Sidor

tisdag 16 juni 2009

remember me when everyones noses start to bleed

Den här bloggerskan har blivit lat och datorskygg. Kan det vara vädret som för det mesta är helt okej? Nej, det är Nadjas fel. Jag har fått en granne. En granne som jag kan gå promenader med i nästan tre timmar. Någon som gillar att åka på cykeltur och som inte bangar en filmkväll var och varannan dag.

Så. Vad har hänt sedan sist? Jo, det ska jag berätta. Världens bästa helg hände. Marie à Paris tog sig hit i lördags och vi tre trampade iväg till Velsen. En tur som egentligen borde ta knappa 45 minuter, klarade vi av på två timmar. Men seriöst, vi har aldrig varit i Velsen innan! Målet med utflykten hittade vi mitt inne i en skog. En rock/raggie/hiphop-festival. Sommar är underbart är njutning är livet. Vi satt i gräset och skrattade åt höga 40 plusare, åt dyra pommes i strut och köpte öl efter en lång väntan vid den icke hängvänliga baren.

Söndagen spenderade vi under solen i parken bakom slottet. När klockan blev matdags lunkade vi bort till Nadja, gjorde goda buritos och åt upp dem i solen på hennes brygga. Där satt vi sedan kvar och smuttade på rosé så länge vi kunde. Att leva livet är påfrestande för kroppen. Utslitna av lyxöverflödet, tog vi oss in i huset där M och N öppnade salong, medan jag läste högt ur skrattretande bloggar.

Gårdagen avslutades med en alldeles för lång långpromenad. Mina fötter kommer aldrig att återhämta sig efter det knappt tre timmar långa traskandet bland tjurar och övergivna fabriker.

Undertiden Nadja njuter av att Leffe är en ängel, tänkte jag sticka till affären och köpa ett paket mjölk. Jag har ett bak-sug som vibrerar under skinnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar