I made her this beautiful piece, and I got this from her. She's good, but not as good as I am.
I just want to say "Moahaha"!
Jag har blivit retad varenda dag sedan jag berättade att Robin skulle komma hit. Dirk-Jan i synnerlighet, tycker att detta är fantastiskt kul. De har ju självklart fått för sig att jag och Robin är mer än bara vänner, eller grannar, som jag så klumpigt uttryckte mig. Men vi är grannar, vi har alltid varit grannar. Det betyder ju också att vi alltid har varit vänner. Vi har dessutom gått i samma klass i fem år. Då får man vara goda vänner. Jag tror i och för sig att de fattar, långt där inne bland de allra finaste hjärncellerna, att vi är just det. Vänner.
Idag tyckte jag ändå att DJ:s fantasier gick lite över gränsen. Han berättade att han hade gått och nynnat på låten "Neighbour" av Ugly Kid Joe, hela dagen, och satte på den på högsta volym efter middagen. Lyssna här! Något de små prinsessorna uppskattade högt! Jag själv satt med blossande kider i ett hörn av zebran. Zoë där emot gjorde ett tappert försök till head banging. Vi har konstiga kvällsritualer i det Kanterska palatset.
Hur som helst ser jag fram emot att få hämta min granne på stationen i morgon eftermiddag. Tur att han har sinne för humor!
När jag tog min promenad innan (i den sköna vårsolen (klockan halv 6!!!)), kände jag mig så himla slö i fossingarna. Det var nästan som om "my legs were walkning behind my body". Typ så var det! För er som just nu sitter och kritiserar det här härliga uttrycket, eller till er som bara gapflabbar och tycker som jag, att det är helt underbart. För er vill jag berätta att det var allas vår gode Challe, Charlie, som myntade det, en vacker dag, på den österrikiska sidan av Europa. Gud, vad jag saknar den läraren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar