papperslös

Okej. Jag har ändrat uppfattning. Det här är helt klart det svåraste man kan hålla på med.
Nej, självklart är det inte det. Men. Ämnet för mig är nästintill okänt. Outforskat. Vill inte säga tråkigt. Fast. Det hade behövts. Nej. Inte tråkigt. Spännande. Och viktigt. Fuck. Jag förstår verkligen ingenting. Hur Satan ska jag får ihop 6 A4 om ett ord jag inte lyckas definera? Jag står liksom inte ens på noll. Jag ligger minus. Ljusår minus. Nu önskar jag att det fanns lite mera samhällskunskap och lite mindre flum i den här hjärnan. POLRÄTT. Det är vad jag har blivit undervisad i de senaste två veckorna. Jag har lyssnat. Litegranna. Och läst. Litegranna. Men det som går in genom öronen, flyter ut på andra sidan och det som tas in av ögonen, simmar runt någonstans i magsaften. Inget går upp i huvudet. Inget. Inte det viktiga hur som helst. Och det är tydligen det viktiga som är viktigt. Och jag måste vara den trögaste tjejen på jorden. Den trögaste tjejen som inte kan koncentrera sig på vad som är viktigt. Som inte kan gå fort och som inte kan sluta skriva ner alla oviktiga tankar i den oviktiga boken. Och som mår illa av kaffet. Och som torterar sina växter med värme och för lite dryck. Och som vill hjälpa byggarbetarna med borrningen. För det tror jag att jag kan. Det känns som en betydligt mycket lättare uppgift. Och så kanske det hade gått lite snabbare för dem att bli klara med whatever de renoverar för tillfället. Shit. Det var verkligen inte så jag menade. Jag vill inte att de ska lämna. Någonsin. Det känns fint att de är här. Som ett sällskap i all tankehysteri. Tror faktiskt att det här är en bra dag. En produktiv dag. Vad säger ni? Tenta inskickad i morgon?