
Och där var två femtedelar av årets semlekonsumtion försvunnen. Hur kan det gå så fort? Trots att jag tänkte på varje liten tugga. Tyckte föreläsningarna tog en evighet. Det kändes som om bussresan hem aldrig skulle ta slut. Åh. Och nu sitter man här med ett renslickat fat och en energi som rann ur kroppen för flera timmar sedan.
Resten av dagen ska spenderas med nosen i hajboken. Har massor av ord att ta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar