tillbaka till

Startade dagen innan den ens hade börjat. Gjorde en resa till Torslanda vid en tidpunkt på dygnet som kändes väldigt onaturlig att vara vaken på. Mest av allt för att jag inte kunnat sova på hela natten. Sömnlösheten kan inte skyllas på kalasglada grannar den här gången. Bara mig själv. Förstår verkligen inte varför jag har så svårt att komma till ro i mitt lilla hem. Jag tycker ju om det så mycket.

På bussresan tillbaka från Torslanda mötte mina svarta manchesterbyxor ett likanande par byxor. De bars av en mörk man som läste klumelurbokstäver åt fel håll och i och med det fick jag tillbaka mitt saknade perspektiv.

Och så vill jag säga att mammor som bjuder på onsdagslunch är det finaste.
Och att jag är tacksam över vänner man kan promenera runt hela Göteborg med för att sedan kompensera detta med kladdkakebak och filmmys.
Jag är ganska glad.