really doesn't kill you

Himlen som just nu befinner sig på andra sidan mina snefönster, är för tillfället ljusblå. Riktigt sådär baby-blå, med stora fluffiga The Simpsons-moln utstrött lite här och var. Blåser gör det. Ganska rejält också. Hade jag vistat mig utomhus, iklädd en söt liten stråhatt, är jag säker på att den inte hade kämpat sig kvar särskilt länge. Det vill säga om jag inte varit klipsk nog att knyta fast den under hakan, förståss. Solen skiner för första gången på tjugofyra (24) timmar. Kan ni tänka er? Utan sol i ett helt dygn.
Natten till idag (måndag - tisdag) vred och vändes det i sänghalmarna på Terschelling. Den ena efter den andra vaknade upp av det kraftiga ovädret, kryddat med både exploderande åska och pampiga ljusshower på himlavalvet. Undantaget från det sömntörstande människofolket kunde man hitta under täcket i min bädd. Jag sov som en stock, genom dunder och brak.

Att falla för ett par stora ögon:
700 minuter är en lång tid. Den längsta som kan kommas på. Tack och lov för pärlplattor och ritblock.

tall and green and sweet

Vad man lär sig mycket bara av att luta sig tillbaka och tänka på tankar.

Nadja och jag tittade högt upp i taket igår. För att kunna se vart hennes garderob slutar. Och vet ni, den slutade säkert tre meter från golvet. Det är högt.

Vi gick en promenad också. Förbi det långa huset som liknar en mur. Förbi Sailors trädgård med gröna buskar. Till middag åt vi friterade saker. Passade bra efter en frukost på supersockrad bijtkoek och poffertjes.

Trevligt med Nadja i samma område när man ska dumpa av barn på skolan. Det blir liksom... roligt då!

Moder ringde för att prata om himlen.

Jag tror det var den hon ville prata om.

Ursäkta. Jag är pretty tom! Och hjälpsam. Och har inte alltid rent mjöl i påsen.

Fiktion is my new reality

Timmar i ljus.

Timmar i en bättre värld:

:Timmar på bananen under delfinen

mornings without spoken words

Jag vet inte om det var Marie eller mina nya allergipiller, som gjorde mig så trött igårkväll. Jag skulle tipp på det förstnämnda (även då "trötthet" stod med under möjliga biverkningar på bibacksedeln i förpackningen). Jag sover alltid fantastiskt bredvid min bästa vän. Inte en groda i hela vida världen kan ändra på det. Inga grodor, inga åskoväder, inga fyllepartyn. Inte ens självaste Slayer, med sitt gitarr-riffande och tjutande, kan få mig att stirra i taket eller räkna får.

Träningsvärken jag led av igår - i HELA kroppen - tycks kännas en aning uslare idag. Min fysiska hälsa gick över natten från pigg 70-åring till skröplig 75-bastare. Mina vader låter mig knappt gå ner för trppan, och min rygg tar (nästan bokstavligt talat) död på mig. Smärta.

Tur att min mentalitet fortforande talar om för mig att jag är en ung och frisk 20-åring, som idag borde åka in till Amsterdam så tidigt som möjligt för att kunna ha picknick på Museumplein hela dagen. Nja. Vi får väl se hur det går med de önsketankarna. Jag har ju en Marie här i min säng. Hon har inte riktigt samma dygnsrytm som jag själv. Jag fick lov att gå och susa i sängen tidigt igår, medan hon skrattade hyteriskt år Yes Man (till och med detta har en sövande verkan på mig). Inte mer än rätt att hon får ta sin lilla tid att njuta av mjuka lakan på morgonkvisten i stället.

Tur är det, att jag har saker att pyssla med. Kläder ska hängas upp och in, bloggar ska läsas och bordet framför mig ska inte tala om för besökare att vi sockerknarkade igår. Dessutom ska jag stoppa in mig själv i duschen, smörja in mig med ett otaligt nummer krämer och kanske piffa litegranna i ovanför axlarna.

Nadja kom fram säkert igår. Haaaalleluja!

when nothing else works

Hej Emma som ska flytta till Amsterdam. Jag har läst din kommentar och försökt maila. Dessvärre fungerar inte detta. Finns det något annat sätt att nå dig?
/Emma

It's all about soup, bows and running

It's all about Heaven

It's all about the hair, my hair

you lose

Soppan var gjord i himlen. Har bild på den (som inte riktigt gör den rättvis, men fortfarande värd att visa), men någonting här på bloggen strular. Jag kan inte lägga upp bilder. Alltid är det något som inte ska fungera.

Jag har spenderat den senaste halvtimmen med att leta igenom min blogg efter bilder på mig i sällskap av en cigarett. Som jag trodde existerade det ju så klart inga sådana bilder här. It's all in your imagination!

Jag kan nästan utlova en bild på min nya frill i morgon. Lalala.

classic mistakes

Efter att ha varit ute och joggat i en timma, kändes allting plötsligt mycket bättre. Jag älskar att ha så nära till landsbygden. Hade jag räknat leendena och nickningarna från de söta gummor och gubbar jag mötte, hade jag sökert kommit upp i 20. Då vill jag också tillägga att jag var den ända 65-minus som befann sig i stillheten på landet. Jag och alla söta lamm som håller på att växa upp til får och baggar.
Sedan har vi de tutande bilarna och de vinkande MC-cyklisterna också. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka deras reaktioner på att jag kommer (osminkad med fett hår) flåsandes och med håll. Det tas för tillfället med en klackspark, eller ska jag säga gympaskospark?
Efter min lilla tanksorterar-runda, la jag mig raklång på gräsmattan med hemmagjord sorbet och en bok. En bättre belöning efterlyses! Vet inte riktigt om socker och frukt satt på det rätta stället, efter en frukost (kl 12.30) besående av sötsaker. För att ytterligare spä på sockerhalten i mittt blod, har jag nu ätit fyra sk. nyttiga kakor à 53 kcal styck.
Just nu finner jag mig själv i en väntande position på min soffa. Väntar och trånar efter den efterlängtade wonton-soppan som DJ ska laga till när de anländer till 51:an om åtta minuter.

Håret är tvättat (Nadja kommer ju för 17 i morgon) och hela jag är insmord med sådan där kräm som gör dig stegvis brunare. Ohja, jag tycker nog att jag kan klassas in som något brunare nu.

Om det finns någon rackare där ute som möjligtvis undrar vad helgen har att erbjuda för min del, så kan jag ju svara; Inte den blekaste aning! Då jag har ugglat i Heemskerk alldeles för länge nu (sju dagar), tycker jag att en helg hos Marie hade suttit fint. Dock vet jag inte om Durkan tänker ta med sig frukan till Bryssel när morgondagen infaller. Han fyller nämnligen år på Söndag, och det ska ju så klart firas med någonting. Om inte, tänker paret ta sig en titt på Angels and Demons, så fredagen ska spenderas med ytterligare ugglande.

they grow up so fast

Varför kan inte lamm vara lamm för alltid?

trees are as good as flowers

En dryg vecka ligger nu framför mig, innan det är dags att sätta på sig festivalhatten och dra iväg till PinkPop. Som det ser ut nu kommer den här helgen vara mestadels solig. Nästa då? Kommer regnet ösa, eller får vi lov att bada i strålarna från en skinande sol? Jag hade gärna sluppit släpa på gummistövlar och paraply, men tyvärr är inte några mil närmare ekvatorn någon garanti för torra kinder.

Att vakna upp 12 timmar senare, med exakt samma tankar i huvudet är att jämföra med pesten. Jag känner mig inte ensam, det gör jag för det mesta inte, men visst hade det varit trevligt om den här dagen erbjöd någonting annat än en promenad på landet och ångest över hunger.

Kanske borde jag klä mig i något sött, kanske i en rosett. Just nu önskar jag att hemma vore här, för jag är så himla sugen på att gå till Håstenshallen. Och så vill jag flytta hemifrån (på riktigt) och dekorera mitt nya liv med saker från H&M.

things hurts scars too

I'm sort of having a jag-vill-ligga-i-sängen-och-gråta-mig-till-sömns- or a låt-12%-igt-rött-rinna-ner-i-min-strupe-tills-jag-glömmer-vad-jag-håller-på-med-moment.

it smells like sand on my skin

Lortigt. Usch, så lortigt.

when will the stars leave me alone

Det här är jag och en riktigt rutten bild på min sommarpäls.
Jag struntade ju i den där bilden som ni ser.

Jo, jag har en liten fundering. När tänker grodorna hålla käft, så jag kan få någon jäkla sjönhetssömn på natten, egentligen!?

I am the girl with golden hair

Som sagt, nöjesfält är fortfarande roligt. Ännu roligare blir det om man har med sig en sprallig prinsessa på fem år, som fascineras av allt från suriga häxor till rykande plastslime. Jag kan inte i ord uttrycka mig om vilken fantastisk dag vi hade på Efteling i går.

Entrén till sagornas förtrollade värld.

Till och med dear devil:en Skye blev rädd för innehållet i häxans gigantiska kittel.

Alla ni som också undrat vart snövits mamma är begraven, kan andas ut nu. Den sista vilan intager hon på Efteling nöjespark, i Nederländerna. Så var det med den saken.

Kanters-klanen i Grod-kungens picknick-park.

Helt vanliga och alldagliga rosa duvor. De ligger just nu på tredje plats på min lista som jag kallar;

Duvor Jag Alltid Kommer Minnas

1. Comviq-Duvan

2. Stoppa Duvan


Törnrosa är inte död, hon bara sover... väldigt tungt... och länge... och stilla. Men hon andas!!

Skye

Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp.


När Zoë upptäckte att hon (till och med) var för stor för att bo i en svamp, fick hon kramp. I fötterna. Eller var det klackarnas fel?

Jag och Skye ockte flygande farfars-sniglar. Jag ville åka igen.


Det hör ju lite till att ta en glass-paus lite då och då.

I karneval-slottet (haha "karneval Erica" remember!?) kunde man bl a beskåda de franska can can- flickornas overzisade underbyxor, utanför Moulin Rouge...

och mig och Marie kramas. Tro inte att jag själv kommit på att jag ser ut som ena delen av ett japansk-sumo-siames-par. Den har vi att tacka DJ för!


Här kunde man lämna sin unge om man var sugen på att göra vuxensaker. Smart va?

Jag och Zoë lämnade även DJ här, och gick in i gapet på en gigantisk fågel. Helt ovetande om vad som komma skulle, satte vi oss i en av vagnarna tillhörande ett långt tåg. Tåget började rulla, och in for vi i en mörk tunnel. Mörkt var det dessutom under hela den upp-och-ner-kringel-i-krokiga färden. Fler kolsvarta berg-och-dalbanor åt folket. Eller varför inte testa att åka Balder med ögonbindel nästa gång?

DJ trotsade sin höjdskräck och följde med mig och barnen upp i Eftelings version av Stoppnålen/Lisebergstornet.

Underbar dag, grymt väder, bästa sällskapet (minus min vän).

Dagen idag har gått åt till att springa runt och "ticka". Pajs/tagen. Självklart blev det mycket roligare när man tog av sig skorna och på riktigt utnyttja sina spider man-skills. Vi hann också med besök på tre olika lekplatser och en bestigning av sanddynerna som skiljer oss från den fyrfiliga slaktarvägen. Just det ja, en picknick tryckte vi ju i oss också. Vattenmelon, korvsmörgåsar och chokolat chip cookies.

Så här fram på kvällskvisten (min kväll startar runt 16.00 men det kommer att ändras nu när Nadja flyttar in på min gata för då ska vi gymma, springa, promenara, lyssna på Ryan och måla tånaglarna tillsammans i stället för att sova) har jag lagat kåldolmar. Tänk att svensk husmanskost kan vara så exotiskt att röra ihop. Ännu en gång lyckades jag med vad jag borde vara bra på. Pust.