En tisdag har passerat men inget blivit uträttat. Jag har zombie:at mig igenom timmar av solsken och stjärnklar natthimmel. Detta innebär oändligt mycket TV-tittande, långsampromenader med Azta, kål-ätar-tävling med pappa, cappuccino och update med Magda, nyårslöften-klottrande och slutligen sommar-mat och osocialitet hos Robin.
Livet. Hur kan det finnas så mycket men samtidig så lite att berätta om livet? Varför har jag svårt att andas när andas är det jag är allra bäst på? Och hur många dagar måste man gå utan risgrynsgröt innan man blir smal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar