Det är lätt att andas igen. För att jämna ut mitt lyckobubbel spelar jag Adele på fin-stereon. Det är fint och sorgligt. Ledsamt och vackert.
I det här livet finns inte mycket lipa över längre. Sommaren knackar på dörren (dock i en kall och blöt kostym), och jag har tagit kontrollen över min egen lycka igen. Att lära sig byta riktning när man vet att man vandrar mot fel horisont. Ge upp efter första försöket och inse fakta.
Nu är det liksom svårt att sansa sig igen. Jag vill mest skriva listor över allt som gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar