Sparade min lilla promenad ungefär två sekunder för länge. Fin ljusblå molntuss-himmel blev pang boom tjock och grå och fick för sig att stänka ner mig i ganska så exakt 56 minuter. Det tackar vi för. Och när vi ändå håller på att snacka gående, skulle jag vilja ta tillfället i akt och göra något så tråkigt som att recensera mina promenadområden genom livet (feel free att scrolla för überspännande info om min nuvarande syssla, om detta känns överflödigt):
I topp ligger Eriksberg. Tyckte om att jag hade en hel hamn att gå längs med, även om Göteborgs hamninlopp inte blir vackert på riktigt innan man kommit en bit bort från land. Gillade att se Hugget från fel sida, färjorna, bryggorna. Strosa omkring mellan de flashiga hyreshusen. Tyckte det var bra att ha nära till det fina. Gillade att vara glad.
Med knappt någon marginal kommer självklart Varberg. Och då vill jag räkna Varbergs Strandpromenad även som mitt område. För resten av Varberg är ganska ointressant att promenera i. (Det skulle vara ute på landet (om man ser en häst)). Det är hur som helst inte mycket som slår att se solen gå upp eller ner bakom Fästningen eller Apelviken. Wow. Och vägen är rak och fin och man behöver inte tänka.
Nummer 3 på listan får bli Heemskerks landsbyggd. Med bara några få steg bakom sig, kom man från mitt hus till spritt språngande freakin landet! Lamm och kossa och till och med åsna. Världens finaste sago-gårdar och platta landskap vart man än kollade. Och ville man inte cirkla runt bland hagar och hälsande bönder, var nästa stad bara ett stenkast bort. Hade man då med sig slantar, kunde man köpa gottis i närmsta marknadsstånd.
Fyra är lika med Majorna. Gulle-gulle hus till höger och vänster och ett, tu , tre så vart du vid vattnet och på väg mot Saltholmen. Göteborg är fantastiskt att skåda även på denna sida om älven. Det är liksom svårt att se sig mätt.
Mitt sista ställe på listan får väl bli det nuvarande. Inget fel på det dock. Har ännu bara sett det under lite trista förhållanden. Visst gillar jag regn. Men nu ser det lite ut som att Krokslätt/Guldheden/Johanneberg-eller-bvart -satan-jag-nu-bor-egentligen!? gråter ut sina små hus-ögon. Dysterhet räcker inte för att förklara uppsynen av alla leriga uppfarter, kala träd och regntunga hustak. Antar att all denna sorgsenhet har sin charm i alla fall. Vad jag annars kan säga om det här området är att det är så in i bänken backigt. Det är liksom svårt att gå en "runda" för man har ingen koll på all kringelikrok-vägar och stigar. Förvirrad till tusen. Men en dag. En dag ska jag bemästra dig, du promenad-ovälkomnande område. (Man har väl en iPhone liksom?)
Ja. Detta är ju vad jag håller på med nu. Dvs. försöker justify:a en legetim stat. Eller definera en berättigad stat. Eller berättiga en legetim stat. Fuck. Twittrar i min brev-bok också. För att det finns så mycket jag vill säga, men ingen att säga det till. Det här är min äventyrs-fredag. Den är jäkligt go!
obs. Never mind den iskalla och hårda risotton med kräk-ost-smak. Micro? Om jag hade haft plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar