Nu tänker jag vara sådär lyrisk igen som ni vet att jag blir av yoga. 70 minuter gav de mig. 70! Så länge har jag aldrig fått yoga på samma gång innan. Och det kändes inte alls som att jag vek och sträckte ut min kropp i märkla positioner under så lång tid. Allting bara försvann. Och vi var många också. Och säkert hälften var män. Det liknade inte alls de 45 minuterna vid lunchtid, tisdagar och torsdagar på Actic, som jag är van vid. Då vi inte alltför sällan bara var två stycken (tjejer/tanter) plus instruktören. Ikväll var det tema "glädje". Kanske blir det lättare att tänja gränser när man ler? Jag lyckdes hur som helst med en balansövning jag aldrig någonsin fixat, och då har jag varit borta från yogan i flera månader. Och dessutom kört 60 minuter hård spinning med Köttar-Lena. Jag känner mig glad. Och stark. Och lite ensam.
Jag hoppar över tända ljus (trots att det tydligen varit strömavbrott här - min digitala veckarklocka och typ en miljon face-uppdateringar skvallrar!) då jag vägrar mysa med mig själv. Det är töntigt och tragiskt. Dock första-adventar jag till det med årets första vörtbrödslimpa och en smutsig clementin. Fick även höra den där adventsdikten bli uppläst av yogainstruktören. Då ville jag mest skratta högt, men höll mig.
Allt ni får idag är bilder på mitt käk. Skulle kunnat visa hur vågorna slog sönder båtbryggor vid operahuset och hur småbarnen blåste omkull vid rödasten, men tycker att man borde orkat sig ut på egen hand för att förtjäna sådana häftigheter.
Nu lägger jag allt mitt fokus på Så Mycket Bättre och välkomnar en ny spännande vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar