frank

Lite. Bara lite. Typ ett glas.
Efter en bra dag (är lika med fint väder och mycket kunder) på jobbet, ska det bli dubbel-nice att käka tapas. Synd bara att det är en dag i morgon också (och fyra dagar fram), för jag är sjukt sugen på att gå på riktigt kalas. Ett sådant där målade fingernaglar är tillåtet. Ett sådant där kött under naglarna är bannat.

Och ledsen för ospännande webbkamerabilder på mitt face, men här saknas både det ena och det andra nämnligen. Storkameran är batterilös och telefonen har ingen sladd till datorn.
Men så här skulle jag kunnat se ut idag. Har dock prytt mig själv med en något mer dysater look dagen till ära.

Smaklig måltid.

Tredje av sju arbetsdagar startar nu. Med bananflingor, ägg och kaffe i magen. Ingen jättesol på himlen längre. Eller gömmer...

...nu kom den fram.

Det fick bli ett gymbesök igår efter jobbet. Trodde jag skulle orka se en film egfter detta, men lurades in i Blunds värld redan 1o min in i Hereafter. Sjukt. Men skönt. Har nästan åtta timmar sömn med mig den här dagen.

morgonlyxerier

Godmorgon i... regnet!? Vem lovade mig sol och torra trotoarer?

I vilket fall som helst börjar min vecka nu. En finfin morgon (trots skyfall) med lyxfrukost och namnam-kaffe. Efter mitt besök på Torslanda ICA Maxi, är min skåp fulla med allt vad man kan tänkas önska sig under dagens första måltid.
Försöker hålla tummarna för att min arbetsplats är en icke gungande båt idag. Samtidigt läser jag om sorg och elände i GP . Usch, fy och blä.

eyewearsnake

Det är lite smått irriterande att mitt 1000:e inlägg inte blev mer än ett utkast.

Det handlar om en Varbergshelg. En blöt sådan. En ledsen-glad-ledsen-überglad och blöt Varbergshelg. Det är sådan jag är nu för tiden. Så satans svart/vit. Och just nu, även lite illamående. Yr i huvudet efter att ha snurrat runt på mina 30 kvadrat med nya brillor på näsan. Värk bakom tinningarna pga det eviga susandet från någon som borrat i dryga två timmar, har jag också skaffat mig. så har jag ångest också. Plugg-ångest. Vad göra? Vart ta vägen?

Åh...

Det blev ingen regnpromenad. Marken var torr och luften varm. På gymmet liksaså. Varmt och svettigt. Och varbergs-bakat har jag ju så klart inte heller gjort. Men varberg-käkat kött-kött och varbergs-druckit cognac, det har jag fixat. Faktiskt. Men inget mer. Det gör vi i morgon.

Sitter framför TV:n och tittar på en repris. Känns bra. Stoppar min ömmande kropp med ostmackor och banan/flingor.
Skulle vilja baka något. Därför beger jag mig nog till min födelsestad redan idag. För att baka. En ledig fredag. Shit.
Men innan det b ö r jag springa 6 km på ett löpband. Lockande som satan. Dock mindre svinkul att lalla runt i regnet för att komma till det där bandet.

Och nyss fick jag se 22.22 på alla klockor i mitt hem. Det betyder i alla fall mer än att jag inte somnade i tid. Love.

en torsdag med och utan kärlek

Nyss fick jag ett kärlekssamtal från Holland.
Nyss åt jag en kärleksfullt lagad måltid av mig själv till mig själv. Lax och blomkålsris.
Nyss klädde ett helt fotbollslag av sig sina tröjor utanförmitt fönster. Utan kärlek.
Nyss bestämde jag mig för att släcka lamporna och bädda ner mig under kärleksfilten.

Jag vandrar. Ja, inte just nu. Så klart. Nu sitter jag bara i soffan och smakar salt. Men innan jag hamnade här, gick jag som om det var det ända rätta. Och sprungit har jag också gjort. Alldeles för långt. The one and only belöning man fick för mödan var ett par äpplen. Ett av dem var ett sådant där mjöligt och brunt krav-äpple.
Det är alldeles sjukt tråkigt att vara en mjukis. Allt blir liksom jobbigt. Och tungt. På alla sätt. Men kanske kan jag komma in på mitt gamla spår igen. Kanske kan jag bli hon som trodde hon var livlös, men egentligen hade allt. Till och med en kondition.

Och vill ni veta en annan sak. Nästa vecka kommer jag återigen betrakta varje morgon som en gåva. Bubbel-pirrslycka. Där vill jag vara.

Hjärtlamporna ovanför min säng har fått lysa tre nätter i rad. Sängkamrater har avlöst varandra. Vket är väldigt fint. Det är ju så ruskigt ospännande att mysa med sig själv.

Dagar fortsätter att gå, utan att riktigt föra med sig varken det ena eller det andra. Det är liksom som att hålla andan och hyperventilera samtidigt. Allt med sommar är så svårhanterligt. Egentligen borde jag sluta sitta i pyjamas nu, och istället gå och lyfta lite tunga saker. Men. Det gör jag ju inte. Jag sitter här i stället, och lyssnar på den avstängda stereon och önskar att jag ägde inlines. Satan. Motivationslös.
Motivationsfattig.
Retarded.
Bör skriva en lista så tankar blir verklighet.

flötigt värre

Och nu har jag varit ute och vandrat. Två flaskor torrt vitt vin fick jag med mig hem. Redan sugen. Sjukt sugen. Åt en skål med keso/creme fraîche/grädde/kanel istället. Kändes som risgrynsgröt.

Det luktar en massa ostos i mitt pyttelilla hem. Fönstret får stå vidöppet. Boven i dramat är en fet pannkaka. Alltså fet som i flottig. Den är ganska smärt i figuren.

Nu när det osat klart som det ska, är det tänkt att jag ska bege mig till affären för att köpa ännu mera ost. Den här gången blir det utflyktsost. Linda kommer snart för att ta med mig på saltholmsäventyr. Jag har längtat så länge efter att få klipphänga och bada.

Det här kanske kan bli ett vilseledande inlägg. Ja, ni kanske faktiskt får för er att jag uppstått från de döda. Men icke. Så är det faktiskt inte alls. Inte ens lite.
Fortfarande död. Tyvärr.
Det kanske är meningen att det ska vara så där på sommaren. Surt och bittert. Antar att jag fortsätter på det spåret ett tag till.
Mest åker jag båt. Fram och tillbaka till Danmark. 7 gånger i veckan. Fruktansvärt ospännande. De stunder jag lyckats ta mig över landgången, brukar jag åka vagnen hem för att lägga mig. Nästan med en gång. Inte för att jag är trött.

Och nu äter jag fett också. Mest som ett experiment. Men också för att jag totalfailar på att vara snygg.

Nu ligger tvätten i maskinen och jag har satt på mig något brunt. Dags att gå en runda.
Och vi hörs snart. Med all säkerhet.

you should know that you're just a temporary fix

Jag sitter här på kvällskvisten och är blå. Eller blue kanske. Ni vet med en sådan där avslappnad och deppig soul feeling genom blodådrerna. Jag har dragit ner persinnerna också. Det måste man göra nu, om man vill vistas i mörka rum innan klockan 22.30. Och det är det jag vill. För jag vill sova.
Har för mig att det var dagens tema. Sömn. Minns liksom inte riktigt säkert. Somnade förmodligen just då beslutet fattades. Antagligen på den där hårda stenen i Saltholmen. 45 minuter senare vaknade jag upp med en stel och knottrig rygg, solbrända axlar och glömd data.
Sovtemat fortsatte sedan i en något mera bekväm miljö. Säng säng säng. Men nej. Piggare är jag inte. Och boken kommer inte läsas ut ikväll heller.

Så skulle jag vilja dammsuga också. Och äta frukost.

Men mest av allt vill jag fortsätta att skriva listor på allt som gör mig glad. Gärna i bakgrunden av min favoritlåt. Bara så jag kan låtsas att det inte är jag som skrivit den.

or should I just keep on chasing pavements

Det är lätt att andas igen. För att jämna ut mitt lyckobubbel spelar jag Adele på fin-stereon. Det är fint och sorgligt. Ledsamt och vackert.
I det här livet finns inte mycket lipa över längre. Sommaren knackar på dörren (dock i en kall och blöt kostym), och jag har tagit kontrollen över min egen lycka igen. Att lära sig byta riktning när man vet att man vandrar mot fel horisont. Ge upp efter första försöket och inse fakta.
Nu är det liksom svårt att sansa sig igen. Jag vill mest skriva listor över allt som gör mig glad.

du får det här brevet igen

Och idag är en ny dag. En gladare dag. Jag har skrattat. Kanske för att igår kändes lättare. Eller för att det nu finns hopp. Kanske för att jag har finare vänner än de flesta andra. Eller för att banankakan uppfanns.
Det här kommer nog bli bra.

logga ut för att logga in

Jag slutade att le.

Mest för att det inte fanns någon tid. Dels för att jag inte längre var glad. Lite för att händerna och fötterna gjorde ont och för att det var svårt att dra riktiga andetag.

Jag gav bort något jag egentligen ville behålla. Vem gör så? För vad? Och nu kommer vi aldrig mer att återförenas. Mitt hem. Här kan man vara, men där vill jag vara.


Hur jag kom fram till det här?
Jag sov i 14 timmar. Det är det längsta jag har sovit någonsin. Så mycket sömn har jag aldrig varit i behov av. (Och ska aldrig behöva bli igen?) Utvilad och pigg (Satan heller!) med ett nytt fräscht sätt att se på saker, insåg jag att jag, tro det eller ej, gör det igen.
Jag trampar på mitt eget hjärta. Stampar och vrider om klacken med lite extra tyngd. Jag låter mig tryckas ner av något som är värt så lite. Och jag kommer stanna kvar. I-fyra-fucking-månader-punkt.

men du är som du är

Och jag fortsätter att vara glad. Förväntansfull och ivrig. De sa att vädret skulle bli fult, men det blev fint. Kallare men fint. Och jag kan inte sluta le.

Nu ler jag extra mycket, då de sänder en live-konsert plus intervju med Säkert! på p3. Det är så vackert så jag dör.

Det är inte mycket att kvar att packa upp nu. Inte mycker kvar att göra sig av med heller för den delen.

Så har jag återigen kommit på att jag har världens finaste ungar att hälsa på i Holland. Kärleksbarn liksom. (Säkert! är ett fantastikt band!!!!)

Så himla onödigt.

tappar och tabbar tillbaka

Sitter och dricker upp Maries finöl. För att jag förtjänar't. Typ.

Jag hatar att flytta. Eller jag hatar att flytta här ifrån. Här kan man stanna liksom. Det är bra här. Massor av bra. Massor av snygg.

Men ofta inte jag kommer skratta på mitt nyganla ställe också. Jag har ju lärt mig att vara glad nu. Plätt-lätt.

Hur som. Sista kvällen på stället jag vill bo. Jag har byggt upp en grund av mitt favoritvin och (som sagt) Maries lyxiga ölflaskor. Till vad? Who knowes? Har bakelser i kylskåpet i fall att.

Och det var det.

påsken i ett äggskal

Det kan nästan uppfattas som lite retfullt att jag går in här och kluddar tittare än tätt. Jag menar; har jag lagt av med det här eller inte?

När ni väl får en uppdatering är jag så sugen på att skriva av mig lite, så att jag nästan spricker. Har jag väl börjat kvittar det fett. Jag varken läser eller skriver egen blogg för tillfället. Det finns mycket annat i livet som lockar mer.

Med en sådan (lite negativt laddad) start på inlägget, kan vi ju hoppa rakt på pågående påskhelg. Har den inte varit fantastisk? Skärtorsdagen (har lärt mig att långtorsdag är ett fenomen som bara förekommer under sommrarna i Varberg, och har ingenting med Jesus att göra) tar nog bannemig hem priset på mest underbar dag hittills i år. Eller? Alla är ju så fina? Hur som mötte jag upp Monique för lite kulturella aktiviteter blandat med påsk-shopping och frosseri. Hur ultimat låter inte dammsugarglass liksom? Detta som en dessert på falafel? Och allt förtärt under en strålande sol i min favoritstad.
Jag försökte dra ut på vårt möte så länge jag kunde, men insåg till slut att en halvtimma i badrummet inte skulle räcka, om jag ville se nice ut på Lindas tillställning senare under kvällen.

Under min utflykt i Lindas ghetto, fick jag smaka på både delikata snittar (i påsktema), spännande fördrink och träffa ett helt nytt gäng av tjejer. Tillsammans fick vi lära oss längden på både det ena och det andra hos motsatt kön.

När klockan slog mörkt, bussade vi in oss själva till centrum för att gå på nattklubb. Klubb, klubb! Öl och dans.

Pannkakor topp 2.

Med alldeles lagom mycket sömn (läs. FÖR lite) i luckan -skärtorsdag/långfredag, dammade jag av mig dansgolvsdamm och satte på mig gårdagens outfit (som inte inkluderade solbrillor). Det var dags att käka lunch med Lena och Lyxdruvan. Nära tre timmar av spännande och hjärtstoppande historier senare, var det dags att vinka adjö till vänner, för att i stället välkomna ett stycke mor och far. Och presenter.

Den äldre generationen uppvaktare (ja, alltså långredag är lika med min födelsedag.) tog jag med till Övre Husargatan för att äta den godaste tapasen i hela världen(!?). Presentöppnande, gratis lyxmåltid, favoritservitören och massor av mamma/pappa-kärlek. Himmel!

Återigen var det dags att tänka på klockan. Hemma på kyrkogården hade nämnligen Marie dukat upp med kaffe och tårta (inte vilken tårta som helst. Hör här: banan, mörk choklad, kola, maräng, sockerkaka, grädde. Det var det godaste jag ätit. Någonsin.

När m och p lämnat oss, uppdaterade vi våra kroppar och ansikten och inväntade förstärkning. Och den kom. Och den var sugen på bubblande vin och banandrinkar. Och pasta. Och tårta.

Fyra glada tjejer förflyttade sig till den billiga ölen på Andra lång. Där ifrån släntrade vi vidare till en strand. Där svartklubbade vi inte tillräckligt hårt för att kunna stå emot kylan. Därför blev det falafel och bussresa hem till värmen under täcket. Och jag tänkte: det finaste med den här dagen är att jag har fått höra från alla jag tycker om. Bubbellycka.
Påskaftons morgon betydde caféarbete. Inte mig emot. Näst, näst, näst sista dagen. Mer spännande än så var det faktiskt inte. Och gårdagen som hette påskdag gick lite i samma spår. Upp, pw till cafét, sol-sol-sol, sluta, hem, promenad med boken under armen till hamnen, läsa, sova, mysa (ensam!!), hem, äta tårta, se BB, somna.

Vilket leder oss fram till idag. Annandag påsk. För dig som för mig. Ledig. Ville skriva att jag precis vaknat. Med har nu upptäckt att det tog en halvtimma att skriva det här inlägget. Det kändes som en bra och nyttig syssla att ägna sig åt undertiden jag väntade på att mitt röda lilla energipiller skulle börja breakdansa i bröstet. Och det var det. Den stora kaffekoppen jag bestämde mig för att bara dricka halva av. Den är också slut. Så här sitter jag med hyper-energi så det räcker till både morgon-PW och lite senare även löpning med min favorittjej.

Min älskade, älskade Ipod nano (tack päronhjärtan) är fullproppad med kärlek så det är bara att knyta på sig dojjorna. Ännu en perfekt dag ska upplevas med vidöppna ögon. Det känns som en gåva att få vakna. Varje morgon.

spritter det i dig också

Jag är alldeles för glad för att vara sann. Underbart utvilad och laddad med havregrynsenergi. Termometern visar på 9 grader och solen sticker mig i ögonen. Jag kan höra småfåglarna kvittra utanför fönstret och det bara spritter i hela kroppen. Det är vår nu. På riktigt liksom. Jag tänkte börja dagen med att packa upp min semestervecka (läs. slänga en miljard linnen och shorts i smutstvätten). Sedan tänkte jag fylla en annan väska med träningskläder, handduk och protein och bege mig till gymmet. Är dunderladdad för vad som ska ske där. Dvs massor av flåsning och konkande. Taggisch till tusen. Taggar också för att denna veckan blir bästa och finaste ever! Sol och massa ta-vara-på-ledighet. Hörs och tjing!